15 maj och solen strålar från en klarblå himmel. Värmen uteblir än så länge men vi tröstar oss med att äppelträden & Häggen blommar längre tack vare det. Det är så vackert i naturen så att det nästan gör ont. Det gör ju det när knoppar brister sägs det. Jag står länge under ett av våra äppelträd och njuter av humlesurr och fågelkvitter. (bevittnar t.o.m en älskog live, som du kan se dokumenterad på bilden nedan;)

Doften av Hägg sveper in med vinden och jag får nästan nypa mig i armen. Tänk att få leva.

Idag är det precis 10 år sedan du slutade med just det. Att leva. Iallafall här nere på jorden med oss.

Fredagen den 15 maj 2015 strax innan lunch, tog du ditt sista andetag och himlen landade i rummet i samma sekund. Strax innan brast du ut i ett stort, fridfullt leende och tittade uppåt. Ditt ansikte sken. Jag undrar just vad du såg.

Redan som liten lärde jag mig, i söndagsskolan, att när man dör kommer man till himlen. Livet fortsätter där istället liksom. Inget att vara rädd för. Hela livet har det varit min starka tro att det kommer bli precis så. Att vi skall få möta dem som gått före, och det har lindrat sorgen. Efter upplevelsen vid pappas dödsbädd tror jag inte på himlen längre. Jag VET. Han är där. Vi var med när han tog det sista steget in i en bättre värld, och fick uppleva hans glädje och lättnad.

Idag plockade jag små buketter av mina tulpaner i vår trädgård, och tänkte på dig pappa. Du hade älskat alla nya sorter som kommit de senaste åren. Mönstrade, veckade och randiga, som små karameller. “Det här var en vacker färg” hade du sagt om den ceris, och hållit den försiktigt mellan tummen och pekfingret. Jag ser det framför mig.

Jag tog med mig 11-kaffet ut på altanen och njöt i solen. Hedrade ditt minne med en pinnglass. Det blev ett antal sådana för dig såhär års:) Tur att du hade barnbarnen att skylla på för att bli stammis på Kulingen i Varberg, ett av dina favorit-glass-ställen.

Jag sörjer att du aldrig hann träffa dina ljuvliga barnbarnsbarn. Som du hade älskat att hänga med Lille A. Han fyller 8 i sommar och är så fin. Omtänksam, pratglad och framåt- precis som sin mamma. Och morfar. Jag kan se hur ni skulle suttit i soffan och pratat. Han hade berättat om hur bra det går för honom i skolan, att han är kär i Lily och att han precis börjat på fotboll. Säkert hade han läst högt ur Mio min Mio för dig, och du hade berömt honom för hans flyt och inlevelse.

För att inte tala om Lilla V. Jag kan inte fatta att hon snart fyller 2. Hennes lockar påminner om dina när du var lika gammal, och om pappa Noahs såklart. Hon sjunger Pippis sommarvisa ordagrant och har ganska nyligen fått smaka sin första glass. Som du hade älskat att få hänga med henne.

Jag ser hur ni hade suttit på vår tjocka vita matta och byggt med Duplo tillsammans. Du hade busat och gjort allt för att få höra henne skratta. Hon hade kiknat av dina roliga ljud och miner.

Jag sörjer att du inte får följa dina barnbarn. Se dem ta sig an vuxenlivet och blomstra på alla sätt. Ellen är en fantastisk mamma. Det hade du också tyckt. Jag är glad att kunna berätta att hon fortsätter använder sin gåva att sjunga. Det vet jag att du gillar att höra. Du hade blivit så rörd. Nelly släpper ny musik i slutet på månaden. Jag sörjer att du inte fick vara med om den positiva chocken vi alla fick när hon framförde sin allra första låt för ett par år sedan. Vi hade såklart inte någon aning ens om att hon satt i studion och skapade. Så typiskt Nelly. Eller ”Nellan” som du kallade henne.

Att du aldrig behövde träffa hennes lilla Gunnel är nog ändå en win. Du var ju livrädd för hundar och det hade hon minsann känt av. Och skällt ännu mer…..

Noah skapar bilder & konstverk för fullt, inför en väldigt spännande sak som han skall göra i höst. Men det kan jag inte skriva om här ännu. Fast du vet ju redan.

Mamman är lättad över att han inte reser så mycket med de stora världsartisterna just nu. Inte för att du skulle ha en aning om vem Swedisch House Maffia och The Weekend är, men du skulle också tyckt att det varit skönt att ha honom i Sverige. Han är en så fin pappa till Lilla V. Och make till sin Ida, världens finaste svärdotter!

Samtidigt som jag sörjer allt det där, och allt annat du missar, så kan jag ju inte önska dig tillbaka. Du är ju på drömplatsen! Där du kan äta hur många semlor & marshmallows du vill.

Jag vill bara passa på att säga hur mycket jag saknar dig och att jag längtar tills vi ses igen. I himlen är ju ”en dag som tusen år, och tusen år som en dag” så det borde inte dröja så länge ändå. Tills dess ska jag försöka leva varendaste dag fullt ut. Fira allt som går att fira. Som att syrenerna snart slår ut, och efter dem Liljekonvaljerna. Då skall jag binda en lika stor bukett av din favoritblomma, som vi hade på din begravning. Till tonerna av ”Man in Black” med Johnny Cash.

Jag älskar dig pappa!