Häromveckan hade jag ynnesten att dricka 11-kaffe med denna underbara människa- Anna Povse! Hon driver sin egen mottagning som Anaplastolog, tillsammans med en kollega, på Söder i Stockholm. Kika gärna in på deras hemsida!
Vårt samtal hittar du här.
Bilderna nedan visar lite av det vi pratar om. Trevlig lyssning!
En av de saker som jag älskar, och som verkligen fyller på mina batterier, är att hänga med mitt fina girlband och deras tuppar;) Att bara sitta inne hos dem och småprata och bjuda dem på något gott.
Barbra är den av de äldre hönorna som alltid kommer springandes först. Hon är orädd och väldigt nyfiken.
Tätt efter kommer oftast Judy (tv) och Rosetta (th)
Det roliga är att nu har även de nya unghönsen börjat komma springande när de hör min röst. De har lärt sig snabbt att det oftast innebär godsaker….
Här har vi Agnetha i egen hög person. Hon är en Silverudds Blå och kommer lägga gröna ägg. Can’t wait!
Nya lilla tuppen Bob, som är Dvärg Kochin, är också väldigt nyfiken och orädd. Visst är han fin!
Idag var det mocka skit som stod på agendan och jag passade på att bjuda hönsgänget på äpplen, kokt ris och burkmajs som lördagsgodis. Väldigt uppskattat av alla såklart!
I veckan har jag även fyllt på energin och inspirationen med lunch hos Mrs Mighetto. SÅ efterlängtat och mysigt! Malin och Anna har verkligen blivit som riktiga vänner.
Vi passade även på att spela in ett podd-avsnitt som sänds alldeles snart. Vi pratar bla om året som ligger bakom såklart, om kärlekens fem språk och om förväntningarna på 2021. Stay tuned.
Jag drack även 11-kaffe med en annan fantastisk och intressant person, som ni också skall få möta i podden snart. Håll ögonen öppna helt enkelt!
Idag flödade solen in i kaffehuset, när jag plockade bort allt granris och julpynt. Bytte ut det mot torkade blombuketter som jag hade sparat från min födelsedag i November….
Dock lät jag girlangerna hänga kvar ett tag. De är ju fortfarande så fina.
Vår nyfikna Judy, som är en Skånsk Blomme, kom och undrade vad jag gjorde. De andra, i vårt hönsiga girlband, njöt i ett nystädat hönshus. Ren halm och nytt kutterspån är grejer det.
Judy passade på att styla framför kameran, när hon fick min odelade uppmärksamhet;)
Det slog mig just att jag glömt meddela vilka namn våra nya fått! TACK för alla fina tips på temat ”girlband”!
Våra två Silverudds Blå heter numera Whitney och Emmylou. Creme Legbar-brudarna fick namnen Agneta och Anni-Frid. Fint va!?
Tacksam för en härlig dag som mest tillbringats ute. En 5 km-promenad i solen, fix i kaffehuset och städning av hönshuset.
Avslutade med några bilder i solnedgången. En vän och jag startade en utmaning idag, som jag skall berätta om senare…..
God kväll!
2020 har sannerligen inte bara innehållit elände. Även om det är ett år som går till historien som ett att våra mest konstiga och utmanade hittills.
Men;
Detta var ju även året då hela svenska folket (well?) började kallbada. Så även vi på Bromsta Gård. (Själv fick jag blodad tand på min resa med Visit Halland och besöket på Varbergs Kusthotell)
Helt fantastiskt bra ju!! För oj oj oj så många hälsofördelar det ger. På KALLBAD kan du bla läsa;
”De kalla baden utsätter kroppen för en extremt snabb nedkylning vilket får blodkärlen att dra sig samman så att blodtrycket stiger snabbt och kraftigt i de centrala delarna av kroppen för att hålla värmen runt vitala organ som hjärtat och på så sätt undvika nedkylning. Kroppen reagerar som vid en akut stressituation och aktiverar stresshormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol. När man sedan kommer upp från det iskalla badet utvidgar sig blodkärlen igen och du blir varm i hela kroppen”
Välgörande hormoner som minskar smärta och lindrar depression aktiveras vid kalla bad
När vi hamnar i en stressituation utsöndras stresshormoner som gör att vår kropp förbereds på att kämpa eller fly genom att öka pulsen, höja blodtrycket och blodsockret, vidga luftrören och förstora pupillerna. Adrenalin är ett hormon som produceras och frisläpps från binjuremärgen och som utsöndras vid rädsla, stress och ansträngning. Noradrenalin bildas precis som adrenalin i binjuremärgen och är en första stadie till adrenalin.
Endorfin är ett hormon som anses vara kroppens eget morfin. Det bildas i den delen av hjärnan som är kopplat till vårt belöningssystem och lindrar bland annat smärta. Den smärtstillande effekten håller i sig mellan två till fyra timmar och på så sätt avhjälpa smärtor vid kalla bad. Utsöndringen av endorfin brukar beskrivas som ett lyckorus och endorfiner fungerar också antidepressivt, vilket gör att vinterbadande helt enkelt förbättrar humöret och kan dämpa lättare depressioner.
Källa Illustrerad Vetenskap Är vinterbadande hälsosamt
Det gäller dock att vara förbered, så att man som Barbra ovan, inte blir för kall om fötterna;) Vi märkte, med våra isbad här hemma, en stor skillnad när vi började använda yllesockar. SÅ mkt skönare för fötterna, även om sockarna, såklart, blir blöta.
Även att ha mössa är superbra, så att man inte kyler ner huvudet.
Som sagt, gå in på KALLBAD så får du en massa bra information och råd.
Vi har en bit till vatten, så därför har vi beställt ett kallbad. I ett hus på gården har vi gym och vedeldad bastu, så där tänkte vi oss att det skulle passa.
I väntan på det, knackar vi sönder isen på zinkbadet i trädgården. Funkar utmärkt.
Alltså. Det är verkligen SÅ fantastiskt skönt! Här varvar vi bastubad med ett dopp i baljan.
Jag har bara ett problem och det är att jag får så väldigt ont i underlivet. Som kramp. Det gör att jag inte vågar stanna i så länge som jag egentligen vill. Är det någon kallbadare som känner igen detta?
Mammas hemvävda yllefilt är skön att svepa in sig i efteråt. Eller nä förresten. Vi rusar raka vägen in i bastun…..
Som alltid kommer mitt girlband struttandes och undrar vad jag gör. Oftast med vackra Judy i spetsen.
Idag var det extra bra, eftersom jag hade brödsmulor i fickan……
Jamen man undrar ju om vi alla kommer vara små pyromaner när den här pandemin är över…..?
…..tror aldrig vi grillat så mycket som vi gjort i höst och vinter….
Det är ju liksom bästa sättet att umgås på, när man både kan vara ute och hålla avstånd samtidigt.
Här myser Nelly, farmor, Ellen, lille A och mormor runt den sprakande elden.
Dessutom är det ju så roligt med eld, både för små och stora….
Idag gjorde vi en ny liten grillplats bakom ladan. Vi bar ner några av alla de träbänkar som Mackan och Noah snickrade ihop till Ida & Noahs bröllop, på vår loge, för många (7) år sedan.
Med några andra av dem har vi även gjort en eldningsplats i skogen, så perfekt att de kommer till användning.
En tax, och en liten A med tax-overall.
”Va mysigt vi hal” utbrast lille A förtjust, när han fick sin egen grillpinne;)
Bästa kompisarna, lille A och gammelfarmor Maj-Lis, älskar att vara tillsammans. Så fint att se dem. Jag har sagt det förut men gör det igen; SÅ tacksam för att vi får bo på samma gård och dela vardagen i flera generationer. Vilken rikedom!
Stina the Little Queen fick ett ben istället för korv. Eller ja. Hon kan nog ha fått en liten korvbit också…..
En gammal skottkärra utan hjul blev perfekt som eldningskar.
Har ni också blivit små pandemi-pyromaner?
Dan före dan före dan före dopparedan och jag har julpyntat lite i kaffehuset. I lördags tände vi en brasa i kaminen Ellen, mormor och jag, och gjorde dörrkransar och granris-girlanger här inne. SÅ mysigt! Älskar spontant julpyssel utan stress.
Igår dukade jag till adventsfika och bjöd på mjuk Kardemummakaka och Pepparkakor.
Här kommer receptet på en supergod och lättbakad kaka.
3 Ägg
50 gram smör
3 dl strösocker
3 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl mjölk
2 tsk Bakpulver
2 tsk Salt
Kardemumma efter smak.
Sätt ugnen på 175°.
Smörj och bröa en form som rymmer ca 1 ½ liter. Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och låt det svalna.
Vispa ägg och socker ljust och pösigt. Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt. Rör ner det i äggsmeten. Tillsätt smör- och mjölkblandningen.
Rör ihop till en jämn smet och häll i formen. Grädda i mitten av ugnen i 25-30 min. Ta ut och låt kakan stå i formen ca 10 min. Stjälp upp på galler och låt svalna
Jag dekorerade med frosting och frysta lingon..
PS. Avslöjar härmed mitt lifehack för mjuka kakor som inte blir lika höga som man vill, eller som receptet visar;
Själp upp kakan på en upp och nedvänd djup tallrik. Dölj tallriken med granris eller annat vackert pynt. Wola.
Servera med finkaffe och på ditt allra vackraste vintageporslin.
De senaste åren har jag smugit in rött i julen igen och jag gillar det. Det blir så hemtrevligt på nåt sätt. Röda ljus och granris hör väl ändå julen till?
Och Amaryllisar såklart. Mörkt röda är min favorit.
Precis när jag skulle börja plåta stämningsfulla adventsbilder så dök solen upp, för första gången på över en månad.
Inte kunde man bli arg på något som man längtat efter så innerligt. Nix. Passade istället på att ta en löprunda i skogen med solen i ögonen. Ljuvligt!
Hoppas att du också hade en fin adventshelg och njuter av dagarna fram till jul.
Jamen då har jag fixat årets girlanger. Bara för att jag vill, helt utan stress. För mig är det viktigt att pynt och pyssel är enkelt och går snabbt. Jag är ingen pysslare med tålamod, som gillar pill i olika steg. Nix. Mina kriterier på pyssel är att det (helst) skall vara naturmaterial, gå fort och fylla huset med någon härlig doft på köpet. Därför bakar jag någon plåt peppisar nu och då, eller skivar apelsiner som får torka i ugnen på svag värme.
Apelsin-girlanger är ju ändå dekorationer som ger mkt stämning, för väldigt liten insats.
Skiva ett par apelsiner i ca 2 mm tjocklek. Sprid ut dem på ett ugnsgaller och låt torka i ugnen på 50-100 grader. Där sköter de sig i princip själva i ca 4 timmar, så du kan ligga på sofflocket under tiden och bara känna hur den söta apelsindoften sakta sprider sig i ditt hem. Det enda du behöver göra är att skutta upp och kolla till dem nu och då, så att de inte torkar för mycket. När fruktköttet inte längre är blött så är de klara……
När apelsinerna torkat trär du upp dem på en tunn tråd. Fin att hänga på väggen, i ett fönster eller i granen. Jag funderar på att hänga min i dörröppningen till köket, eller i ljuskronan över köksbordet. Vackert att dekorera mat eller bakverk med också såklart. Kanske slår jag till på en mjuk Kardemumma-kaka med frosting och apelsinskivor. Kanske inte.
Eftersom jag plockade några kvistar granris (obs! I egen skog) på promenaden med Stina idag, så passade jag även på att göra en enkel girlanger av gran- och lingonris. Gör små buketter av de olika risen, och knyt upp på ett band eller snöre med lagom mellanrum. Wola. Klart. Snacka om plätt lätt pyssel. Superfint och dekorativt att hänga upp på samma sätt som apelsin-girlangen. Svårare behöver det inte vara liksom.
Viktigast med julpysslet är att alltid ha kaffe och pepparkakor nära till hands.
Jag trodde inte att någon kunnat missa receptet på de virala lussebullarna med vaniljkräm, men eftersom så många frågat om det på min Instagram, så kommer receptet här!
20 st saffransbullar
Degen:
4 dl mjölk
4 påsar (2 g) saffran (halvera mängden för mildare saffransmak)
50 g färsk jäst
½ tsk salt
2 dl strösocker
250 g kesella 10 %
150 g rumsvarmt smör
Cirka 14-15 dl vetemjöl
Fyllning:
4 dl mjölk (3% fetthalt)
10 msk snappvispad marsanpulver
Pensling:
1 ägg
Ca 15 g smör
Strösocker
Värm mjölk och saffran till cirka 37 grader. Lös upp jästen i degvätskan. Blanda i salt, strösocker och kesella. Tillsätt mjukt smör och lite vetemjöl i taget. Knåda degen väl. Täck bunken med plast och låt degen jäsa i ca 45 min. Blanda ihop alla ingredienser till fyllningen i en skål och låt stelna i kylen.
Dela degen i ca 20 bitar och forma till bollar. Täck med kökshandduk. Mjöla bordet och kavla ut en degbit till en rektangulär platta. Skär ut remsor tills plattan ser ut som en “kam”. Spritsa vaniljkräm på kanten, rulla ihop från långsidan och forma till en bulle. Lägg på en plåt med bakplåstapper. Täck med kökshandduk och låt jäsa i 30 min.
Värm ugnen till 225° (över- och undervärme). Pensla bullarna med ägg och baka dem gyllene i ca 9-11 min. Låt svalna på plåten. Pensla sedan med smält smör och doppa i socker.
Kika in på @zeinaskitchen på Instagram så kan du se ett klipp på hur bullarna bakas ut! Här hittar du även, på Zeinas hemsida. Sicken tjej alltså!
De blir SÅ SJUKT GODA!! Tror inte att vi kommer baka några andra hädanefter….
Mitt bästa life-hack just nu är att göra en stor pepparkaksdeg, som får stå svalt, och sedan baka ut en plåt varje dag. Det gör att det alltid doftar pepparkaka i huset och pepparkaksburken blir aldrig tom.
Well. Den blir snabbt tom förresten…..
För mig och familjen finns det bara ett recept på pepparkaksdeg och det kommer här;
4 1/2 dl ljus sirap
300 g rumstempererat smör
4 1/2 dl strösocker
1 ägg
4 tsk malda nejlikor
6 tsk malen kanel
4 tsk malen ingefära
4 tsk malen kardemumma
13-15 dl vetemjöl
koka upp sirapen. rör om och låt svalna något (sen brukar jag häll den i en stor bunke och fortsätta där)
rör ner sockret, ägget, kryddorna och smöret
tillsätt mjölet ( OBS! den mindre mängden 13 dl, resten ska vara till utbaket)
arbeta väl så att allt blandas ordentligt
låt vila svalt men inte kallt till nästa dag
kavla ut degen tunt och grädda i 180-200 grader ca 8 minuter
Receptet kommer ifrån Rosendals Trädgård och det har vi bakat efter sedan barnen var små. Pepparkakorna blir knäckiga och lite sega. Försvinnande goda helt enkelt!
PS. Life-hack nr 2- jag köper kristyren färdig på tub.
Du som följt mig ett tag vet att jag är svag för vintageporslin i olika härliga mönster. Vi använder allt vårt porslin till vardags, men det är ju såklart även väldigt fint att duka med till olika högtider.
Även gamla vackra linnehanddukar är en fin dukningsdetalj. Ibland använder jag dem som servetter, ibland som en duk/bordstablett. Och det är ju faktiskt så att man behöver inte heta Ingrid Persson för att duka med initialerna IP……
Även rivna linneservetter är en favorit för mamman här hemma. Enkelt att hitta ett fint linnetyg, gärna secondhand, och sen riva i önskad storlek.
Gillar även att placera ut udda Hyacinter över hela bordet. Stoppa dem i en liten lerkruka, som jag gjort, eller i en kaffekopp
Adventsljusstaken löper över stora delar av vårt matbord. Från början är det gamla tegelformar som jag fyller med blockljus, hyacinter, mossa och kottar.
Nu skall jag sätta min första pepparkaksdeg för i år. Den från Rosendal. Bästa!
Kan man älska hönor….? Kanske ett lite väl starkt ord, när det kommer till fjäderfän, men jag tycker iallafall väldigt mycket om mina. En av mina höjdpunkter är när jag ger dem frukost på morgonen. Att få höra deras hemtrevliga kluckande och hur de springer emot mig som om “äntligen är hon här, vår favoritmänniska”. Haha, de är förstås utsvultna men det känner också igen min röst och mitt sätt att prata med dem. Resten av familjen får inte samma mottagande, hävdar jag med bestämdhet;)
(Eftersom jag fortfarande vill spara min överansträngda hand så får det helt enkelt bli att återanvända bilder ett tag till. Min kamera är svintung och handen orkar inte riktigt tyngden ännu…..)
Just nu fodrar jag mitt girlband och deras Miles Davis inomhus. Jordbruksverket är rädda för spridning av fågelinflunsan i Sverige, så därför skall man hindra att hönorna hänger med småfåglarna. Jag har märkt att sedan jag slutat ställa ut hönsmat så har småfåglarna helt försvunnit från trädgården. Där ser man…..
Lycka är att se hönorna gå och sprätta runt i lövhögarna en solig dag som denna. Livskvalitè.
Idag har jag släppt ett nytt avsnitt av min podd 11-kaffe med Fru Vintage. Den här gången blev det en mysig kaffestund tillsammans med mina tre vuxna barn- Ellen, Noah och Nelly. Det blev ett samtal som kom att handla en hel del om kreativa förebilder, om träningstips och vad som är det värsta med pandemin.
Frågan blev också vilken som är deras senaste tatuering, eftersom de ju är taggade alla tre.
Jag berättar även om resultatet av min egen insamling på Läkarmissionen, med anledning av att jag ju precis fyllt halvvägs till hundra. Jag tänker att insamlingen får pågå hela min födelsedagsmånad November! Så vill du vara med Swishar du valfritt belopp till 90 00 217 och märker med FRUVINTAGE50. Lyssna på dagens podd så får du veta hur många undernärda spädbarn vi räddat tillsammans hittills.
Här kan du gå in och lyssna på dagens avsnitt, som sponsras av fantastiska Läkarmissionen. Jag påminner, även här, om att det bästa sättet att stötta är att bli månadsgivare. Har du en hundralapp, eller mer, över i månaden så kan du vara med och göra stor skillnad! Gå in här, så får du dessutom en väldigt fin premie- en påse av mitt finkaffe FRU VINTAGE 11-KAFFE och en handgjord keramikmugg från @emeliehallberg @capkeramik @drejat.se @petralundslera @paulalundberg eller @ljuvadrömmar.
För nästan exakt två år sedan, i slutet på November 2018, stod jag på en marknad utanför Jönköping och sålde mitt 11-kaffe.
Bredvid mig stod en trevlig guldsmed som hette Christine. Vi hade aldrig träffats förut men jag tyckte genast väldigt mycket om henne och vi började ganska snabbt prata om ”djupa saker”.
Jag sålde inte särskilt bra, den där snöiga lördagen, och när vi senare åkte därifrån sa jag till min mamma och mina systrar att mötet med Christine var den stora behållningen.
Ett och ett halvt år senare möttes Christine och jag igen, på ett event i Jönköping. Det blev ett kärt återseende och många varma kramar. Christine berättade om ”fantastiska saker” som hänt sedan vi skildes åt, och jag blev SÅ glad!
I början på veckan var jag nere på Gamla Bruket i Norra Hammar för att spela in ”11-kaffe med Fru Vintage”.
I samma lokaler håller Christine till med sin guldsmedja. Tyvärr var hon sjuk när jag var där men hon hade lämnat en väldigt fin och spännande presentpåse till mig!
Denna fantastiska tjej hade gjort världens finaste 50-årsgåva till mig! Ett halsband med kedja i rött och vitt guld, och med ett hängsmycke med stenar i rökkvarts och safir.
Tårarna bara rann när jag öppnade asken och såg smycket ”som symboliserar dig och din familj”, och läste det medföljande brevet;
”Du är en person som lämnat avtryck i mitt liv. Du var en av många viktiga pusselbitar som behövdes för att jag skulle se vägen”
Christine skrev att stenarna även symboliserar mig och mina kaffebönor. Så fint!
På frågan hur hon tänkt med stenarna och min familj, så berättade hon att de haft lite olika tankar på Bruket, men att själv själv fick bestämma hur jag ville tolka dem.
För mig var det direkt glasklart att min man Mackan är den stora ljusa Safiren, och de små mörka i rökkvarts är jag och våra barn & barnbarn.
Inte för att vi på nåt sätt är mindre värda eller mindre viktiga, utan för att M på många sätt är centrum i våra liv. Han är solen, tryggheten och glädjen, och min allra viktigaste person.
Det finns ingen som är så omtänksam och varm som han. Han fixar inte bara allt för familjen, lagar fantastisk mat bla, utan är viktig för så många även utanför vår familj. Han är helt enkelt klippan och Safiren för många.
Emelie Christine Kassermo, ECK GULD, tar fram kollektioner från återanvända metaller för en hållbar tillverkning, där inget går till spillo.
Med stor kreativitet och finurlighet tar hon fram smyckeskollektioner som du kan kombinera och addera precis så som du själv önskar.
TACK fina fina Christine för en gåva, som jag kommer bära nära mitt hjärta, för resten av mitt liv.
Älskar möjligheten att kunna fylla på med stenar när familjen växer framöver.
Vill du komma i kontakt med Christine, kanske för att forma ditt eget fina ”familje/livs-halsband”, mejla henne på butik@eckguld.se eller gå in på ECK GULD
Du kan även gå in och följa henne på @eckguld.se
Detta inlägg är ett betalt samarbete med For Good Luck Store
Vi lever i en mycket speciell tid. Många är oroliga och känner stor osäkerhet om framtiden. Vår värld krymper och vi tvingas omvärdera vad som är viktigt. Samtidigt som vi översköljs av negativa nyheter och större restriktioner, vi hjälps åt att hålla ut och hålla avstånd, så behöver vi också hjälpas åt att hitta ljuset och myset i en mörk tid. Njuta av det vackra i det lilla. Sprida det goda. Dela värmen.
Så;
Vad får dig att känna lycka i November?
För mig är det tid med nära och kära.
Tid med familjen.
Och till det, en Kardemummakaka med rostade äpplen och nötter.
Välkommen med på vårt 11-kaffe du också!
Vi börjar med att plocka en stor korg med äpplen hemma i trädgården på vår gård. Vi väljer den lite fastare, syrliga sorten, så att äppelklyftorna inte blir mosiga i stekpannan. Har du inte egna äpplen så knacka på hos en granne vetja. Många har fortfarande en massa äpplen liggande i sina trädgårdar. Såklart går det även att köpa fina äpplen. Fråga gärna efter lokalt odlade, eller köp ekologiska.
Det andra du behöver är färska ägg.
Farfar Eino har fått ihop en hel skål med skatter från vårt hönshus. Att få plocka nyvärpta, varma ägg direkt från halmgropen i ett hönsrede, ja det är lycka, vardagslyx och sann livskvalité i ett.
Även om vi går mot mörkare tider så är våra hönor fortfarande duktiga på att förse oss med goda ägg…..
…..inte minst hönan Barbra, här i min son Noahs famn, är duktig på att värpa. Hon lägger stora, ljusbruna ägg och är den av våra damer som är tamast.
Har du inte lyxen att ha egna höns så välj gärna lokalproducerade även här. Om det inte finns att få tag på-köp ekologiska. Det gör sådan skillnad på fluffighet och smak att använda bra ägg.
Vad som mer behövs till Kardemummakakan hittar du här;
Ägg 3 st
Smör 50 gram
Strösocker 3 dl
Vetemjöl 3 1/2 dl
Mjölk 1 1/2 dl
2 tsk Bakpulver
2 tsk Salt
Kardemumma efter smak.
GÖR SÅ HÄR
Sätt ugnen på 175°.
Smörj och bröa en form som rymmer ca 1 ½ liter. Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och låt det svalna.
Vispa ägg och socker ljust och pösigt. Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt. Rör ner det i äggsmeten. Tillsätt smör- och mjölkblandningen.
Rör ihop till en jämn smet och häll i formen. Grädda i mitten av ugnen i 25-30 min. Ta ut och låt kakan stå i formen ca 10 min. Stjälp upp på galler och låt svalna
Jag garnerade sedan med vispad grädde,kanel och rostade frön och nötter. Som tillbehör är det gott med äppelskivor, hackade Dadlar och nötter som bryns i stekpannan i ekologiskt smör.
Mormor Mariah, farmor Maj-Lis och barnbarnet Ellen står redo med 11-kaffe och nybakad kaka.
Till den ljumma Kardemummakakan, med äppelfräs och vispad grädde, serverar vi rykande färskt finkaffe…….
……vid ett vackert dukat bord……
…..och framför allt- glada skratt mellan generationer!
Vi har så väldigt mycket gott och värdefullt att dela med varandra i olika åldrar, bara vi ger varandra utrymmet och tiden.
(Vi har dessutom lyxen att bo nära varandra, på samma gård, så vi kan fortsätta att ses trots pandemin)
För mig är lycka tända ljus och gemenskap kring ett dukat kaffebord. Att njuta av gott kaffe och varandras sällskap, en vanlig vardag i November….
…..och att få se sina barn umgås med, lyssna in och lära av, dem som gått före.
Stort tack till Miranda på For God Luck för att du tar fram tidlösa kläder för alla generationer.
TACK för att vi i familjen fick njuta av dem tillsammans, en grå förmiddag i November.
En mulen dag fick plötsligt färg, genom linneskjortor i höstens vackra, mustiga kulörer.
Både Nelly, pappa Marcus, farfar Eino och Noah trivs i linneskjortorna i unisex-modell.
Mormor Mariah, farmor Maj-Lis och barnbarnet Ellen valde varsin Green polka dot dress.
Här kan du gå in och kika på webbutiken hos For Good Luck.
Missa inte att Miranda även öppnar ”For Good Luck butik och skafferi” i Bua inom kort! Följ @fglstore på Instagram för aktuell information.
Dessutom kan du lyssna på vårt samtal, när vi drack 11-kaffe tillsammans en dag i somras, i dagens podd-släpp av 11-KAFFE MED FRU VINTAGE
Alltså. Såhär glad är jag över alla er som velat fira tillsammans med mig de senaste dagarna, genom att rädda liv!
I måndags morse lade jag ut den här bilden på Instagram, med en önskan om att rädda livet på minst 50 barn. Det hela skulle ske senast söndag 1 November, som är min 50 årsdag!
På kvällen samma dag lade jag upp den här bilden för att berätta att strax efter lunch hade vi redan nått mitt mål!! På bara några timmar hade vi samtal in pengar som skulle räcka till en vårdplats på Panzisjukhusets nutritionsavdelning, för 57 spädbarn. Otroligt!
Då ökade jag mitt mål till 100 räddade barn före söndag, och i måndags kväll hade vi nåt det målet också!! Wow alltså. Jag är mållös.
Tänk att så många vill vara med och rädda våra små.
”I konfliktdrabbade DR Kongo dör 12 av 100 barn innan de hunnit fylla fem år. När familjer tvingas fly för sina liv hamnar de ofta i extrem fattigdom, där mat för dagen inte är någon självklarhet.
I östra Kongo ligger Panzisjukhuset som grundades av doktor Denis Mukwege (mottagare av Nobels Fredspris 2018) och är mest känt för hans arbete med kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld. Men sjukhuset fyller också en otroligt viktig funktion när det gäller att rädda livet på undernärda barn.
För 90 kronor kan du ge ett barn en hel behandling på Panzisjukhusets nutritionsavdelning. Behandlingen består av en slags näringsrik välling, som ges till de små patienterna sex gånger om dagen. I genomsnitt behöver barnen på sjukhuset stanna i 15 dagar innan de är friska igen.”
Tänk. För 90 kronor, mindre än vad en lunch på stan kostar idag, kan vi rädda livet på en liten människa.
Imorse fick jag rapporten från Läkarmissionen från tisdagens insamling (27/10.) Då hade vi redan räddat livet på 158 (!) barn. Heeelt fantastiskt!!
Vill du också vara med? Swisha valfritt belopp på 90 00 217 och märk med FRUVINTAGE50.
Bor du utomlands kan du istället sätta in din gåva på Läkarmissionens plusgiro 900021-7 och märka med FRUVINTAGE50
Jag undrar just hur många små människor vi räddat livet på fram tills söndag!?
TACK för att du vill vara med!
Vi började, som sagt, vår Hallands-utflykt med ett besök i Västergötland och Göteborg, hos denna inspirerande och vackra donna!
Äntligen fick vi komma och se Hanna Wendelbos showroom, som jag tror alla hade sett fram emot.
Och vad hittar man hos en tapet- och blomsterdrottning måntro?
Blommor….
…..och tapeter såklart….
Hanna hade precis haft release av sin senaste tapet-kollektion, så tapetproverna hängde kvar. Tur för oss. SÅ fina ju!
Innan vi drog vidare för fler äventyr så åt vi en helt magisk lunch! Moules Frites på en måndag liksom. Hur lyxigt? Maten fick vi från Hasselsons Matlucka, som turligt nog har Pop Up-restaurang precis vid Hannas showroom. Lyllos oss som fick äta deras goda mat! Wow alltså.
Tack fina Hanna, för att vi fick hälsa på hos dig i Göteborg! Jag tar med mig finkaffe och kommer tillbaka. Vilken dag som helst….
Själv har jag ju besökt Kristins fina tehus flera gånger, men man får ju liksom inte nog….
Vi fick prova på flera olika smaker av teer. Allt upphällt i vackra vintage-glas. En av mina favoriter blev 009 med smak av bla Mullbär. SÅ gott!
Älskar att se människors passion för vad de gör!
Det blir ju alltid extra kul när man har engagerade lyssnare….. Haha! Till mina vänners försvar hade vi här en liten paus, och då måste man ju få bränna av en selfie, eller två…..
Det är verkligen SÅ fint i Kristins lokaler! Älskar kulörerna i brunt och ”smutsrosa”.
Och alla vackra skåp som man ju vill ta under armen och bära hem till går’n…..
Efter teprovning och shopping hos Kristin så var vi taggade för bastu och kallbad på Kusthotellet! Här får vi en genomgång av tång-ritualen som vi sedan fick njuta av i bastun. Väldigt härligt!
Men först behövde (?) vi fylla på med lite goda förfriskningar……
Tack Malin för att du dokumenterade att vi faktiskt badade i havet! Det var….uppfriskande…..!
Ärligt talat så var det helt underbart. Härmed har vi bestämt, maken och jag, att vi skall ta tag i det vi pratat om så länge, att fixa ett kallbad utanför bastun hemma. Det får det ju vara värt med tanke på alla hälsofördelar man uppnår med kallt och varmt i kombo.
Vi avslutade magiska dagar tillsammans, med att besöka Marina och Sonjas Veranda i Tvååker.
Snacka om inspirations-boost!
Tänk ändå att hon fick sitt drömhus tillslut , som hon suktat efter i så många år. Lyllos det gamla tåghotellet som fick Marina som ny ägare! Hon kommer än en gång att skapa magi!
Eller förresten, efter att vi hälsat på hos Marina och Sonjas Veranda så blev det lunch i pizza-himlen på Lilla Napoli i Falkenberg. ÄNTLIGEN kom jag dit! Vi har försökt få bord där flera gånger och nu förstår jag varför vi aldrig lyckats- MAGISKT goda pizzor! Alltså. Måste upplevas! En perfekt avslutning på helt fantastiska dagar!
Tack mina älskade vänner för magiska dagar i Halland! Love to hänga med er och ta fina bilder på varandra…..
Mrs Mighetto Malin Lindner Johanna Hulander Jasmina Bylund Kristin Lagerqvist Anna Kubel och Hanna Wendelbo.
PS. I ärlighetens namn så började vi faktiskt våra Hallands-dagar med lunch i Västergötland, hos vår egen tapetdrottning Hanna Wendelbo i Göteborg. Så det får helt enkelt bli ett till inlägg imorgon. Då skall jag även visa vart vi bodde…..
”Tänk dig att du har obegränsat med pengar och skall bygga din drömhus, precis så som du vill ha det. Det var vad Blanche Dickson stod inför när hon plötsligt blev byggherre över Tjolöholms slott, då hennes make dog hastigt i blodförgiftning”.
Igår var vi på en väldigt intressant guidad visning med Karin Kvicklund, kulturchef på Tjolöholm.
Tidigare, vid frukosten i Storatugan, hade vi fått höra ännu fler gripande berättelser om Blanche Dickson.
Fram växer en bild av en stark, varm och väldigt omtyckt kvinna. Hon tillhörde den yttersta societeten i Göteborg, och kanske i hela landet (?)) men värnade om de svaga och utstötta i samhället. Det är en genomgående egenskap som kommer fram, när man söker information om denna mycket speciella kvinna.
Hon lät bygga en hel by för arbetarna på Tjolöholm där man bodde bekvämt och fick tillgång till skola, sjukvård, bibliotek och en egen samlingssal i Storstugan. Det var mycket ovanligt på den här tiden, att man hade sådan omsorg om sin personal. Arbetarna flyttade ofta runt på gods och gårdar, för att boenden och andra omständigheter var så usla.
På Tjolöholm var det annorlunda. Blanche var oerhört mån om sin personal. Ett ex på det var att när någon av dem fick barn, satte hon in en summa pengar ”för att säkra barnens framtida studier”. Hon lät även bygga en egen kyrka till sina anställda, ”för att det skulle vara lätt för dem att leva ett gudfruktigt liv”
Blanche Dickson var före sin tid på många sätt och verkar inte ha varit rädd för att sticka ut och gå sin egen väg. På Tjolöholm lät hon bla installera Sveriges första dammsugare, som drogs runt huset med hjälp av hästar.
I en tid där bad i badkar var det vanligaste, lät hon istället bygga en mycket ovanlig och påkostad dusch.
Blanche levde socitetsliv på Tjolöholm, med många framstående gäster på sina påkostade fester.
Samtidigt hade hon ett stort hjärta för de svaga och fattiga i samhället. Hon startade bla ett av Sveriges första konvalescenthem för ”mindre bemedlade”. Hit kunde fattiga komma för rekreation efter längre sjukdom.
Blanche inrättade även skollovskoloni för fattiga flickor och bedrev flera olika välgörenhetsarbeten i Göteborg.
” Mycket litet är allmänt känt om Blanche Dickson som person. Hon beskrivs av samtiden som en enkel, självständig och djupt religiös kvinna. Bevarade teckningar som hon utförde som 17-åring visar att hon även hade konstnärligt sinne. Hennes engagemang för mindre bemedlade är också omtalat”
Blanche Dickson dog bara en månad före sin 50-årsdag.
Om knappt två veckor fyller jag själv lika mycket och jag kan inte låta bli att fundera över vad som kommer att sägas om mig, den dag jag lämnar den här jorden.
Tänk om Blanche Dickson hade kunnat höra vad guiderna sa om henne igår;
”Hon var en kvinna som gick sin egen väg. Hon hade stor omsorg om de svaga och ville att alla skulle känna sig inkluderade. Hon var glad och positiv, ibland tom lite spexig och väldigt omtyckt av sin omgivning. Hon var VÄLDIGT troende och tyckte att alla skulle ha möjlighet att leva ett gudfruktigt liv”
Jag hade varit mer än nöjd med den beskrivningen….
Idag släpps podden, hos 11-kaffe med Fru Vintage, med Noah Agemo som gäst.
Noah är fotograf och har bla plåtat flera av Sveriges artist-elit. Han driver sitt eget företag och tar uppdrag över hela världen. Noah och hans fru Ida har bott i Los Angeles i flera år. I somras kom de tillbaka hem till Sverige, pga rådande pandemi.
Nedan ser du några av de speciella foton som Noah berättar om i podden.
I Oktober 2018 åkte Noah och jag, tillsammans med Läkarmissionen, till Addis Abeba. Målet med resan var att belysa de olika projekt som Läkarmissionen stödjer på plats. Noah dokumenterade med kameran och jag skrev om de olika projekten, och människorna vi mötte, på min Instagram och blogg. Allt med förhoppningen att fler ville bli månadsgivare.
Masalech, på bilden ovan, är 9 år och slav. Lyssna på podden med Noah, där vi berättar mer om henne och Risbärarflickorna i Entotobergen.
Med hjälp av Läkarmissionen, och deras givare, får Masalech idag möjligheten att gå i skolan 4 timmar per dag. Entoto Freedom School tar emot gatubarn och andra barn, vars föräldrar inte har möjlighet att betala skolavgiften. Skolan är uppbyggd och drivs av medel från Läkarmissionen.
Noah har gjort en hel del “Street photography” genom åren. I podden berättar han bland annat om det fina mötet med den här mannen, en uteliggare i Stockholm City.
Noah berättar även om de historiska bilder han tog, precis när lock down var ett faktum, i ett folktomt Down Town LA. Frågan är om det någonsin igen kommer vara så öde mitt i en av världens största städer.
Just dessa bilder togs på det fransk/amerikanska bandet Faux Real, för den brittiska tidningen Notion Magazine.
Bilden som Noah tog på Kanye West spreds snabbt på flera stora konton på Instagram.
I podden ”Drömmen om Los Angeles” berättar Noah hur det gick till när han tog den….
Tack Noah för att du ville vara med i detta extra-långa podd-avsnitt!
Och tack Läkarmissionen för sponsring!
För en dryg månad sedan var jag, tillsammans med mina 8 vänner och kollegor, inbjudna av Visit Dalarna till att besöka- DALARNA. Vi fick några riktigt härliga dagar där vi bla hälsade på hos Karin & Carl Larsson och Falu Gruva. Fantastiskt härliga och inspirerande platser, inte minst om man, som både min mamma och jag, och mina 8 vänner, gillar inredning, mönster och sömnad. Jag bestämde då att “hit skall jag ta med mamma på en utflykt i höst”. Sagt och gjort.
I tisdags morse satte vi oss i bilen, med kaffetermosen fulladdad, och drog till Dalarna.
Vårt första stopp blev ev guidad visning på Carl Larsson-gården i Sundborn. Vi förbokade våra biljetter här. SÅ värt ett besök, alla tider på året. När mamma och jag kom dit så regnande det, så jag lämnade kameran i bilen. Här kan du se bilder som jag tog när vi var på plats i slutet på Augusti.
Som sagt; har du inte varit där? ÅK!
Efter en härlig visning, med gårdens husfru, så åkte mamma och jag till Skedvi Bröd och Kulinariet för att äta lunch. Ännu en av de plaster som jag besökte tillsammans med Visit Dalarna i somras. Här får man se live, när knäckebrödet bakas över öppna eldar och kan handla nybakat knäckebröd i deras trevliga butik.
Vi åt en helt fantastisk god dagens lunch och åkte vidare med bilen full av godsaker att snaska på på vägen.
Efter en god natts sömn, på Gruvortens Bed & Breakfast precis i kanten av Falu Gruva, bestämde vi oss hastigt och lusigt för att hälsa på Zorn också, när vi ändå var i krokarna…..
Varken mamma eller jag hade besökt Zorngården i Mora förut och det blev verkligen en glad överraskning. WOW alltså! Ännu ett kreativt, färgglatt och oerhört inspirerande hem. I mitten på bilden ser man det gula lilla huset som Anders Zorn lät bygga till sin mamma Grudd Anna Andersdotter. När han och hustrun Emma flyttade hem till Mora, från Paris, för att stanna lite mer permanent, så fick hans mamma flytta ut i sitt eget nybyggda hus. Tv i bild ser man det gamla stallet, som idag inrymmer Café Zorn.
Där hade man porslinet i ett vackert gammalt skåp, som jag gärna plockat med mig.
Efter lunch tog vi en sväng till Zorn-muuseet, i väntan på vår guidade visning, som ligger precis bredvid paret Zorns vackra gård. Alltså. Wow. Vilka fantastisk konstnär han var! SÅ värt ett besök att se några av hans mest kända tavlor, men också att få läsa om hans gripande historia.
Hans mamma Grudd Anna kom från väldigt enkla och fattiga förhållanden. Hon fick jobb som butelj-sköljerska i Uppsala och det var där hon träffade den tyske bryggerimästaren Zorn. De inledde ett hemligt förhållande och när Emma blev gravid med lille Anders förflyttades herr Zorn helt sonika till ett bryggeri i Finland. Anders träffade aldrig sin pappa, som dog när Anders bara var 12 år.
Anders mamma fick ändå till ett arv efter fadern, och det blev sedan grunden för hans konstnärsutbildning.
Vi fick en väldigt duktig, och rolig, guide inne i paret Zorns fantastiksa hem. Tyvärr får man ju inte fotografera inomhus, så jag kan bara säga igen; åk dit! Det är bland de mest färgrika och coola hem jag varit i. Det sparades inte på krutet om man säger så.
Av guiden fick vi veta att Anders lät forma parets trädgård som ett hjärta, för att uttrycka kärleken till sin hustru Emma. Rart ändå.
I husets största rum, på övervåningen, är takhöjden över nio meter. Här trängs bla en massa vackra borderade kuddar och gobelänger med ett biljardbord, med en skiva i marmor, som väger över 1 ton. På övervåning ligger även parets olika sovrum och walk-in-closets. Här kan man bla se en stor, äkta Louis Vuitton-koffert som man köpt i deras butik i Paris. Vid ett tillfälle, för några år sedan, mejlade museet till butiken för att få få bekräftat att den stora kofferten verkligen inhandlats där. Till svar fick man att man inte lämnar ut uppgifter på sina kunder, för att skydda deras integritet;)
Tillslut, efter att man påtalat att Zorn faktiskt varit död i nästan 100 år och att man var ett museum, gick man med på att bekräfta- kofferten var äkta och inköpt av Zorn själv i Louis Vittons butik i Paris. Coolt ju!
Så tacksam för min lilla mamma som gärna följer med på mina utflykter. Vi har skrattat, ätit en massa gott och pratat oss varma om vilket hem som gjort störst intryck på oss- Zorn eller Larssons….? Vi kom fram till att de inte går att jämföra. De är bra unika i sitt slag, samtidigt som det märks att de båda paren var vänner och har influerat varandra.
Både Larssons och Zorn är värda sina besök! Om och om igen, då man upptäcker ny inspiration varenda gång.
Detta inlägg är ett betalt samarbete med Hotell Gästis.
Tänk dig att du står utanför ett 1700-tals hus, på en sidogata i en av Sveriges vackraste västkuststäder. Du öppnar dörren och kliver in i vad som känns som entrén till ett välsorterat bibliotek. Du stannar till och drar in doften av gamla böcker. Över 15.000 närmare bestämt, utspridda i bokhyllor över hela hotellet. Blicken dras till alla de vackra bokryggarna. Historia, filosofi, spänning och dramatik i färgglada rader.
Du tar den svängda trappan upp en våning. Viker direkt åt höger.
Där blir du kvar. Förhoppningsvis en evighet.
Sjunker ner i en av sammetsfåtöljerna. Tar ett djupt andetag. Landar i lugnet.
När du tittar upp har historiens vingslag tagit dig tillbaka till slutet av 1600-talet. Det var då allt började för det äldsta hotellet i denna västkustpärla-Varbergs Gästgiveri. 1892 flyttade man in i det Torellska huset, samma 1700-talsbyggnad som du sitter i just nu.
1987 tog tidigare hotelldirektör, Lasse Diding, över verksamheten på Hotell Gästis i Varberg och en omfattande restaurering och tillbyggnad påbörjades. Idag ägs och drivs verksamheten av Daniel Ehn, Erik Diding och Marcus Karlsson ,som arbetat tillsammans på Gästis under flera år, och som fortsätter förnyelsen och utvecklingen framåt.
Under åren har man gått ifrån 30 rum och 2 toaletter, till dagens 67 rum och 76 toaletter. Lägg därtill 5 konferensrum, restaurang…….
……en tidsenlig röksalong……
……och ett historiskt Spa- Leninbadet.
En trappa ned, under hotellet, finns de gamla källarvalven kvar från 1700-talet. Här kan man idag njuta av en kopia av Lenins favoritbad i St Petersburg. Ett mysigt spa, inrymt i flera rum, uppbyggt av 75000 koboltblå kakelplattor och mycket värme och kärlek. I detta underjordiska palats, långt ifrån från buller och stress, kan du njuta av en härlig basäng, ångbastu……
…..fotbad…..
…..kallbad, relaxrum, förfriskningar och behandlingar. Allt det vi idag förväntar oss av ett spa.
För den som tycker om gamla vackra saker och kuriosa är Leninbadet ett eldorado. Här blandas 200 år gamla speglar och jugendkronor med skulpturer, konstföremål, Leninbyster och samlingar. I trappan ner till badet prålar den magnifika lampan från filmen Gorkijparken
Tidigare låg restaurangen i samma hus som hotellet, men idag ligger Gästis Kafé & Matsalar rakt över gatan. I Ehrenpohlska huset, med utsikt över Brunnsparken, hittar du denna mysiga lilla pärla.
För ganska exakt ett år sedan anställdes Marina Evertsson, grundare och ägare till bla Strömma Farmlodge för att dra igång ett omfattande förändrings- och utvecklingsarbete i restaurangen.
Det är bla om detta som Marina och jag pratar, när vi möts i Strindbergssalen på Hotell Gästis en varm tisdag i slutet på augusti i år.
Här hittar du vårt samtal i min podd 11-KAFFE MED FRU VINTAGE och får samtidigt en rabattkod till denna magiska plats. Eller ja, du får den även här; Med koden Fru Vintage får du 10 % rabatt på en övernattning eller paket hos Hotell Gästis. Mejla info@hotellgastis.se eller ring 0340-180 50
Marina tar oss med på sin resa med sitt framgångsrika Strömma Farmlodge, till drömmar och nya projekt framöver, och om hennes pågående engagemang i Gästis Matsalar.
Innan man ens kommit till entrén, om man som jag går via uteserveringen på bakgården, förstår man att detta är en ovanligt härlig plats. En plats där Marina Evertsson haft sin kreativa hand med, och fått utlopp för sina underbara idéer utan gränser.
Här möts man av en vägg fylld med vintage-tavlor i olika storlek och motiv. Den sätter den självklara tonen för hemtrevliga och mysiga Gästis Kafé & Matsalar.
När man kliver över tröskeln känns det som att man gör det rakt in i en gammal kär släktings vardagsrum. Mysiga sittgrupper i sammet, mönstrade tapeter och noga utvalda vintage-prylar förstärker den trivsamma känslan.
Tillsammans med husmanskost och 7 sorters (minst) hembakta kakor.
Går man sedan några steg in, eller kommer via den andra entrén från gatan mot Brunnsparken, kliver man istället rakt in i känslan av en bistro i Paris. Inga konstiga krockar. Bara så väldigt vackert och självklart.
Här kan du slå dig ner för en god, hemlagad frukost, lunch, fika eller middag, alla dagar i veckan. Man arrangerar även konserter, och andra happenings. På @gastismatsalar på Instagram kan du hålla dig uppdaterad om vad som händer.
I podden berättar Marina även om sin praktik på Hotell Gästis, som hon gjorde under utbildningen på Hotell- och restaurangutbildningen för flera år sedan.
Cirkeln sluts.
TACK Marina för ett härligt samtal! Och TACK Hotell Gästis för att ni, fortfarande efter så många år, fortsätter att utveckla denna historiska plats! Det är vi som får möjlighet att njuta av den idag, så väldigt glada för.
