Vintagedukning och färgglada tulpaner

Ingen, som följt mig här ett tag, har missat att jag älskar vackra dukningar. Både till vardags och fest! Finporslinet skall inte stå i ett skåp och damma utan användas. (Jag skriver t.o.m om det i min bok) Allt smakar lite bättre på fint porslin, det är s.a.s ”sen gammalt”

Den här färgglada dukningen gjorde jag här hemma för precis ett år sedan. Jag hittade den när jag letade gamla ”semmelbilder” här om dagen, inför kommande årspremiär av mitt favoritbakverk. Här återfinns inga semlor tyvärr, men en färgkombination på dukning som jag verkligen gillar! Grönt som bas, i olika nyanser, kan väl aldrig bli fel…?

Vintageduken, som egentligen är en gardin, är köpt hos Christina på A La Carte Antikt i Stockholm. En av mina absoluta favoritbutiker när det kommer till vintageporslin och textil! (in och följ på Instagram vetja) Jag älskar kvaliteten i denna textilskatt, för att inte tala om kulörerna. SÅ fint med de olika gröna nyanserna, tillsammans med gyllenbrunt, turkosblått och laxrosa. Love it!

Det gröna porslinet är en mix av kaffekoppar från Rörstrands serie ”Swedish Grace” och assietterna ”Kålblad”, som är formgivna av Ruben Wallström för Gefle Porslinsfabrik på 1930-talet.

Kaffekopparna har jag köpt av ”Porslinspojken” via hans Instagram, och de flesta Kålbladsfaten hos Christina. Några fyndade jag på Love & Hope Secondhand i Märsta.

Servetterna, i kraftigt handvävt linne, är fyndade på en sommarloppis.

Jag måste säga att jag gillar trenden som dök upp, som fick oss att vända ut bladen på våra tulpaner! Det blir liksom en helt annan blomma. Men minst lika vacker!

Utvända blad eller inte, visst ÄLSKAR vi tiden som kommer nu, när vi får frossa i svenskodlade tulpaner!

Inspirationsföreläsning och nya vägar…

Att få ”dansa in” i ett nytt år. Vilken ynnest ändå! Jag är så otroligt tacksam för så mycket. Inte minst att vi alla lever. Jag tjatar om det men det är verkligen ingen självklarhet! Den 18 september 2025 kommer för alltid vara en påminnelse om hur fort allt kan förändras. På en sekund kan ens verklighet och vardag bli något helt annat, för alltid.

Det har varit oerhört tuffa månader som gått. Inte minst mentalt för oss alla, på olika sätt. Sorgen och chocken sköljer plötsligt över en och det går inte att värja sig. Bara att hänga med.

Jag har precis smugit igång planeringen för ett nytt år. ”Ett oskrivet blad ligger framför”- klyschigt men sant. Du som följer mig vet att allt i min verksamhet brann upp, allt utom böckerna och poddutrustningen. Så det är verkligen helt blankt på många sätt. Podden vill jag verkligen fortsätta med! Jag älskar mötet med människor och möjligheten att få ge vidare en annans människas livsberättelse. Jag har redan spelat in några avsnitt, så snart smäller det för ett nytt poddår! Samtidigt som jag planerar för nya avsnitt, så letar jag med ljus och lykta efter sponsorer som kan vara med och göra podden möjlig. Jag är så rädd om mitt varumärke så jag är noga med vilka företag som får ta reklamplats i mina poddavsnitt. Jag vill samarbeta med genuina, svenska märken eller verksamheter. Kanske är det du? Mejla mig isåfall på marlene@fruvintage.com så syr vi ihop något bra!

Parallellt med podden så jobbar jag även med nya inspirationsföreläsningar. Jag har så många nya insikter efter den här hösten, som jag gärna vill dela vidare. Jag tänker att jag blandar upp dem med alla mina tidigare erfarenheter och brinn kring relationer, företagande och LIVET. Det där om att våga ställa sig frågan; vad är viktigt på riktigt!? Vad får min tid och mitt fokus? Jag är SÅ taggad att ge mig ut och inspirationsföreläsa! Kanske vill du att jag kommer till dig och din stad!? Har du ett företag som behöver inspiration, en kyrka, ett nätverk eller…? Vad som helst. Jag har redan 2 föreläsningar inbokade nu i början på året- en på ett kvinnligt nätverk och en på ett företagsevent. Hör av dig så kommer jag till dig också! Jag skräddarsyr innehållet så att det passar för ditt ändamål! Mejla på adressen ovan vetja!

Jag vill också väldigt gärna fortsätta samarbetet med Sigtuna Hantverkshus, Love & Hope Secondhand och min remakedress BLOMSTRA. Jag har förhoppningsvis ett väldigt spännande samarbete på gång kring dem, så håll utkik! Så fort Taeko och teamet på Sigtuna Hantverkshus är färdiga med mina mönster, så kommer du kunna börja beställa din egen unika BLOMSTRA-dress!

2026. Nytt och spännande! Jag tror jag har några riktigt spännande saker på gång, men är också väldigt öppen för dina påhitt och förslag! Kanske kan vi göra något roligt & viktigt tillsammans? Hör av dig med din idé! Den behöver inte vara klar, vi spånar och hittar på tillsammans….

Jag inväntar just nu ett roligt…besked….Något som verkligen kan ge inriktning på detta år. Vi får se vad som händer. Jag är ödmjukt förväntansfull. Redo.

Hoppas att vi möts någonstans där ute!

BRANDEN

Jag började skriva detta inlägg för nästan 2 månader sedan, men har inte riktigt förmått mig att fortsätta förrän nu….

Idag, onsdag 19 november, är det precis 2 månader sedan vi vaknade upp till en helt ny verklighet.

8 veckor har gått sedan branden bröt ut på vår gård. På bara några minuter var hela vårt fd stall helt övertänt och våra döttrars lägenheter brann ned till aska. De förlorade ALLT, förutom det de hade på sig.

Tidigare på kvällen, torsdag 18/9, hade vi stått ute i vårt nya boende, En 175 kvm stor studio/lägenhet där Mackan och jag skulle flytta ut och bo, och återigen pratat om ”hur FINT det kommer bli”. Hur härligt det skulle bli att sitta vid det 4 meter breda fönstret ut mot hagarna och dricka vårt morgonkaffe och titta på rådjur & hästar. Den enorma köksdelen var nästan färdigkaklad och Mackan hade avslutat dagens renoveringsarbete med att sätta in toastolen.

Klockan är 21.07 när Mackan får det första sms:et av vår yngsta dotter Nelly; ”elen har försvunnit från halva lägenheten”. Någon minut senare; ”nu är den borta i hela lägenheten och det ser ut som den även är borta i Ida & Noahs stuga”

Inne i lillstugan står vår svärdotter Ida i duschen när elen försvinner. (Noah är på jobb i Sydkorea) Hon sveper en handduk om sig och när hon tittar ut genom köksfönstret upptäcker hon att det brinner i Nellys tak. 21.09 ringer Ida mig “har ni sett att det brinner i Nellys tak!!?” Mackan och jag, som just satt oss i soffan med varsin kopp kaffe, rusar ut på gårdsplanen och ser flera meter höga lågor slå upp från den del av stallet där vi byggt varsin lägenhet till våra döttrar Ellen & Nelly.

Mitt ute på gårdsplanen möter vi Nelly i morgonrock med sin tax Gunnel i famnen, hon gråter & skriker rakt ut, i chock och panik. Jag försöker lugna henne med “att det här släcker vi”. Då har jag ännu inte tagit in allvaret,hur FORT elden äter meter efter meter. Att allt skulle vara övertänt på bara några få minuter.

Strax bakom kommer Ida med en sovande Lilla V insvept i sitt täcke. Ida har senare berättat hur jag skriker i panik “vad skall vi göra!!?”

21.10 ringer Mackan 112. Jag hör det när vi springer förbi honom på gårdsplanen. Ändå är jag inte helt säker att det är dem han pratar med, så jag ringer själv också. Jag minns att jag skriker i luren “ni måste skicka barndkåren NU! Det går så fruktansvärt fort så allt kommer brinna ned!” Jag blir lugnad av en telefonist som talar om att brandkåren är på väg och att “flera redan ringt och larmat”.

Ida, Nelly och jag springer först mot vårt hus, men jag inser snabbt att vi kanske inte är säkra där heller, att elden kanske sprider sig även dit. Så vi hämtar taxen Stina, som väntat kvar inne, och småspringer mot grannen istället. När Ida, Vera och hundarna är i säkerhet springer jag tillbaka mot gården och möter svärmor Maj-Lis som jag också tar till Lovisa och Kjells hus. Då slår det mig att jag inte sett vår hyresgäst och hans hund, så jag rusar dit och bankar på hans dörr. Bankar & bankar men ingen reaktion. Det är tysts inne i huset. Jag fortsätter skrika och banka “Tommy, det brinner! Hela gården brinner, du måste komma ut”. Samtidigt som jag fortsätter banka på dörren ringer jag hans son, som slänger sig i bilen och kommer hit. När han kommer är både Tommy och hunden Ebba i säkerhet. Nu vet vi att huset han hyrde av oss klarade sig, men just då visste vi inte om något skulle gå att rädda…..

Följade timmar är fortfarande i något slags töcken för mig. Jag rör mig mellan grannarnas hus och vår brinnande gård. Mellan strax efter 21 när branden bryter ut, fram till 04.30 när vi äntligen får gå in i vårt hus igen, ser jag inte Mackan alls. Det sista jag hör av honom är när han ropar, i väntan på brandkåren, att han måste flytta alla bilar bort från gården. Precis innan har en granne, som är bilmekaniker, frågat mig vad han kan hjälpa till med så han rycker in och hjälper till. Tack Niklas! Alla bilar, utom en av våra byggbussar vars nyckel ligger uppe i Nellys brinnande lägenhet, hinner de köra undan så att de klarar sig.

Den första av fyra brandkårer är på plats ca 15 minuter efter att vi larmat. Då är ALLT helt övertänt och vi får veta att ”inget går att rädda, och att man kommer låta det brinna ned till grunden. Vi kommer koncentrera oss på att skydda de andra boningshusen”

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag är ute och frågar brandledaren, under kvällen och natten, om det verkligen är safe för oss att vara kvar i grannens hus. Elden är så enormt snabb och aggressiv så det känns som en tidsfråga innan den även ger sig på deras gård. Men de svarar varje gång att det är lungt, att vi kan vara kvar. Senare uttrycker samme brandledare att det är ett MIRAKEL att vinden ligger på åt rätt håll- bort från vårt eget boningshus och grannens gård. Annars hade förmodligen inget funnits kvar idag…

Det är fullt med folk runt gården hela kvällen och långt in på natten. Förutom en massa brandmän även poliser, ambulanspersonal och en massa människor jag aldrig sett. (ler lite nu i efterhand över att jag inte ens tänkte på då, eller iallafall inte brydde mig om, att Nelly och jag gick runt i våra morgonrockar;) Oroliga grannar har sett lågorna på lååångt håll och senare har vi även fått veta att folk ända inne i Märsta, flera kilometer bort, har sett den enorma branden på håll. Under kvällen och natten får jag flera sms från folk som “hört att det brinner ute i Odensala! Det är väl inte nära er?”. Det känns overkligt att svara; “det ÄR hos oss det brinner. Allt är borta”…..

4 brandstationer kämpar mot elden hela kvällen, natten och långt in på förmiddagen dagen efter. När vi lämnar gårdsplanen för att äntligen få gå hem och lägga oss, brinner det fortfarande kraftigt och vi hör brandmännen hela natten. Ellen och Nellys boenden är helt borta, kvar finns bara som en brinnande aska. Den vita murade delen av stallet står delvis kvar, om än sotig, men fönster, tak och övriga väggar har brunnit upp.

Vid 04.30 på fredag morgon får vi äntligen tillåtelse att gå in i vårt hus. Det är en väldigt märklig känsla. När vi öppnar dörren luktar det inte ens rök där inne, det är som om inget hänt. Dock är strömmen borta så vi kokar kaffevatten på gasspisen. Jag inser då att vi varken ätit eller druckit på många timmar. Även mina svärföräldrars hus har klarat sig, förutom att det blivit vattenskadat på vissa ställen, då man sprutat en massa vatten mot fasaden för att hindra elden att få fäste. Men de kunde också gå och lägga sig hemma i sina egna sängar, samtidigt som oss, och det var SÅ skönt. Det är fortfarande så underbart att vårt och deras hus står kvar. Ännu mer än tidgare har det kännts som vår borg. Flera har frågat vart vi bor nu, men vi är alltså kvar i vårt hus. De som förlorat sina hem helt är vår äldsta dotter Ellen och hennes 8-åriga son, och yngsta dottern Nelly med sin lilla tax Gunnel. Dock är vi alla drabbade på så sätt att vi skulle ha flyttat ut i vår studiolägenhet, Mackan och jag, så att vår son Noah med familj kunde flytta in i vårt hus. Så numera är vårt hus de enda som har kök, och svärisarnas, så vi äter alla måltider tillsammans inne hos oss. Nelly sover i fd tvättstugan, som numera är hennes och Gunnels kryp in. Ellen och Lille A bor inne hos oss fortfarande, men vi hoppas att det skall lösa sig med ett tillfälligt boende för dem snart, tills nybygget är klart. Noah, Ida och Lilla V har äntligen hittat ett eget boende, men bodde kvar i lillstugan tills för ett par veckor sedan, dock utan vatten. Både där och i gymmet/tvättstugan/bastun måste vi riva framöver, då det blivit vattenskadat under släckningsarbetet.

Vid 07.30, för precis 2 månader sedan, gick vi ut efter ett par timmars orolig sömn, för att möta upp med brandmännen som tagit över efter natten.

Det är en otroligt vacker morgon, varmt för årstiden. Det skulle visa sig att en hel månad framåt skulle vi väckas av den ena fantastiska soluppgången efter den andra. Helt otroligt! För mig blev det en påminnelse om Guds trofasthet. Att Han skulle fortsätta ta hand om oss.

Solen strålar redan från en klarblå himmel och vi slås av att vi numera har en helt ny vy när vi går mot grinden. Tidigare har synen av stallet varit det första som mött oss ute på gårdsplanen, men nu när det är helt borta, så när som på brinnande aska, så ser vi plötsligt ända till ängen och skogen.

När vi kommer ut genom grinden ringer Mackans mobil. Det visar sig att leveransen av väggpanel till vårt nya boende är på väg, “de är på plats om bara 10 minuter” Jag hör hur Mackan svarar att de kan vända. ”Allt har brunnit ned i natt, så det finns inga väggar att sätta panel på…”

Efter att vi hälsat på ”de nya” brandmännen, och fått höra att allt är under kontroll, bär vi ut trädgårdsmöblerna utanför grinden. Där sitter vi sen i solen, hela fredagen och hela lördagen, och försöker ta in vad som hänt. I efterhand har vi pratat om hur skönt det var att få landa så tillsammans. Vi kunde ingenting göra. Bara sitta där och se de sista lågorna bli rök. Vi åt alla mål där ute i solen. Hämtmat fick det bli eftersom vi varken hade el eller vatten på flera dagar.

Vatten, till att spola i toaletterna med, och för att dricka såklart, hämtade vi i dunkar hos grannarna Lovisa & Kjell (Världens bästa grannar! TACK!) En annan ”granne”, Mikaela som bor på en gård några kilometer bort, kom förbi med 2 stora pumptermosar med nybryggt kaffe. Det kändes som en ängel där och då. Så omsorgsfullt och fint. TACK Mikaela! Och TACK för insamlingen av kläder och leksaker som ni drog igång på Lille A:s skola! HELT FANTASTISKT!! Idag kunde han bla använda ett jättefint set med vinterjacka och överdragsbyxor, som han fått av en familj i er insamling, när den första snön föll. TACK!

En annan gudasänd ängel, som var den första som kom till oss (förutom vår pastor och älskade vän Andreas som var hos oss hela kvällen, natten och dagen efter) med värme och omtanke, den där första traumatiska dagen, var Anna Book! Hon bor också några kilometer bort på samma väg, men vi har aldrig träffats live. På fredag förmiddag stannade en bil som jag inte kände igen på gården. Ut kom Anna, med blommor och fikabröd. ”Vi känner inte varandra men jag ville bara titta förbi och ge en kram om jag får”

Det visade sig att Anna och hennes familj var de första som kom fram till vår brinnande gård, precis när brandkåren spärrat av. Hon berättar om chocken att se de enorma lågorna på långt håll. På filmerna de tagit (vi är SÅ tacksamma för att kunna se händelseförloppet från det hållet)hör vi deras förtvivlade reaktioner på de de ser. Surrealistiskt.

Den långa varma kramen från Anna den där speciella morgonen, att få möta hennes omsorg, värme och medmänsklighet, var så otroligt tröstande. Gudagivet. TACK igen Anna! Att du trotsade risken ”att störa”. Det betydde så otroligt mycket där och då. Som en hälsning från himlen.

Något jag erfarit de där traumatiska första dagarna, och även fortsättningsvis, är att hjälpen och omsorgen kommit från oväntat håll. Människor jag kanske trott skulle dyka upp med middagsgrytor och fikabröd uteblev. (jag tröstade mig då med att de nog inte förstod vidden av vad vi gick igenom. Hade man kommit ut till oss de första dygnen hade man sett med egna ögon. Men jag klandrar ingen. Verkligen inte.) Andra överraskade med en oväntad värme och kärlek.

Jag har funderat mycket den här tiden, hur “man” vill bemött när man går igenom en sådan här kris. Det är såklart individuellt, men jag tänker att vi alla mår bra av ren och skär medmänsklighet. Att vi behöver sluta tänka att vi “tränger oss på” och därmed riskera att de drabbade istället känner sig ensamma i sin kris. Hellre komma med matlådor (VILKEN blessing att få ha frysen full med matlådor som man bara kan plocka fram och värma! Att varken behöva planera, köpa in eller laga mat) ingen tycker om, för det visar ändå att någon ansträngt sig och vill väl. Något jag hoppas att jag aldrig kommer skriva till någon i nöd, efter det vi gått/går igenom, är meningar som- ”säg till vad vi kan göra/ hjälpa till med” ”vi finns bara ett SMS bort om ni behöver hjälp med något” osv

Jag fick MASSOR av sådana SMS och DM:s den första tiden (och har säkerligen skickat likande själv innan den här erfarenheten) Jag är såklart tacksam för att folk tänkte på oss och skickade en hälsning, det vill jag understryka. Men NEJ, det går inte. Som drabbad har du ingen aning om vad du skall svara, eller ens vad du är i behov av. Jag hade behövt upprätta en hel ledningscentral för att svara på alla sms och tala om vem som kunde göra vad. Men mitt huvud var helt tomt….

Jag läste en psykologs uttalande att det ofta handlar om känslan, hos den som skickar en sådan ”säg-till-vad-vi-kan-göra-hälsning”, att man iallafall ”gjort något”. Erbjudit sig. Men kravet/förväntningarna hamnar istället på den som är drabbad. Såklart utan att det är meningen. Obs! Dessa tankar är inte menade att trycka till någon, mer om att vi alla kan lära. Bli bättre. Jag skriver det jag önskar att jag själv läst tidigare, och för att ge viktiga (tror jag) reflektioner vidare…

Om någon i min närhet drabbas framöver så hoppas jag att jag aldrig glömmer den där första känslan av chock och övergivenhet. Som jag själv upplevt. Att jag istället för ”säg-till-vad-ni-behöver-hjälp-med-sms”, åker dit. Ställer en middagsgryta eller fikabröd på trappen, kanske med en skriven hälsning. Om det är någon jag känner hoppas jag att jag knackar på dörren, om så bara för att ge en kram. Och samtidigt kommer jag då SE vad som kan underlätta och hjälpa i stunden….

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ned om kärleken, omsorgen och det ENORMA stödet vi har fått de senaste 2 månaderna. VILKA FANTASTISKA MÄNNISKOR DET FINNS! I allt ifrån ekonomiskt stöd, matlådor, fikabröd, presentkort på mat, blommor, nybakat bröd, kläder till Lille A och tjejerna, proppfulla necessärer och nu senast i ”jullådan” en person skickade. ”Eftersom ni inte har några julsaker att pynta med till jul”. I ALLT det här vi känt en sådan otrolig kärlek och värme.

TACK TACK TACK! Från djupet av våra hjärtan.

PS. 11-kaffet om branden kommer i podden, för dig som undrat. Framför allt vill vi spela in det för att minnas själva. Hur de där fasansfulla timmarna faktiskt var. Men också berätta om allt det positiva som kommit ”tack vare” branden. Möten med människor, och utsträckta händer, som vi aldrig fått uppleva annars. Men 11-kaffet kommer när det kommer. När vi är redo.

Sålänge landar vi i Guds totala trofasthet, och i tacksamhet för livet!

I att ALLT DET BÄSTA LIGGER FRAMFÖR!

Tack för att du har läst ända hit!

Hållbart julpynt

Första advent närmar sig. Bara knappt 3 veckor kvar. Hur är det ens möjligt…?

Den här hösten har varit så oändligt lång och samtidigt gått så snabbt…

Så sakteliga börjar vi ta in allt som branden tog ifrån oss. Jag har redan varit inne på vår “jullåda”, med pynt som varit med sedan barnen var små och ännu längre. Inte minst julgransbelysningen som jag ärvt från mitt föräldrahem. Måste hitta en liknande! Närmast ligger ju advent med stjärnor och belysning, som jag kommer leta efter second hand. Min devis är att “allt julpynt redan finns”! Inte en enda julkula till behöver tillverkas. Besök vilken secondhand-butik som helst så ser du berg av tomtar, juldukar, ljusstakar och julgranspynt. Min högsta önskan (och det jag alltid letar efter) är handmålade julgranskulor.

Fint svenskt hantverk, däremot, det kan jag tänka mig att köpa nytt.

Själv pyntar jag helst med naturen. Kvistar från olika barrträd (älskar tall) direkt från vår skog, svenskodlade amaryllis & hyacinter, juliga vintagetyger och handstöpta ljus. SÅ vackert! Här har jag även hängt upp pappersstjärnor som jag bla vikt av gamla tidningar. Mer behövs inte för den rätta stämningen.

Jag älskar de här bilderna, som jag tog i mitt kaffehus kring julen 2020. Röda ljus, grankvistar, amaryllisar och vintageljusstakar. “Dukarna” är vintage, de med röd rand är franska, gamla mjölsäckar. Servetterna i kopparna är rivna av linnetyg.

Min ärvda servis, från “moster Astrid” (farmor Emys syter) med guldkant passar så fint till alla högtider, inte minst jul. Jag gillar att mixa den med Willow från Old Gustafsberg. Visst är det fint? ”Servetterna” under mattallriken, vintagehanddukar, med röda monogram, köpta på loppis och second hand, är en annan favorit.

När börjar du pynta?

Själv har jag redan hängt på ”novent” och börjat så smått. På nåt sätt känns det vettigare än någonsin att driva bort mörkret och mysa till det.

Än så länge bara med fler tända ljus och amaryllisar. Perfekt att min lillebror numera jobbar på Alverbäcks Blommor och ansvarar bl.a. för just amaryllisarna….

Önskar dig en fortsatt fin vecka! Låt oss tillsammans hjälpas åt att skingra mörkret en smula!

"Det är inte bara en gammal lada som brann ned...."

I måndags dundrade en långtradare in på gårdsplanen med en enorm grävmaskin på släpet. Vi visste att den skulle komma, men det var ändå en sådan konstig känslan när jag såg den från soffan på ovanvåningen. Kusligt på något sätt. Duggregnet och den jämngrå himlen hjälpte inte till att muntra upp stämningen direkt.

Det är så skumt det där hur “man” reagerar. I början ville vi inte att de skulle komma och sanera överhuvudtaget. Flera av oss i familjen kände igen sig i känslan av att bli berövade på något som var vårt. “Kom inte och ta vårt plåtskrot!” Vi var nog mest rädda att de skulle komma för snabbt. Att vi inte skulle hinna gräva fram saker som kanske klarat sig. Det var såklart orelevant, med tanke på att det mesta av gården består av högar med aska och oformliga bitar av plåttak.

Sedan har veckorna gått och vi har istället börjat upprepa frågan; “kommer de inte och tar bort eländet snart”!? Vi har liksom ledsnat på chocken varenda gång vi kommer körande på vår slingriga väg och närmar oss gården, “jamen juste, det är ju bara skrot kvar”

Nu känns det iallafall bra att jag trots allt gav mig ut i duggregnet i helgen och knäppte några bilder. Vet inte varför men plötsligt blev det jätteviktigt att kunna gå tillbaka och minnas hur ruinerna såg ut. Snart kommer det vara en tom grusplan och vi kommer för första gången se våra hus direkt från vägen, istället för ett förskräckligt fult ridhus.

Tänk att ett brunnet element kan vara vackert.

En sprucken kaffekopp på Ellens forna spis.

Det är märkligt hur vi bit för bit inser vad som faktiskt är borta. Som om det inte får plats att ta in direkt.

I den här bråten ligger bla alla våra julsaker. Pynt till granen som hängt med sedan barnen var små. Änglar, adventsljusstakar och den gamla kamelen i trä, som jag ärvt från min barndoms julkrubba.

Även svärisarnas julsaker som hade ännu flera år på nacken! Inte minst stjärnan till julgranen, som svärfar satt i toppen under 66 jular. Märkligt att han absolut ville ha en bild på när han gör det förra julen…

Försäkringsbolagen har varit här och grävt runt en del. Ivriga att hitta en orsak. Någon som kan betala. Blev irriterad över att de bara släppt sina handskar på vårt skrot.

Vi har haft två olika försäkringsbolag, ett privat och ett för företagen. Ett av dem skickade ut en kvinna som dök upp med kamera; “jag har fått i uppdrag att plåta allt som kan gå att rädda, men här finns ju ingenting kvar!!”

Nämen precis. Ingenting. Finns kvar.

Stora vackra fönster, som vette in mot gårdsplanen, hann Mackan sätta in i vår nya studiolägenhet. Fönstersmygarna blev nästan 50 cm breda tack vare de tjocka stallväggarna. Det smutsrosa kaklet till ett av dem hade kommit ett par dagar innan. Där skulle vi kunna sitta, på specialbeställda fårskinnsdynor från Kvarnby textil, (TACK för att ni var snälla och stoppa vår beställning) och dricka kaffe med en bok. Eller ta en middagslur i det 4 meter breda helfönstret mot hagarna…..

…..som numera ser ut såhär.

Resterna av kökskaklet. Mackan hade redan kaklat stora delar av den 4 meter höga väggen i köket, bara kortsidan vid fönstret kvar.

Skelettet av ett forna ridhus.

Tänk vad Ellen var lycklig när vi flyttade in på gården 2008. Hon skulle äntligen få ett ridhus! Sicken lyx! Här kunde jag även ta mina löprundor när regnet smattrade på taket, och söva barnbarn i vagn, undan regnet.

Dock bygdes det någon gång i slutet på 70-talet, så det hade på många sätt sett sina bästa dagar. Varenda sommar de senaste åren har vi ställt oss frågan; “VAD SKALL VI GÖRA MED RIDHUSET” Skall vi måla eländet? Vi landade alltid i att det inte skulle vara värt veckorna av slit. Skall vi riva eländet? “Nämen det är ju ändå bra att ha kvar som bygglager”. Efter att vi slutade med hästverksamheten har detta enorma “schabrak” fyllts på med allehanda….skit. “Vad skall vi göra med den här!?” -ställ den i ridhuset sålänge…..

SÅ, i ärlighetens namn; förutom allt bra som brunnit upp, så är jag inte jätteledsen över att ridhuset äntligen är borta.

En måste ju ändå tillstå att den eldskadade plåten gör sig fint mot höstlöven.

Fortune Hotel, pellisar & playmobil…

Viktigt att matcha nagellack med duk och porslin ju. Åtminstone om du som jag ofta klättrar runt uppe på bordet!

Med det sagt älskar jag min duk, som egentligen är en av två gardinlängder, som jag köpt hos Christina på Ala Cart Antikt i Stockholm. Visst är det ljuvligt med det laxrosa i kombo med grönt och turkosblått.

Älskar även att kombinera mina olika vintage-serviser, inte minst om de har olika kulör. Visst passar de fint ihop kaffekopparna från Ostindia/ Rörstrand och Kålblad från Gefle….?

För övrigt kan man ju lätt konstatera att sommaren kom av sig rejält. Jag är nog inte den enda som sett fram emot långa, härliga sensommarkvällar även i semptember! Men jag tror att hon kommer tillbaka. Sommaren.

Pellisarna har trivts så bra i kaffehuset under sommaren, som alltid, men nu har jag faktiskt tagit in flera av dem. Inte minst för att de är så fina i glasverandan/ hallen också. Pelargoner har ju en förmåga att göra allt lite mer hemtrevligt.

I veckan har jag fått hänga med Lilla V ett par dagar. Älskar när hon kommer hit och stökar ner. Hela undervåningen är just nu fylld med favoritleksakerna playmobil och duplo. Hon (vi;) kan sitta i timmar och leka, framför allt med playmobilgubbarna. Extra fint att tänka att hennes pappa och syskon lekt med samma saker, som i sin tur fick ärva av sina kusiner. Så även om vi kompletterat under åren, inte minst vid födelsedagar, så är många delar över 35 år gamla….

I veckan har jag även introducerat ett nytt brädspel i familjen: Rummikub. Har du spelat det? Själv testade jag för första gången i somras, hos släkten på Öland. Det hela består av spelbrickor med siffror och den vinner som har lagt ut alla sina på ”spelplanen” först. Lite klurigt att lära sig, men nu har Lille A greppat det, så även hans mamma. Älskar brädspel. Älskar ALLT som konkurrerar ut skärmarna! (Stolt över mina barn, som håller sina barn borta från mobiler)

Idag skulle jag ha gått på 40-årsfest hos grannen Lovisa! Cowboy-tema så jag hade sett fram emot att klä upp mig i någon av mina remakedressar BLOMSTRA! Hade passat perfekt tillsammans med boots och cowboyhatt! Istället ligger jag i sängen med feber och halsont från hell. SÅ besviken över det! Men men. Orkar inte vara uppe alls, så det är inte att tänka på tyvärr.

Jaja. Vad är väl en bal på slottet….

Jag har iallafall ramlat över en ny ”tävlingsreality” i form av TV4:as Fortune Hotel. Man (jag) älskar ju Renée & David, som är programledare, och det hela verkar ganska lovande faktiskt. Helt ok tidsfördriv när man ligger sjuk. Mina favoriter, som jag hoppas vinner, är Nina (hur COOL stil!!!) och Peppe! Hoppas att de får chans att berätta mer om vad de vill använda sina pengar till! (känner till dem lite på håll eftersom Mackan och jag ju jobbade flera år på familjehem för missbrukare och deras barn) In och följ Nina på @naramednina och på @ninaochmadeleinestudio SÅ inspirerande!

Till sist; föredrar du naturell vispad grädde, eller vaniljsås till din paj? Ovan ser du mitt självklara val….

Önskar dig en fortsatt fin helg och avslut på augusti!

Servisen Kålblad, Gustavsberg och Swedish Grace…

Grönt är skönt sägs det, och jag är beredd att hålla med! Jag älskar serien KÅLBLAD från Gefle Porslinsfabrik, formgiven av Ruben Wallström. Här har jag dukat frukostbordet med dem, tillsammans med hundraåriga mattallrikar från Gustavsberg och små kaffekoppar ur serien Swedisch Grace Rörstrand. Kannan är ett loppisfynd, precis som de gamla linnehanddukarna med monogram.

Visst är de söta min gamla silverskedar med olika blommotiv. Tristaste födelsedagspresenten när det behöv sig i barndomen, från farmor Emy, men idag är jag så glad för dem.

Jag älskar frukost! Mer än något annat mål på dagen. Trots det så kör jag periodisk fasta på veckorna, det vet ni som hängt hos mig ett tag. Mitt första mål på dagen är oftast lunch och då vill jag att det skall ha gått minst 14 timmar sedan jag åt sist, gärna 16 eller mer också.

Jag tänker att allt det hälsosamma och bra som fasta ger min kropp, så vore det dumt att inte ge den det. När man kört periodisk fasta ett tag så är det ett enkelt sätt att ge kroppen bästa förutsättningar för ett långt och friskt liv.

Just nu mognar björnbären för fullt på vår buske i trädgården och jag har fryst in en hel del! Men godast är de såklart att äta solvarma direkt från busken och det hjälps vi åt med barnbarnen och jag….

Ostindia, min kärlek sedan tidiga tonår….

Redan som tonåring började jag samla på servisen Ostindia från Rörstrand. Jag vet egentligen inte vart jag såg den första gången, men jag minns att det var kärlek vid första ögonkastet! Jag var generellt mer “blå” då. Mitt flickrum hemma i villan på Trutvägen i Veddige gick helt i ljusblått; ljusblå tapet med små vita prickar som bildade ett mönster, ljusblå heltäckningsmatta (hej 80-tal) och ett lapptäcke i olika blå nyanser som mamma sytt.

Mina allra första kaffekoppar köpte farmor Emy från något specialställe för andrahands porslin, så de har nagg lite här och var. De har jag ersatt under åren och idag har jag en hyfsat stor samling koppar, assietter och tallrikar. Letar alltid efter delar att komplettera med på loppisar & secondhandbutiker. Dock är jag mest svag för den äldre upplagan som är djupare blå i kulören både till glasyr och mönster. Gillar inte den nyare lika mycket, som jag tycker går för mycket åt grått…. Vad tycker du?

Håller med om det som flera skrivit i mitt Instagraminlägg, att det blå blir väldigt vackert mot mitt köksbord. Det av min möbler som fått flest gillanden och frågor genom åren. Attans att det är vintage och bara finns i en upplaga. Hade kunnat sälja minst 100 stycken vid det här laget…

Idag (läs igår) åker jag runt med maken på hans runda där han checkar av sina pågående byggprojekt. Tanken är att vi skall leta kakel till studion som är under uppbyggnad i en av stalldelarna. Det skall bli SÅ roligt när allt är klart! Målet är i november någon gång…. Med önskan om en härlig sensommarfredag och helg!

WILLOW FRÅN OLD GUSTAVSBERG....

Vilken ljuvlig augustimorgon! I skrivandets stund har klockan hunnit bli nästan 09 och jag har varit vaken i 5 timmar…. Yes! Vaknade 04 och kunde inte somna om. Grubblandet (kommer berätta om det vid annat tillfälle) satte igång och den tiden på dygnet kommer man sällan fram till bra lösningar. Vad är det med att “saker och ting”, som man oroar sig för, blir så mycket större nattetid…?

Låg kvar till 05.30 och Googlade lösningar på mitt just nu specifika problem men sen gick jag upp och satte på det ljuvliga morgonkaffet. Det finns inget bättre än dagens första kopp kaffe! (Håller du med?) Hela sommaren har vi druckit första koppen kaffe ute, ovanligt ofta i morgonens första solstrålar. Måste tillstå redan nu att morgonkaffet får sin utmanare i “det finns inget bättre än”, i just morgonsolen. Det är min totala lyx att få börja morgonen med att gå barfota i det daggvåta gräset, ställe trädgårdsmöblerna i rätt läge för morgonsol och sedan sitta med solen mot ansiktet- VARDAGSLYX DELUXE!

Idag var det dock lite kyligare, så jag tände ljus och ställde fram kaffekopparna inne. Mackan kom gäspandes ner från sovrummet en kvart senare. Han hade somnat om efter 04, till skillnad från mig. Skönt! En annan kan ju ta en soft dag och sova en stund efter lunch….

Jag älskar möjligheten vi skapat oss, Mackan och jag, att vi oftast kan dricka morgonkaffe och starta dagen tillsammans. Småpratar om dagen som ligger framför, läser något (oftast ur världens mest lästa bok;) De senaste morgnarna har vi läst dagens text ur en bok som heter “Bondens år”av Angus Buchan, som vi fått av fina vänner. Idag utgick texten från ett utav mina favorit-bibelord; “Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud” från Lukasevangeliet 18 och vers 27. TACK för det!! Snacka om ett gudagivet ord efter nattens grubblande! INGET ÄR OMÖJLIGT!! Det innebär ju samtidigt att ALLT ÄR MÖJLIGT!

Dessa ord och löften tar jag inte bara med mig in i den här nya dagen, utan även i det som just nu tar en stor del av. mina tankar. Jag skall som sagt berätta framöver…..

När Mackan åkt iväg på byggmöte så gick jag ut i vårt gym och passade på att beta av dagens träningspass. (eftersom vi har gemensamt gym på vårt generationsboende så hjälper det att jag redan tränat inför det dagliga sms:et i familjegruppen; Vem tränar och bastar först idag?) Det blev 2 rundor Tabata, några minuter på Airbiken (för att få hjärtat att jobba rejält) och avslutade tillslut med några simlängder i poolen. Sen kom Nelly så lägligt med sin frukostbricka, så passade på att ta kaffekopp nr två med henne i solen. Eller i ärlighetens namn blev det en kopp av Krickelins Sommarte. SÅ gott! Förresten ännu en vardagslyx att få småprata med yngsta dottern en stund. Hon hade lämnat Gunnel hemma, så vi fick en lugn och skön stund utan hennes skällande. Klockan 07 varje morgon drar bygget i stallet igång (det skall jag såklart också berätta mer om) och Gunnel skäller ut byggarna en efter en….

Nu har jag dock flyttat in en stund till soffan, för att skriva den här hälsningen till dig.

Häromdagen lade jag upp en bildserie på Instagram med frågan ”vilken kulör är du?” Jag hade dukat upp en härlig frukost på vårt köksbord, med en vacker blomsterbukett inköpt i gårdsbutiken på Österbygård. men med olika serviser på de olika bilderna.

Vinnaren hittills, gå in här för att se mitt Instagram-inlägg och övriga kandidater, är denna röd/rosa dukning med delar från olika serviser i samma rödrosa/beige kulör. Och jag förstår att många röstade på den här dukningen då det är en lite ovanlig servis. Både kaffekopparna, assietterna och mattallrikarna kommer ur samma serie- Willow ur “Old Gustavsberg”. Den tillverkades i flintgods mellan åren 1940-1958. Mönstret är tryckt dekor och inspirerat av det engelska “Willow pantern” som uppkom på 1780-talet och spreds över Europa. Jag har 4 av varje del i servisen och letar alltid efter fler…

Älskar, som du vet om du hängt här ett tag, att duka med gammalt linne. De finns så många vackra kökshanddukar, i fantastisk kvalitet, som man kan köpa på loppis och second hand!

För övrigt bestod frukosten av bröd och ägg från en gårdsbutik 10 min från oss- Ala Farms, hantverksost och hallon från Österby gård, gurka och tomat från svärfars lilla växthus, björnbär från busken i vår trädgård. Ekologiskt smör och turkisk yoghurt från “vanliga affären”.

Klockan gick visst hörni och det börjar bli dax för lunch. Nej jag har inte suttit och skrivit i 3 timmar;) Har även vikit och satt på tvätt, tömt diskmaskinen, vattnat blommor osv. Tänker att det är bra att inte sitta still allt för länge. Nu vill jag önska dig en fortsatt fin dag och vecka!

Nu har du varit på din drömplats i precis 10 år…

15 maj och solen strålar från en klarblå himmel. Värmen uteblir än så länge men vi tröstar oss med att äppelträden & Häggen blommar längre tack vare det. Det är så vackert i naturen så att det nästan gör ont. Det gör ju det när knoppar brister sägs det. Jag står länge under ett av våra äppelträd och njuter av humlesurr och fågelkvitter. (bevittnar t.o.m en älskog live, som du kan se dokumenterad på bilden nedan;)

Doften av Hägg sveper in med vinden och jag får nästan nypa mig i armen. Tänk att få leva.

Idag är det precis 10 år sedan du slutade med just det. Att leva. Iallafall här nere på jorden med oss.

Fredagen den 15 maj 2015 strax innan lunch, tog du ditt sista andetag och himlen landade i rummet i samma sekund. Strax innan brast du ut i ett stort, fridfullt leende och tittade uppåt. Ditt ansikte sken. Jag undrar just vad du såg.

Redan som liten lärde jag mig, i söndagsskolan, att när man dör kommer man till himlen. Livet fortsätter där istället liksom. Inget att vara rädd för. Hela livet har det varit min starka tro att det kommer bli precis så. Att vi skall få möta dem som gått före, och det har lindrat sorgen. Efter upplevelsen vid pappas dödsbädd tror jag inte på himlen längre. Jag VET. Han är där. Vi var med när han tog det sista steget in i en bättre värld, och fick uppleva hans glädje och lättnad.

Idag plockade jag små buketter av mina tulpaner i vår trädgård, och tänkte på dig pappa. Du hade älskat alla nya sorter som kommit de senaste åren. Mönstrade, veckade och randiga, som små karameller. “Det här var en vacker färg” hade du sagt om den ceris, och hållit den försiktigt mellan tummen och pekfingret. Jag ser det framför mig.

Jag tog med mig 11-kaffet ut på altanen och njöt i solen. Hedrade ditt minne med en pinnglass. Det blev ett antal sådana för dig såhär års:) Tur att du hade barnbarnen att skylla på för att bli stammis på Kulingen i Varberg, ett av dina favorit-glass-ställen.

Jag sörjer att du aldrig hann träffa dina ljuvliga barnbarnsbarn. Som du hade älskat att hänga med Lille A. Han fyller 8 i sommar och är så fin. Omtänksam, pratglad och framåt- precis som sin mamma. Och morfar. Jag kan se hur ni skulle suttit i soffan och pratat. Han hade berättat om hur bra det går för honom i skolan, att han är kär i Lily och att han precis börjat på fotboll. Säkert hade han läst högt ur Mio min Mio för dig, och du hade berömt honom för hans flyt och inlevelse.

För att inte tala om Lilla V. Jag kan inte fatta att hon snart fyller 2. Hennes lockar påminner om dina när du var lika gammal, och om pappa Noahs såklart. Hon sjunger Pippis sommarvisa ordagrant och har ganska nyligen fått smaka sin första glass. Som du hade älskat att få hänga med henne.

Jag ser hur ni hade suttit på vår tjocka vita matta och byggt med Duplo tillsammans. Du hade busat och gjort allt för att få höra henne skratta. Hon hade kiknat av dina roliga ljud och miner.

Jag sörjer att du inte får följa dina barnbarn. Se dem ta sig an vuxenlivet och blomstra på alla sätt. Ellen är en fantastisk mamma. Det hade du också tyckt. Jag är glad att kunna berätta att hon fortsätter använder sin gåva att sjunga. Det vet jag att du gillar att höra. Du hade blivit så rörd. Nelly släpper ny musik i slutet på månaden. Jag sörjer att du inte fick vara med om den positiva chocken vi alla fick när hon framförde sin allra första låt för ett par år sedan. Vi hade såklart inte någon aning ens om att hon satt i studion och skapade. Så typiskt Nelly. Eller ”Nellan” som du kallade henne.

Att du aldrig behövde träffa hennes lilla Gunnel är nog ändå en win. Du var ju livrädd för hundar och det hade hon minsann känt av. Och skällt ännu mer…..

Noah skapar bilder & konstverk för fullt, inför en väldigt spännande sak som han skall göra i höst. Men det kan jag inte skriva om här ännu. Fast du vet ju redan.

Mamman är lättad över att han inte reser så mycket med de stora världsartisterna just nu. Inte för att du skulle ha en aning om vem Swedisch House Maffia och The Weekend är, men du skulle också tyckt att det varit skönt att ha honom i Sverige. Han är en så fin pappa till Lilla V. Och make till sin Ida, världens finaste svärdotter!

Samtidigt som jag sörjer allt det där, och allt annat du missar, så kan jag ju inte önska dig tillbaka. Du är ju på drömplatsen! Där du kan äta hur många semlor & marshmallows du vill.

Jag vill bara passa på att säga hur mycket jag saknar dig och att jag längtar tills vi ses igen. I himlen är ju ”en dag som tusen år, och tusen år som en dag” så det borde inte dröja så länge ändå. Tills dess ska jag försöka leva varendaste dag fullt ut. Fira allt som går att fira. Som att syrenerna snart slår ut, och efter dem Liljekonvaljerna. Då skall jag binda en lika stor bukett av din favoritblomma, som vi hade på din begravning. Till tonerna av ”Man in Black” med Johnny Cash.

Jag älskar dig pappa!

Lunch med Blomsterfrämjandet och Alverbäcks blommor! Blommor

Jag inser just att jag helt missat att skriva om vårens härligaste lunch! Den jag fick avnjuta tillsammans med Blomsterfrämjandet ute hos Alverbäcks Blommor på Ekerö. En riktigt färgglad och drömmig förmiddag minsann!

Jag hade inte med mig min kamera, så håll till godo med ett gäng ögonblick från mobilen….

Att få sitta i ett hav av tulpankarameller, Alverbäcks stod precis i begrepp att skörda det sista inför påsk, skapade både fantastiska dofter och en riktig färgexplosion! Att dessutom bli serverad vegansk mat, som var lika färgstark som blommorna, från….

…. Cecilia på Curly Foods, ja det gjorde ju inte det hela sämre precis….

Här ser ni mig tillsammans med Amanda Alverbäck som är Vd för Alverbäcks Blommor. Hon är 3:e generationen tulpanodlare på samma plats och det var extra speciellt att träffa henne. Jag blev rent av lite tårögd faktiskt. Varför kan du snart höra i en podcast nära dig. I veckan tar jag med mig mickarna och åker tillbaka för 11-kaffe med Amanda. Det ser jag verkligen fram emot!

Alltid trevligt att få träffa vänner och kollegor på olika event. Här hade vi även lyxen att få lyssna till Johan Munter, ägare av Floristkompaniet och en flitigt anlitad florist. Inte minst på TV4. Han visade hur man enkelt binder en vacker tulpanbukett.

En extra bonus var att få krama om fina Vivi Wallin igen. Vi har träffats i sammanhang med Läkarmissionen eftersom vi båda gärna lyfter deras viktiga arbete. Vivi inspirerar på många sätt och om du inte redan gör det, börja följa hennes konto @vivieallin fd @mammasanningar på Instagram

Inspirationsföreläsning, Vetlanda och pappersblommor

Fasligt vad tiden flyger iväg hörni! Kan inte fatta att vi redan klivit in i maj, årets absolut bästa månad om du frågar mig. Utanför vårt sovrumsfönster har schersminen precis slagit ut och äppelträden börjar knoppa. Första frukostarna i kaffehuset, gräsklipparen är igång och tulpanerna blommar för fullt i pallkragarns. SOM jag njuter!

Inser att det var ett tag sedan jag bloggade. Jag som ÄLSKAR att skriva och vill att bloggen skall uppdateras regelbundet…. Nåja. Bättring utlovas.

Det har hänt endel på sistone. Förra lördagen tex så var jag i Vetlanda och föreläste på en kvinnofrukost! Superkul! Att åka runt med min inspirationsföreläsning ”Att följa sitt hjärta” är bland det roligaste jag vet. Inte minst mötet med nya människor. Flera hade åkt långt, några över 2 timmar, för att lyssna till mig. Det gör mig så otroligt glad! Ännu gladare av helt fantastiska DM senare;

”TACK för din föreläsning! Den ledde till att jag kommer säga upp mig i veckan och följa min dröm”

”Din föreläsning i lördags gjorde att jag vill prioritera mer tid med våra barn”

”Tack för att du tar upp ämnen få vågar prata om, även om det blir känsligt! Jag blev så inspirerad att göra förändringar i mitt liv”

Det som dock gör mig allra gladast är när lyssnarna vill bli månadsgivare till Läkarmissionen! TACK till alla er som bestämde er för att göra skillnad under frukosten i Vetlanda. Tillsammans gör vi den här världen till en bättre plats!

PS. Vill du också kroka arm och stödja Läkarmissionens viktiga arbete? Klicka på länken här. När du blir månadsgivare via min plattform får du dessutom ens väldigt fin premie; en påse av mitt ekologiska finkaffe, och en handdrejade kaffemugg.

Jag har även blåst liv i min podd “11-kaffe med Fru Vintage” igen! Ni är så många som efterfrågat det så det känns fint. 2 nya avsnitt ligger ute, sedan gick min utrustning sönder… Har ett avsnitt inspelat som väntar på att sändas och flera på gång att spelas in, så håll ut. Ska bla dricka 11-kaffe med en kvinnlig vd i veckan, ett samtal jag verkligen ser fram emot!

Dessa utsökt vackra pappersblommor, som jag dekorerade med på ett event i veckan, har min vän och favoritfotograf Malin Lindner gjort åt mig. Man älskar ju vänner som ser det man själv inte vill/orkar/kan göra “som avkoppling”. TACK Malin! (har tipsat Malin att börja hyra ut sina skapelser i papper! SÅ bra för event, bröllop, fotograferingar, fester och annat! Eller hur!?)

Jag blev väldigt nöjd med pappersblommor på min ljuskrona. Kanske ändå måste tillverka några till mig själv för ändamålet.

Till sist. Just nu planerar jag mina inspirationsföreläsningar för fullt, så vill du att jag skall komma till ditt café, din restaurang/livsstilsbutik, kyrka, företag, nätverk eller annat så mejla mig på info@fruvintage.com så hittar vi på något trevligt och kul tillsammans! Jag utlovar ett par timmar som inte lämnar någon oberörd. Skratt och tårar i en perfekt mix. Vart ses vi!?

Kvinnofrukost Vetlanda!

Ser SÅ mycket fram emot att dela min inspirationsföreläsning i Vetlanda lördag 26 april!

Eventet är helt gratis men anmälan krävs. Du hittar all information ovan!

Hoppas att vi ses!

Auktionshallen och kyrkskolan i Järbo…

En gråmulen tisdag i slutet på mars och vi är på väg upp till vår skola i Järbo. Nu är det sista rappet för att färdigställa det nya köket, inför att inspelningsteamet kommer för sista filmningen. I mitten av juni kommer ni få se resultatet på TV. Det blir SÅ fint kan jag lova!

Bilden ovan tog jag på finaste sonen Noah när vi var uppe i helgen. Oj vad han har slitit. Platsbyggt ett kök som Ida, hans fru som är utbildad inredningsarkitekt, har designat och ritat. Ida har gjort ett helt otroligt jobb med att rita, inreda och färgsätta köket. Sa jag att det kommer bli SÅ FIIIIINT!!!

Jag kan inte visa så mycket men det gamla trägolvet i skolsalen är nyslipat och de vackra marmorskivorna från STONELABS är på plats.

Ljuset från de höga fönstren, i den snart 100 år gamla skolan, är magiskt. Som vi längtar efter att hänga i det nya köket framöver! Lovar att visa bilder på hela härligheten när jag får….

Passade även på att kika in hos Johanna & Isabelle som nyligen tagit över Auktionshallen i Järbo. I mitten på april öppnar de sin nya Bistro, men redan nu kan man göra fantastiska fynd i deras vintagebutik. Verkligen ett tips om du är i krokarna!

Nu längtar farmor’n efter att få hänga med sin lilla V ett par dagar igen. Så mamma, pappa & farfar kan jobba på i köket. Tänk att hon snart fyller 2 år lilla älsklingen. Den där tiden…

Vad hittar du på idag?

Bauergården, Gröna Lund i Vireda och firandet av 75-åring

Torsdag 27 februari var det dax för den stora dagen, mamma fyllde 75 år! Galet. Vart tar åren vägen liksom…? Jag tycker inte det var längesedan mina syskon och jag firade hennes 50-årsdag på den grekiska ön Agistri. Men det är ju rimligtvis redan 25 år sedan….

Mammas minne sviker och för 3 år sedan fick hon diagnosen demens. Det gör det ännu viktigare att fira och mysa tillsammans! Ingen av oss har ju något löfte om en morgondag, så låt oss njuta av varje som vi får.

Denna stora bemärkelsedag firades i lite mindre skala, när det blivit lite varmare framåt våren så ska vi samla alla barn, barnbarn och barnbarns barn, med att 2 av mina systrar och jag (vi är 5 syskon) började morgonen med finfrukost i mammas mysiga kök i Aneby. Min yngsta syster Emelie bor där med sin familj, så hennes dotter Joline cyklade förbi och sa grattis till mormor på väg till skolan.

Yngsta dotter Junie hade sett till att mormor fick en donut med flaggor i, precis som de alltid får på sin födelsedag. Gulligt ju.

Efter låååångfrukost fick mamma fullt upp med att bli sjungen för på mobilen. Familj, släkt och vänner från när och fjärran. TACK igen till alla er som skrev så fina hälsningar till henne på min Instagram. Jag läste upp varenda en och det blev båda skratt och tårar över alla härliga minnen.

Fram på förmiddagen gav vi oss ut på en liten bilutflykt i grannskapet. Hela dagen bjöd på strålande sol (utom just när denna bild togs;) och vi gillar alla att åka runt och titta på vackra gamla hus och gårdar på småvägarna. Mamma njöt. Hennes döttrar också. Så mysigt!

Första stoppet gjorde vi på BauerGården i Bunn där vi hade bokat lunch. Väldigt trevligt ställe!

Vi råkade dessutom pricka in “Bauerdagen” då man hade öppet hus och visade upp hela stället. Så efter en utsökt lunch med råraka,fläsk och lingon, och Grennaglass till efterrätt, fick vi äran att lyssna till guiden Anders Råsberg som berättade om platsen och om paret Bauer, John och Ester. Vilka tragiska människoöden, som du kan läsa mer om här Anders berättade med stor entusiasm, så att spottet sprutade, och vi konstaterade att det är helt fantastiskt att lyssna till eldsjälar!

Efter väldigt god lunch, en kort promenad i solen ned till sjön, där vi som sagt fick lyssna till historien om trakten och Bauer, drog vi vidare på vår lilla bilutflykt….

….och nästa stopp blev i byn Vireda. Närmare bestämt hos “Gröna Lund i Vireda” Ett supermysig café i en supermysig gammal villa. Även supergott fika, så väl värt ett besök. På övervåningen har de även en presentbutik som heter “Nytt & Nött”

Behöver jag säga att jag älskar ställen där man bullat upp med en hel drös med vackra kaffekoppar och där man får välja vilken man vill dricka ur.

Mitt val föll på denna kornblå skönhet, Lillemor från Gefle. Själv har jag två likadana hemma, fast med svart mönster. Blått var väldigt fint!

Jag tröttnar aldrig på inredning med antikviteter och gamla tapeter i original. Eller på virkade och broderade dukar. SÅ vackert!

Efter supergott fika var det dax att köra hemåt Aneby igen. Vi hade ju räkor & ostbricka som väntade på att dukas fram hemma hos födelsedagsbarnet.

Chauffören var dock “tvungen” att stanna till och fånga solnedgången på vägen. Det blir ju aldrig lika vackert på bild som i verkligheten, kan bero på fotografen i detta fall, men håll tillgodo.

Tacksam för mysiga dagar med mamma och systrar, och påmind om att ta till vara på tiden, åkte jag vidare mot Varberg på fredagsmorgonen. Där väntade Mackan som tagit tåget ned på morgonen. Mer om det i ett eget inlägg, men redan nu kan du läsa om anledningen till vår varbergsresa i inlägget nedan.

THE.BRAND.STATION Coffee & shop!

Igår, den 1 mars, fick vi äran att vara med och inviga rykande färska THE.BRAND.STATION. Coffee & shop på Brukstorget i Varberg!

Våra älskade vänner Johanna & Joann uppfyller därigenom drömmen om en levande mötesplats. Helt fantastiskt bra! I en tid när många företag lägger hela sin business digitalt, behöver världen härliga ställen där vi kan ses på riktigt! Dricka en god kopp kaffe och se varandra i ögonen.

Grattis Varberg till att ni fr.o.m nu har en sådan plats! Lyllos er. Vi får helt enkelt anledning att åka nedåt västkusten oftare framöver…

….inte minst för att dricka gott kaffe! Det ryktas nämligen att hela gänget söner Freiman gått baristakurs för att servera det allra bästa i sin Coffee Shop! Dröm.

Här kan Joann & Johanna även presentera de olika märken som de är agentur för och möta kunder i en kreativ och inspirerande miljö. Hur härligt!?

Vi önskar er ,Johanna & Joann,stort varmt grattis & lycka till och ser fram emot att snart hälsa på igen!