Jag vill berätta för dig om Masalech.
Hon är 9 år.
Och slav.
Tidigt imorse började hon och hennes medsystrar “Risbärarflickorna”, sin vandring upp i Entotobergen utanför Addis Abeba i Etiopien.
De började sin vandring före klocka 06 imorse och när de kommer tillbaka sent i eftermiddag väntar hushållsarbete.
Masalechs familj finns långt ute på landsbygden utanför Addis. De är oerhört fattiga och har lurats att skicka Masalech in till storstaden av smarta affärsmän, eller snarare slavdrivare.
Dessa fattiga familjer blir lurade att tro att deras flickor skall få gå i skolan och arbeta så att de tjänar pengar som de kan skicka till sina familjer.
I själva verket tvingas flickorna att jobba nästan dygnet runt under slavliknande förhållanden. Ofta bor de i slavdrivarens hem och sköter deras barn och hem. När de kommer tillbaka efter en hel ags arbete uppe i bergen så lagar de mat, städar, tvättar och tar hand om familjens småbarn. Deras arbetsdag slutar ofta inte förrän långt in vid midnatt.
Flickornas arbetsuppgifter uppe i bergen är att samla ihop kvistar och pinnar som sedan säljs som ved nere i staden. Arbetet pågår hela dagen utan mat och i väldigt dåliga kläder.
Det ser kanske idylliskt ut på bild men i själva verket är det väldigt kallt och fuktigt. Vi som var på besök från Sverige hade jackor på oss. Flickorna hade tunna trasiga kläder kläder och dåliga skor. Flipp flopp eller finskor i plast eller skinn-imitation. Många av dem hade en hemsk hosta. Jag var tvungen att gå undan bland träden flera gånger för att de inte skulle se att jag grät.
När deras risfång är tillräckligt stora så hjälper de varandra att binda upp dem på ryggen
Jag provade själv att lyfta ett risfång men ramlade av tyngden. Vi behövde vara tre vuxna för att jag skulle orka resan mig med riset på ryggen. Jag kunde knappt röra mig framåt sen.
Risbärarflickorna däremot går upp till 2 mil. Varje dag.
Som tur är slutar inte berättelsen om Masalech här. Genom Läkarmissionen får hon numera ett himelskt avbrott i sitt dagliga slit. Hon är en av de flickor, som efter långa förhandlingar med hennes slavdrivare, tillåts att gå i skolan 4 timmar om dagen.
Vi besökte Masalech på Entoto Freedom School. En skola som byggts upp och drivs av medel från Läkarmissionen. Hit får barn som Masalech och andra, vars föräldrar inte har råd att betala skolavgiften.
Här får de lunch, ett mål mat som ofta är det enda de får på en dag.
Förhållandena på skolan är väldigt enkla, men det är rent och fräscht, och maten luktar supergott när vi passerar det lilla köket på vår rundvandring.
De barn som bär skoluniform är de vars föräldrar har råd att betala. De andra är som Masalech, eller barn direkt från gatan.
Något som slog mig var barnens iver och glädje att vara där och lära sig.
En annan sak som verkligen drabbade mig var personalens värme och omsorg om barnen. Jag tänker på flickor som Masalech. Mötet med personalen på skolan är förmodligen dne enda motvikt hon har till elaka och destruktiva vuxna. Att under några timmar få uppleva värdighet och respekt. Minst lika viktigt som ett mål mat och att lära sig att läsa.
På skolan finns även en liten hälsomottagning. Hit kommer barnen det första de gör och får en hälsoundersökning. Här får de äldre flickorna hjälp med mensskydd och pubertesfrågor. Hit kommer även de allra fattigaste för att undersöka sina småbarn.
Vi var i Etiopien i bara några dagar men det räckte för att få en inblick i några av alla de fantastiska arbeten som Läkarmissionen är med och stöder.
Det som gjorde allra störst intryck på mig, förutom all fattigdom misär såklart, det var alla de eldsjälar som vi mötte.
Eled var en av dem. Hon har själv levt stora delar av sitt liv på gatan, som prostituerad. Idag är hon gift, har en liten son och är föreståndare för Deborah House. Att se Eleds värme och kärlek för tjejerna där var fantastiskt.
Det var inte utan att vi bävade lite inför besöket just på Deborah House. Här bor tjejer i åldern mellan 16-35. Det de har gemensamt är att de levt fruktansvärt destruktiva liv, som prostituerade på gatan.
Att de får möjlighet att komma till DH beror på personalens uppsökande verksamhet. Under lång tid bygger man förtroende genom att besöka dem på nätterna när de “jobbar”. Man visar att,an bryr sig och berättar sedan att det finns hjälp att få, hopp om ett bättre liv. Att man kan få komma till DH på deras 1 åriga rehabilitering och på det sättet förbereda sig för ett annat liv.
Kriteriet för att få den här fantastiska möjligheten är att man levt på gatan minst ett år och att man verkligen VILL förändra sitt liv.
När vi kom till DH så slogs jag av lugnet och den fina stämningen. Tjejerna fnissade blygt som vilka tjejer som helst och oron för mötet med dem var som bortblåst. Vi blev SÅ varmt mottagna och tjejrna hade förberett en klassiskt etiopisk kaffe-ceremoni.
Först fick jag tvätta de färska kaffebönorna….
……sedan rostade jag dem över en liten öppen eld.
Efter det var det dags att mala bönorna till pulver.
Tada. Den viktigaste och godaste kaffekoppen ever.
Allt på Deborah House är väldigt enkelt. Enkelt men rent och välskött.
Tjejerna bor 4 och 4 och hjälps åt med matlagning och städning, som en del av i rehabiliteringen. De genomgår samtidigt ett rehabprogram bestående av gruppsamtal och enskilda samtal. De får träffa läkare och psykologer och får på så sätt proffesionellt hjälp att bearbeta den brutala verklighet de levt i under många år.
De projekt som Läkarmissionen stöder i Addis Abeba utgår främst ifrån en lokal organisation som heter Bright Star. Den startades för många år sedan av Gizachew. Han växte själv upp på gatan och berättar att han minns när han fick sina första egna par skor, då var han 12 år.
Gizachew och hans fru har räddat livet på tusentals människor genom sitt arbete mitt i Addis!
På bilden ser ni några killar som är hos Bright Star Center för första gången. De får lunch samtidigt som Mengu, en av personalen på plats, presentear sig och pratar med dem. Jag slås än en gång av den värme som man möter dessa trasiga människor med.
Vår tolk berättar för oss att Mengu pratar om det farliga liv de lever på gatan. Att de kan få hjälp att komma därifrån. En av pojkarna börjar gråta.
Till Bright Star kan man få komma och äta ett mål mat eller ta en dusch.
Här kan de äldre ungdommarna få en enkel yrkesutbildning. Antingen till sömmerska……
….eller till frisör.
Till Bright Star kan människor, som lever på gatan, komma och få gratis hårvård, det ger samtidigt eleverna bra träning.
Efter den här resan har Etiopien fått en speciell plats i mitt hjärta. Det är något speciellt med att få komma till ett nytt land, möta folket och kulturen. Känna dofterna och uppleva det man läst om IRL.
Många lever i en enorm fattigdom, men samtidigt ofta med en sådan förnöjsamhet. Vi besökte bla en familj i deras hem. 8 personer på 20 kvm, med stampat jordgolv.
Jag önskar att du hade fått se och höra lyckan, och tacksamheten, hos mamman när hon berättar att två av deras döttrar, genom medel från Läkarmissionen, får möjlighet att gå i skolan. Jag minns tårarna i hennes ögon när hon berättade för oss. Att få ge sina barn en möjlighet som man själv inte haft. Den totala lyckan över något som vi tar för givet.
För mig var det verkligen fantastiskt att få se, med egna ögon, vilken skillnad Läkarmissionens insatser gör på plats. Att de pengar jag bidrar med, som månadsgivare, på riktigt räddar liv.
Till sist vill jag berätta för dig om Rachel. Hon är 16 år när jag möter henne.
Hon är föräldralös och har vuxit upp hos sin syster och hennes man. Vad systern inte vet är att Rachel blivit sexuellt uttnyttjad och våldtagen av hennes make, hela sin uppväxt.
I tonåren flyr Rachel tillslut, helt trasig, både i själen och underlivet.
Hon tar sig till Addis Abeba där hon blir ett lätt byte för sexhandel och droger.
Genom Bright Stars uppsökande verksamhet är hon idag en av 13 tjejer som genomgår rehabiliteringsprogrammet på Deborah House. Det var där jag träffade henne.
Hon ser mig rakt i ögonen när vi hälsar. Väjer inte med blicken och ler mjukt.
Jag får veta av Edla att man opererat Rachels underliv flera gånger. Hon har fortfarande många operationer kvar. Hon får löpande läkarvård och psykologisk hjälp.
Rachel drömmer om att utbilda sig till advokat.
Du kan vara med och stödja bla arbetet med att rädda tjejer från gatan, och alla de andra projekt som Läkarmissionen stödjer runt om i världen, genom att bli månadsgivare. Det är det bästa sättet att vara med och förändra framtiden för utsatta människor på lång sikt.
Dessutom får du just nu en fantastisk premie, i form av mitt finkaffe och en handgjord keramikmugg, om du går in och anmäler dig här
Lyssna gärna på min podd “11-kaffe med Fru Vintage” där jag berättar mer.