Hur sammanfattar man ett helt år? Det går ju inte riktigt. Det är ju så otroligt mycket som händer.

2017 går till historien som ett bra år för min del. På många sätt. Inte minst gick maken och jag in i det, med vetskapen att vi skulle bli morfar och mormor i slutet på Juli! En nyhet som var svår att greppa. Så fantastiskt. Så väldigt stort.

Året började även med att vi firade min pappas 72:a födelsedag, den andra utan honom, sedan han dog i cancer. Jag saknar honom så. Inte minst hade han blivit en underbar gammal-morfar. Han älskade verkligen sina barnbarn och lille A hade blivit hans första barnbarnsbarn. Det hade han gillat.

Samtidigt, när jag tänker på pappa, så är det faktiskt mest med lättnad. Han slipper lida. Slipper smärtan som var så påtaglig i slutet. Men framför allt är jag glad för hans skull att han är hemma. Han längtade till himlen. Vem är jag att önska honom tillbaka till den här världen......

Livet ändå. Någon dör. En annan föds. Livet går, s.a.s, vidare.

Mina fyra syskon och jag beslöt att göra pappas födelsedag, den 17:e Januari, till vår årliga, gemensamma premiär för Semlor. Det var det bästa han visste. Kaffe och Semlor. Jag älskar det också och längtar redan.

En helt annan sak, som hände i början på detta år, var att jag blev inbjuden på blogg-träff i Göteborg. Det var fina Frida Ramstedt som bjöd in. Vilken kvinna. Jag hade aldrig träffat henne förut, bara läst hennes blogg och följt henne på Instagram.

Hon gjorde verkligen ett positivt intryck på mig! Hela dagen var i en väldigt positiv och peppande anda. Ett av uttrycken som jag tog med mig var att hitta sina "Wing-womans". Att inte se varandra som konkurrenter utan inspireras och bjuda på sig själv. SÅ bra tycker jag!

Även Sofi Fahrman var väldigt inspirerande. En tjej med många järn i elden och som också bjöd på sig själv under dagen.

Det blev ett dygn i Götet som verkligen gav mersmak. Riktigt roligt att få ett ansikte på många av dem jag följt på Instagram och bloggar under lång tid. Det hjälpte mig att definiera mig själv också. Det fick mig att på allvar fundera över vilken typ av avtryck jag vill ge. Jag insåg där och då att, oavsett om vi vill eller inte, så är vi influensers. Frågan är hur jag vill använda min plattform. Jag vet fortfarande inte svaret på det fullt ut, men jag är på god väg någonstans......

2017 blev året då hela Svea rike fick Mandelman-feber. Plötsligt skulle varenda en ha sitt eget växthus. Odla sina egna grönsaker, fläta håret (well?) och skaffa höns. Åtminstone.

Själv var jag inte sämre såklart. Jag rycktes med och beställde snygga fröpåsar i tron att "det här är året då trädgårdsmästarens dotter äntligen...... blommar ut..." ;)

Men det blev tyvärr inte mer än så......

...... men vad gjorde väl det. Det visade sig gå lika bra att köpa färdiga plantor. Bara att gräva ner liksom. Och vattna. Vilket, tack och lov, min kära svärmor är väldigt bra på......

Detta var även året då jag "kom ut". Som mig själv. För första gången fick ni en bild på mig.Och min man. Och hans Tax. Ett led i att jag liksom ville bli lite mer personlig här på bloggen. Inte bara skriva om inredning, även om det fortfarande är mitt fokus.

En hel del blogg-frukostar har det blivit under året. Inte minst med Läkarmissionen.

Som här, tillsammans med dessa två sköna bönor, Emma Sund och Louise Lemming, då temat var #varjeflicka Den frukosten handlade om att lyfta könsstympningen i bla Afrika. Vi satt alla med tårar i ögonen efter berättelserna om alla tusentals flickor som fortfarande tvingas gå igenom denna smärtsamma ritual. Men också med nytt hopp om att vi alla faktiskt kan vara med och göra skillnad på ett enkelt sätt. Detta kommer du få läsa mer om här på bloggen framöver.

I slutet på April tog vi en liten tur till Södra Frankrike, kära maken och jag. SÅ mysigt att kunna sticka iväg och bara njuta några dagar. Se en massa vackert och fylla på batterierna.

Att vi hamnade i en av Frankrikes mest Vintage-affär-täta byar var inget minus.

Bodde gjorde vi på fantastiska La Belle Neffies, ett litet Boutique-Hotell som jag hittade via Instagram. Helt magiskt.

Det pratades om en av de sämsta somrarna på länge, vädermässigt. Konstigt tyckte vi här hemma. Som vi minns det var det sommaren då vi åt frukost i solen vid poolen så gott som varje morgon. Och en massa jordgubbar.

Den 20 Juli blev det här årets absolut viktigaste datum. Då kom han till oss. Lille A. Som genast blev hela familjens självklara mittpunkt. Vi blev mormor och morfar.

Resten får vi ta i del två, i denna lilla summering av utvalda delar av 2017.