Det är svårt att blogga om fredagsbuketter, färgkoder eller nya veganrecept, när man sett en 9-årig slav i ögonen.
Det kommer med ett ansvar att åtminstone dela hennes berättelse.
Idag har vi plockat kvistar och ris tillsammans, hon och jag, högt upp i Entotobergen.
Jag måste gå iväg och svälja gråten flera gånger. Tårarna bränner i ögonen. Jag tänker på de 9-åringar som jag känner hemma i Sverige. Hur ofattbart orättvis världen är.
En vanlig dag går Maselech och alla de andra risbärarflickorna hela den branta vägen upp i bergen. Vissa dagar 2 mil enkel väg. I tunna, platta ”finskor” i skinnimitation eller plast.
Flickorna börjar sin vandring tidigt på morgonen, ofta redan vid 06-tiden.
När Maselech och de andra flickorna samlat tillräckligt med ris, löv och pinnar, lyfter de upp dessa enorma bördor på sina små ryggar. Dax att gå hela den långa vägen tillbaka.
Jag provar själv att bära en risbörda. Jag ramlar flera gånger av tyngden. Jag behöver hjälp av två vuxna för att orka resa mig upp.
Jag lyckas ta några vinglande steg framåt.
Risbärarflickorna bär samma tyngd upp till 2 mil. varje dag.
De fattiga familjerna på landsbygden luras att skicka iväg sina flickor till Addis Abeba, i tron att de skall få utbildning och jobb så att de kan skicka hem pengar familjen.
Istället tvingas de att arbeta 7 dagar i veckan, under slavliknande förhållanden, helt utan lön eller ledighet.
Vi får veta att när Maselech kommer tillbaka från bergen med sin risbörda, väntar hushållsarbete som ofta varar fram till midnatt. Hon städar, tvättar kläder , hämtar vatten och tar hand om familjens yngsta barn.
Dessa flickor lever i familjerna, till de män som lurat dem till Addis, under slavliknande förhållanden. Deras egna familjer har ingen aning om vad som händer med deras barn.
Men det finns hopp!
Genom Läkarmissionen får Maselech idag möjlighet att gå i skolan. Från lunch och framåt bli hon fri från sitt arbete några timmar och får gå till Entoto Freedom School.
Här får hon, förutom undervisningen, ett mål mat och sjukvård. Men kanske framför allt- få träffa vuxna som möter henne med respekt!
Här kan du gå in och läsa mer och bidra till skolan, för fattiga barn, som Malesech går till. Varje krona är värdefull, eftersom föräldrarna inte själva har råd att betala för skolgången. Entoto Freedom School är dessa barns enda chans till utbildning och ett förändrat liv.
Malesech berättar att hon vill bli lärare när hon blir stor. Och att hon längtar efter att få träffa sin familj igen.
Genom att bli månadsgivare hos Läkarmissionen är du med och säkerställer att fler barn får hjälp till ett bättre liv. En hundralapp i månaden innebär för oss en dags skippad utelunch. För Maselech och många andra är det skillnaden mellan liv och död.
Alla bilder är tagna av Noah Agemo