ETT RÄTT PRÄKTIGT INLÄGG

För ett tag sedan fick jag följande kommentar;

"Jag tror du riskerar att folk tycker att du är präktig".

Ok, sa jag. Varför tror du det?

"Jo för att du hängt ihop med samma man hela livet, du var hemma med dina barn jättelänge, du tränar och äter sunt. Verkar så lyckad på något sätt"

Haha. Well......

 Bilden är tagen hos Handtryckta tapeter på Långholmen.

Bilden är tagen hos Handtryckta tapeter på Långholmen.

Jag tänker att det är märkligt ibland med oss människor. Så länge vi alla går i samma spår, klär oss likadant, inreder våra hem med samma mattor och lampor, lever samma familje-liv,( som i Sverige oftast innebär att båda föräldrarna jobbar ,gärna heltid, och barnen, helst redan från 1-års ålder är på dagis) ja då är vi nöjda. Ingen får sticka ut. Ingen får ta en annan väg. Och Gud hjälpe, ingen får ta det där obekväma beslutet som jag själv önskade att jag vågade.

Ja, jag var hemma med våra barn länge. I elva år faktiskt. De bästa åren i mitt liv. Det jag är mest stolt över. Det var ett stort, men ganska självklart beslut för mig och min man (även om han fick övertalas först;) och rätt "obekvämt". Inte minst ekonomiskt, att leva med 3 barn på bara en lön.

Julia Mjörnsted skrev ett så modigt och bra inlägg på Instagram härom dagen. "Det är så obeskrivligt för mig att samhället bygger på att vi skall vara ifrån våra barn större delen av vår vakna tid. Helt obegripligt. Så idag har jag kämpat, funderat och gråtit en skvätt på toaletten"

 Bilden är tagen på café Buvette i New York.

Bilden är tagen på café Buvette i New York.

Jag grät också. Varje dag i en månad. Efter den månaden sa jag upp mig och gick hem med vår två små. Nr 3 började aldrig på dagis. Vi var hemma tillsammans, barnen och jag, i 11 år.

 Nästa vecka är jag tillbaka i butiken FGL-Store i Varberg. Det skall bli SÅ kul!

Nästa vecka är jag tillbaka i butiken FGL-Store i Varberg. Det skall bli SÅ kul!

Detta är inte tänkt som ett inlägg i ”att-ha-sina-barn-på-dagis-eller-inte-debatten”. Jag vet att det är en öm tå och jag väljer att inte kliva på den;)  Var och en bestämmer själv. Men det är just DET.

Att, oavsett vad det gäller i livet, göra medvetna val. ”Såhär vill JAG (VI) leva” ”Det här prioriterar JAG (VI)” Inte bara följa strömmen utan att tänka själv. 

Om vi själva inte gör medvetna val, så kommer andra välja åt oss..... 

IMG_6269.jpg

Sen det här med att det skulle vara ”präktigt” att leva med samma man livet ut. Nja... Jag vet inte jag... Jag tkr snarare att det är rätt praktiskt;) Tryggt. Och fint. Och faktiskt alldeles , alldeles underbart.

M och jag har hängt ihop sedan vi var 13 år (han gick på Håstensskolan i Varberg och jag på Vidhögeskolan i Veddige)  och har tänkt fortsätta med det. Livet ut.  Präktigt eller inte så här vi kommit fram till att livslång kärlek handlar mer om ett beslut än om känslor.

Vissa dagar väljer vi varandra med pirret i magen, andra för att vi lovade det, den där bröllopsdagen för 27 år sedan. Oavsett så är det ett val tänker jag. Som såklart båda måste ha bestämt sig att göra.

3 barn, varav ett med en medfödd sjukdom som inneburit många, långa sjukhusbesök (som såklart sliter på ett förhållande) och ett barnbarn senare, så är vi tacksamma för att vi aldrig slutade välja varandra. Genom påfrestande småbarnsår och sömnlösa nätter som oroliga tonårsföräldrar. 

I vissa perioder har vi sagt till varandra; ”det är supertufft just nu, men vi klarar det. Tillsammans” 

 Längtar tillbaka till den här parkbänken i Soho-NY.

Längtar tillbaka till den här parkbänken i Soho-NY.

Jag tänker att en relation är lite av ett heltids jobb. Inget som sköter sig själv och bara funkar liksom. Men samtidigt SÅ värt jobbet. Jag är glad att jag, 34 år efter att M "frågade chans"  (man gjorde så på stenåldern:) fortfarande kan säga att jag älskar honom. Mer än någonsin. 

Oooops. Det blev ett ovanligt långt inlägg. Tack att du läst ända hit.

Det är så lätt att vi sätter stämplar på varandra. Hon är säkert "si" eller "så". Jag tänker att vi behöver vara lite mer förlåtande och mjuka. Vi vet så lite om varandras verkligheter. Det vi ser på ytan är inte hela bilden, inte hela sanningen.

Vi gör alla så gott vi kan med livet. Det blir så mycket lättare och roligare om vi är lite generösare i hur vi ser på varandra.

Själv har jag landat i att det är ok att kallas präktig. Om det med det menas att jag är noga med hur jag väljer och prioriterar i livet......

Nu skall jag gå och fixa mig för Insta-middag på Hay Market. SÅ kul!

Ha en fin kväll!