Mrs Mighetto & Fru Vintage

IMG_4783.JPG

Vissa människor kliver rakt in i hjärtat på en, första gången man möts.

Så var det med Anna och Malin. 

Vi möttes på ett event, med Sofia och Babes in boyland i Mars i år, Hidden places workshop i Västerås. Just då hann vi knappt prata med varandra, men det behövdes inte. Jag visste ändå att det här var två tjejer som jag gärna skulle hänga mer med och träffa igen. Jag gillade deras sköna attityd och öppna härliga inställning.

IMG_1805.JPG

Därför blev jag så glad när jag såg deras namn på inbjudan till Villa Strömsfors i somras! Där fick vi möjlighet att hänga med varandra 2 hela dygn och det var SÅ kul! Sicka tjejer alltså. Dels deras helt fantastiska resa med Mrs Mighetto såklart, men framför allt de underbara, varma människor de är. Så tacksam för förmånen att få lära känna dem. 

IMG_9139.JPG

För ett tag sedan hörde Anna & Malin av sig och frågade om jag ville sälja FRU VINTAGE 11-KAFFE, i deras Pop Up-shop, i samband med releasen av deras barnbok ”Ensam i bokstävernas land”. Såklart jag ville!

IMG_9142.JPG

Jag blev SÅ glad när de dessutom ville att Läkarmissionen skulle vara deras välgörenhets-projekt, dit viss procent av vinsten kommer att gå! 

IMG_9147.JPG
IMG_9145.JPG

Vi ses väl nästa vecka!!?

Julmarknad i Äppledalen

IMG_9080.JPG

Frankrike? Nej, Aneby....

Jag gillar den här lilla porten. Helheten känns ”toscansk” på något vis, med det vackra balkongräcket, pelarna och krukorna på toppen. Jag gick förbi den på en promenad med syrran för något år sedan och nu passade jag på att ta en mobilbild när jag var nere i helgen.

Jag hade precis hittat en fungerande stolpe för att ladda bilen. Fantastiskt tkr jag, att en så liten ort som Aneby erbjuder 2 laddningsstationer för elbilar. Även om bara en fungerade;) 

IMG_9131.JPG

Det blev ett litet mamma-syster-dygn i Småland minsann. SÅ mysigt! Lillasyster Emelie och hennes familj bor i Aneby, så det var en av anledningarna till att jag sa ja till att sälja FRU VINTAGE 11-KAFFE på ”Julmarknad i Äppledalen”. 

Kaxholmen ligger bara en dryg 1/2-timma bort, så då passade det perfekt att sova hos lillasyster, och framför allt få mysa lite med hennes 3 barn. Moster träffar dem alldeles för sällan......

IMG_2462.JPG

På vägen ned hade vi stannat till i den stora metropolen Fornåsa, för att plocka upp storasyster. (”Vi” bestod av mamma och min äldsta lillasyster och jag. Vi är 4 systrar och 1 bror. Vilken RIKEDOM med syskon ändå! SÅ tacksam för dem alla)

IMG_2461.JPG

Vi bjöds på en magiskt god linssoppa och syrrans hembakade fröknäcke. Lyx!

IMG_9118.JPG

Hela lördagen spenderades sen på julmarknaden. Min allra första som försäljare.

Well. Jag vet inte om det är min grej riktigt. Men det var VÄLDIGT roligt med alla er följare som hade gjort er besväret att komma förbi och säga ”hej” ! Det är alltid superkul att få ett ansikte på er som kommenterar och lämnar likes. TACK!

IMG_9126.JPG

Väldigt imponerad av julmarknaden också! Live-jul-musik, vackra blommor, julgodis och härliga marknadsförs-lojare. Dessutom SÅ mycket folk! Jag tror minsann att hela Jönköpings län gått man ur huse.....

IMG_2465.JPG

Det var framför allt fantastiskt roligt att få träffa denna härliga böna, grundare av Grafitgrå och julmarknaden. Sicken tjej alltså! SÅ driftig och cool. Hennes butik med tillhörande café var SÅ fint! Supergott och vällagat. Soppbuffèn var himmelsk.

Tack för inbjudan Elin! Jag ser fram emot att ses igen framöver! 

Bilden på Elin är tagen av fotograf Ofelia Wadskog. Resten är mina mobilbilder. 

Tankar i kaffehuset.

IMG_2460.JPG

Häromdan kom en vän över på frukost i kaffehuset. SÅ mysigt! 

Maken tände på en brasa i kaminen innan han gick på sin morgonrunda. (Stina the little Queen vägrade följa med som vanligt) Sen gick jag ut och fyllde på ved.

Efter någon timme var det riktigt varm och skönt där inne. Trots att det var fuktigt och rått ute. 

IMG_2459.JPG

Jag funderar mkt just nu. På vad som är viktigt i livet. Jag vet inte om det har med åldern att göra;) Att man värderar och ser det man redan har, på ett annat sätt.

Jag märker att jag stör mig mer än vanligt på alla rabattkoder och Black Friday- erbjudanden. Som om vi inte redan hade nog med prylar.

IMG_2457.JPG

Jag tänker också att en resa till fattigdom och elände gör någonting med en. Jag bearbetar fortfarande alla intryck från resan till Etiopien med Läkarmissionen. 

IMG_2458.JPG

Alla människor vi fick träffa.

Vissa möten etsar sig fast på ett särskilt sätt. Som det med risflickorna.

IMG_9020.JPG

Jag tänker nästan dagligen på Maselech.

9 år och slav.

Idag är jag tacksam för att leva i frihet. I ett land utan krig. 

 

Panzisjunhuset och Nobelpristagaren!

IMG_9010.PNG

Panzisjukhuset är kanske mest känt för doktor Denis Mukwege, vinnare av Nobels Fredspris, och hans insatser för kvinnor och flickor som har utsatts för grymma våldtäkter. På Panzisjukhuset har mer än 50 000 våldtagna kvinnor och barn fått hjälp genom åren, både med de fysiska såren och med att skapa en ny framtid för sig själva och sina barn, eftersom de ofta stöts ut av samhället efter övergreppen.

Men på Panzi erbjuds även förlossningar, familjeplanering och annan vanlig sjukvård. Till exempel räddar man dagligen livet på för tidigt födda barn och barn mellan 0–12 år som har drabbats av undernäring. 


I snart tjugo år har Läkarmissionen varit den största bidragsgivaren till driften av detta unika sjukhus, som är av stor betydelse i den östra delen av DR Kongo. Tack vare stödet från Läkarmissionens givare i Sverige kan även den som är fattig få hjälp på Panzisjukhuset. Men behovet är enormt och ditt stöd behövs.

Här kan du gå in och stödja Dr Denis Mukwege helt fantastiska arbete!

Vill du vara med och ge soptippsbarnen ett mål mat?

IMG_2439.JPG

Idag är jag extra tacksam för mat på bordet. 

Tänk att kunna äta sig mätt. Varje dag!

IMG_2445.JPG

 Även om det, som igår till lunch, bara handlar om en skiva finskt rågbröd och havregrynsgröt.

IMG_2442.JPG

Slänger förresten in ett tips för att piffa till vardagsgröten lite:

Istället för vatten så kokar jag mina fiberhavregryn (mkt godare än vanliga tkr jag) i mandelmjölk. När gröten är nästan klar skivar jag i några äppelskivor direkt från frysen. De blir för mjuka om de ligger i för länge, så bara så att de tinar och blir lite ljumna. 

Pudra på kanel och servera med mandelmjölk. Det blir extra gott att ringla över lite honung. Såklart. Men själv kör jag sockerfritt i möjligaste mån, så sötman av äpplena räcker gott. 

IMG_2440.JPG

 Här kan du se en filmsnutt från barn på en soptipp i Bangladesh. De skulle ge vad som helst för en tallrik gröt och en smörgås.

Min utmaning till oss idag: Samtidigt som vi njuter och är tacksamma för mat varje dag, låt oss se till att fler får somna med mätta magar.

Här kan du gå in och stödja Läkarmissionen, i deras arbete att hjälpa soptippsbarnen att få gå i skolan. Där får de, förutom att lära sig livsviktiga saker som att läsa och skriva, även ett stort mål mat. 

Tillsammans hjälps vi åt och ändrar fokus på den här galna shoppingveckan. Häng på och gör världen lite mjukare genom  THANKSGIVING WEEK! 

Thanksgiving week

IMG_8081.JPG

Dom bor 8 personer på 25 kvm. Stampat jordgolv och inga fönster. 

Jag besökte familjen på min resa med Läkarmissionen, till Addis Abeba i Etiopien. 

IMG_8143.JPG

  Kläder ligger i blöt i stora baljor utmed väggarna. Allt tvättas för hand.

Maten lagas på en lite kokplatta längst in i rummet. 

IMG_8127.JPG
IMG_8162.JPG

Taket är av trasig plåt och familjen fasar redan för nästa regnperiod.

FullSizeRender.jpg

Själv vaknar jag under änglahimlen, i vår sköna dubbelsäng. Duntäcke och linnelakan.

Strax skall jag gå ner i mitt varma, fina kök och sätta på kaffet.

Idag är jag extra tacksam för mitt hem.

IMG_2877.JPG

Dagens utmaning: ge ett bidrag till en hjälporganisation. Istället för att bränna pengar den här galna veckan,på prylar som vi egentligen inte behöver,  ge till den som inget har.

Här kan du tex vara med och betala för en engångstoalett. Något som räddar livet på familjer i Kenya

Sköna lördag!

IMG_2377.JPG

Idag har vi eldat här i kaffehuset. Perfekta stället att ta kaffepausen i, efter nån 1/2-timmes jobb (man skall inte jobba för länge åt gången:) i trädgården.

IMG_2367.JPG

Jag är gränslöst stolt över mig själv, att jag faktiskt fick ner de här lökarna i jorden! Jag köpte ekologiska på Rosendals trädgård, så det hade varit extra retligt om de blivit liggande.....

IMG_2379.JPG

Jag fick god hjälp av den här gullisen, medan hans mamma var på stallmöte. Jordiga kinder blir det såklart, när man smakat lite.....

Svärfar passade på att beskära Björnbärsbusken åt mig också. Prick kl 12, pip, äter han och svärmor lunch, så då pep han iväg. Efter lunchen är det 1 timmes vila som gäller för dem, så då fick vi klara oss själva;)

IMG_2374.JPG

Lilla mamsen hade tagit sig en långpromenad, från sin lägenhet i Märsta, och kom gåendes i precis rätt tid för att sätta på kaffet. Få saker slår knäcke med ost till, får en säga. Så då fick vi oss också en pause.

IMG_2368.JPG
IMG_2384.JPG

Mamma tog hand om de prunkande Pelargonerna (hallå! Det är 17 November!!) i kaffehuset. Borde de inte sova vid det här laget....?

Så glad att ha henne nära igen. Hon flyttade precis tillbaka, efter några år i Aneby. Jamen det förstår ju vem som helst. Att en inte kan bo DÄR resten av livet! 

Nä, morsan vill ha lite mer fart å fläkt än så....:) 

IMG_2376.JPG

Vårr lilla diva hade fullt upp med att värma sig vid brasan. Hon och husse gjorde några timmar i skogen igår, så hon fick lov att bara lata sig idag.

IMG_2370.JPG

Lilleman tuggade Ingrid Marie för fulla muggar, han har ett halvt träd kvar att njuta av, medan han iakttog morfar som fixade med något spännande.

IMG_2383.JPG

Vitlöken fick jag dock inte ner ännu. Vet inte riktigt vart jag skall stoppa den? Hade velat ha drivbänkarna klara, som vi tänkt bygga till våren. Undrar just om jag kan spara dem tills dess? Eller måste de ner nu? Någon som vet?

Trendenser § Spinneriet

IMG_2321.JPG

En solig novemberdag fick jag så äntligen besöka Lindome, well, i ärlighetens namn var det kanske inte just Lindome som var drömmen;) Målet var egentligen Spinneriet. Såklart. Detta coola ställe som jag sett och läst om hos så många på IG.

IMG_2323.JPG

Tyvärr var Lilla Spinneriet, och alla butiker, stängt. Det innebär att jag behöver ta mig tillbaka framöver, vilket jag inte har något emot!

IMG_2320.JPG

Jag som älskar gamla tegelbyggnader. SÅ vackert. Älsk på de höga fönstren. Vilken dröm att få inreda en studio, eller ännu hellre ett boende, i en gammal industrilokal. Den drömmen har nog många av oss haft! En vacker dag kanske.....

IMG_8533.JPG

Den här satt i trappan på väg upp till Fridas studio. Fin på sitt sätt. Skulle passa perfekt på gästtoan i det hus jag drömmer om att bygga;) Men det är ett helt annat blogginlägg....

IMG_2322.JPG

Viktigare och större, än att kika in i butikerna, var att få käka lunch med dessa två fantastiska kvinnor. Min vän Anki har känt Frida i många år, och det var hon som fått till vår dejt. SÅ mysigt och givande det blev.

Frida, som startat och driver Trendenser, är ju bara helt fantastisk!  Sicken tjej! Jag har träffat henne några gånger förut, men inte hunnit prata som vi gjorde på denna myslunch. SÅ bjussig och jordnära!

Att få höra hela hennes story, från när hon först startade bloggen under namnet Husmusen:) till hennes visioner och planer framåt. SÅ inspirerande!  

TACK Frida för att du tog dig tid, och för den inspiration du är för så många! Det skall bli roligt att följa dig och dina spännande projekt framöver.

IMG_2319.JPG
IMG_2326.JPG

Jag beundrar de här två kvinnorna jättemycket. Så glad för ett par timmar med dem.

Jag tänker att vi alla vinner så mycket på att lyfta varandra och dela med oss av våra erfarenheter. Vem har du i din närhet, som kanske drömmer om en lunch eller fika med dig?

Kafé Magasinet och drömmen....

IMG_2293.JPG

Jag är minst sagt tagen av responsen om mitt inlägg om den rosa fastigheten i Göteborg. (Se i inlägg längre ned, för den som missat)

Många förstod direkt att vi inte hade köpt den på riktigt. Troligen för att man läst hela blogg-inlägget, ända ned till ”i min dröm kan det mkt väl hända i ett rosa kråkslott i Göteborg....”

Det hela var alltså bara en dröm. Vi har inte köpt Merkurhuset. Tyvärr.

IMG_2294.JPG

Jag gjorde inlägget delvis för att jag gillar att drömma stort och visionera. Jag tror på att ”tala ut” för att sätta igång processen.

En annan önskan var att väcka lite eftertanke hos oss. En motvikt till inlägg om nya luckor till köket och senaste shoppingen. 

Det är såklart inte så att jag är emot inspirerande inlägg om kök, färgkoder och inredning. Tvärtom. Jag älskar det! Jag tänker bara att det faktum att vi får bo i ett välbärgat land som Sverige kommer med någonslags ansvar. Att liksom göra något gott av den. Inte bara för sig själv och sina närmaste. Att vår välfärd behöver spilla över till den som inget har.  

IMG_2292.JPG

Flera av er hade inte förstått min ”dröm-knorr” i slutet på rosa-huset-inlägget. Jag har fått mejl och DM med grattis och hurra-hälsningar. Senast idag. Erbjudanden av tjänster, jobbförfrågmingar och förslag på samarbeten kring kråkslottet.  HELT FANTASTISKT!!! Jag blir så glad! TÄNK att det finns ett sådant engagemang!

Attans att det bara var en dröm.  

Vem vet.... 

”Jag började själv sväva iväg att jag vill leva mer för andra och göra mkt mer skillnad. Är så trött på hetsen som finns överallt. Vi har tappat oss själva” 

”Fina drömmar! Jag kommer gärna och jobbar med er!” 

”Hoppas att det rosa blir erat. Jag slutar med allt och hjälper till där ni behöver. Promise!”

”vilket fantastiskt projekt! Jag vill gärna komma och jobba med er”

”Så fin din drömmen lät! Jag tyckte det lät så genomtänkt att jag trodde du/ni funderat på det väldigt länge. Vem vet. Det kanske kan bli så en vacker dag! ”

IMG_2289.JPG

Det finns så många behov att fylla idag. Så många som lever i fattigdom och slaveri. Så många ensamma och olyckliga människor. Det är lätt att  tänka att ”vad kan lilla jag göra”? Jag tror att vi alla kan betyda så mycket mer än vi tänker. Vi får börja i det lilla och sprida värmen där vi finns.

Min man berättade igår att han precis skrivit in i sin kalender att uppmuntra minst en person varje dag. SÅ bra ju! (Jag sa inte att jag skrev in det redan vid årsskiftet, i mina mål för året. Dock är han så bra på det från början, så jag har svårt och tro att han behöver påminnelsen;)

IMG_2317.JPG

Samtidigt som vi sprider positivt och gott där vi finns, så kan vi också göra en ekonomisk skillnad. Många av oss känner inte av den 100-lapp det kostar att tex bli månadsgivare. Ibland kanske vi rent av behöver ställa oss frågan; får det ”kosta” något för mig att någon annan skall få ett lite mer drägligare liv. Hur mkt är jag beredd att avstå av min egen bekvämlighet? 

IMG_2290.JPG

Jag är SÅ tacksam och glad för alla er som signat upp er som månadsgivare hos Läkarmissionen. Här finns det fortfarande möjlighet att gå in om du vill ha den fina kaffe-premien. 

Om du är en av dem som redan signat upp dig, och vill ha BÖNOR, istället för fardigmalet kaffe, så får du gärna skicka ett DM till mig. Senast kl 8 imorgon bitti. (13/11) 

F.ö hittade jag det här fina stället när vi var i Göteborg senast. Kafé Magasinet är den perfekt platsen för kaffe och Office. När jag kom dit på förmiddagen var jag nästan helt själv. Bara ett par till som gömde sig bakom sina datorer. Dock fyllde det på med folk eftersom.

Jag älskar det faktum att jag kan sitta var som helst och jobba! Det blir ju så mk trevligare med lite folk omkring sig. Inte minst när man är egenföretagare och inte har några kollegor. 

IMG_2327.JPG

Älsk på när det dessutom ser ut såhär. Kafé med eget orangeri. Jag gillar verkligen den naturnära färgskalan, och alla gröna växter. På återseende! 

Bästa farsdags-presenten!

IMG_2276.PNG

Imorgon är det FARSDAG! Mitt bästa tips är att gå in på LÄKARMISSIONEN och fixa presenten! Där kan du även skriva ut ett fint gåvobevis. 

Vad kan vara bättre att ge bort än tex möjligheten för ett barn att få växa upp i ett riktigt hem, istället för på gatan. Genom projekt som ex ”Give a Chile a family” kan du rentav ge bort en pappa i Farsdagspresent! 

Varför inte gå in och göra din, eller någon annans, pappa till månadsgivare. Just nu kan han få boken om Dennis Mukwege som premie. 

Vi har köpt en rosa fastighet i Göteborg!

IMG_2211.JPG

Det hela började med en löptur genom Göteborg i början på veckan. En jämngrå måndag i November. Jag joggade vid vattenkanten och njöt av den klara (dock för månaden alldeles för varma) luften. Jag stannade till och tog lite bilder på alla vackra hus. Konstaterade att Göteborg kanske inte är så dumt ändå..... (hit får du mig aldrig hade maken deklarerat tidigare på morgonen:)

IMG_2210.JPG

Eftersom jag inte hade så stor koll på stan ännu, så blev det gata upp och gata ned kring varvet. Jag dras till havet, som den gamla västkustmås jag är.

IMG_2207.JPG

Stannade till och tog en bild här. Visst ser det ut lite som hus tagna ur en Disneyfilm?

IMG_2213.JPG

Svängde runt hörnet, med vattnet precis till höger, och upptäckte detta vackra. Varför står det tomma lokaler här?? var min spontana reaktion. Jag tror t.o.m att jag sade det högt för mig själv. Tänk att inreda ett Fru Vintage 11-café här! Med utsikt över vattnet.

IMG_2206.JPG

Vände mig om och tog ännu en bild. Kunde inte riktigt bestämma mig för om de gamla husen påminner om Frankrike, eller forna Sovjet. Älsk på färgkombon any way.......

IMG_2214.JPG

Och där. Där tornade hon upp sig. Denna rosa donna, som vi snart är ägare till. Ritad av Ernst Krüger och uppförd i slutet på 1800-talet.

Troligen kommer vi byta namnet däruppe på tornet. Där måste det ju stå Fru Vintage! Eller hur!!?

Oj vad mycket spännande som kommer inrymmas här, inom en snar framtid. Vi har bla pratat om ett center för kvinnor som räddats från trafficking. (Visste du att det bara i Stockholm City finns över 200 lägenheter där det bedrivs sexhandel?) Här kommer de kunna bo tryggt, kortare eller längre perioder, med möjlighet till professionell hjälp av psykologer och läkare.

Vi kommer även inrymma ett kreativt centrum med bla målarateljéer, snickarverkstad, musikstudio, keramikverkstad och syateljé. Det kommer att hjälpa kvinnorna, och alla andra som kommer att hitta en fristad i ”Fru Vintage-huset”, att bearbeta det hårda liv de levt.

IMG_2212.JPG

Alstren kommer att säljas i här i vår unika butik. Även caféet kommer att ge möjlighet till arbetsträning och en meningsfull vardag. Allt kommer såklart att vara Fairtrade-odlat och inredningen i vackraste vintage. Tänk alla mina sammetsfåtöljer, de kommer passa perfekt!

IMG_2205.JPG

Högst upp kommer maken och jag inreda en rejäl våning med plats för många. Hit skall våra barn och barnbarn, släktingar och vänner, kunna komma, från världens alla hörn, och stanna hur länge de vill. 

I ett av tornrummen skall vi sitta på kvällarna, och konstatera att vi uppfyllt ännu en dröm. Att få ge vidare allt det fantastiska vi själva har. Vi kommer att skåla i Fru Vintage 11-kaffe och än en gång påminna oss om att jakten på de senaste prylarna, stressen i vardagen för att ha råd med dem, inte är det liv vi vill leva. 

Det som betyder något är tid med dem man älskar, men också, kanske framför allt, att inkludera den som inget har. Att få sätta avtryck i andra människors liv. Hjälpa den som fallit, på fötter igen. Lindra någons smärta.

I min dröm kan det mycket väl hända i ett rosa kråkslott i Göteborg. Eller någon helt annan stans. 

Tills dess vill vi fortsätta verka i det lilla. Göra livet lite bättre och lättare för dem vi har omkring oss idag. Nära.

Även för människor långt bort.

Skall vi hjälpas åt? 

Historiska vingslag på Hotel Eggers

 Detta inlägg är ett smarbete med Hotel Eggers.

IMG_2139.JPG

”Genom mycket träget och idogt arbete och ej utan många motgångar och besvärligheter, kunde jag komma derhän att jag Oktober 1894 kunde inviga mitt nya hotell, som jag på grund av namnförvexling med flera mindre Hotell & för att bibehålla Hotellet för mig, lät kalla det Eggers”

// Emil Eggers

IMG_2129.JPG

Hotel Eggers sitter historien i väggarna. Man känner det så fort man kliver över tröskeln och jag älskar det. Min fantasi går igång och jag önskar så att jag hade fått vara med när det begav sig. För visst hör ni också jazzmusiken i baren på 1920-talet. Pärlhalsband, långklänningar och glada skratt.

Det är inte alla hotell som kan stoltsera med en historia från mitten på 1800-talet minsann. Därigenom ett utav Sveriges äldsta hotell, som fortfarande är i bruk.

Det var närmare bestämt 1859 som järnvägshotellet öppnade, i samband med att man byggde den västra stambanan. Då hette det Hotel Christiania och ägdes av LE Lindblad.

1883 överlät han hotellet till sin svärson, Emil Eggers, som lade ned ett omfattande arbete för att skapa det exklusiva Hotel Eggers. 

IMG_2122.JPG

Hotel Eggers fick, fick vid denna stora renovering och utbyggnad, en ”mycket förnämlig standard” och försågs med, för den tiden, nymoderniteter som elektrisk belysning, telefon i alla rum och en elegant elektrisk hiss, som finns kvar än idag.

Det nya hotellet, med all sin exklusiva inredning och lyx, drog resenärer till sig. Hotelliggare från 1886 avslöjar tex att Zorn var gäst nr 34.  Bara en sådan sak liksom.

IMG_2131.JPG

Här, i vårt rum nr 133, har Håkan Hellström spelat in sin musikvideo ”Känn ingen sorg för mig i Göteborg”. Man ser i videon att det är samma sänggavel (dock omklädd) som nu, men annars har rummet renoverats sedan 2000, då videon spelades in. Jag kan garantera personalen att maken och jag uppträtt lite mer städat. Om en säger så.....

IMG_2130.JPG

Ett helt fantastiskt rum, som numera blivit min favorit. Känslan är mer av att man bor i en gammal storstadsvåning, än ett hotellrum. SÅ lyxigt! Älsk på guldiga gamla sammetssoffor. Precis i min smak. Och kolla in det vackra glaset in till badrummet! 

IMG_2127.JPG

Jag är ju som ni vet en detaljnörd som dessutom mer och mer gillar fjäderfän i inredningen. Alla borde ju ha en lampfot med en porslinspapgeoja.

IMG_2121.JPG

Samt en enorm guldspegel med Svalor (?) på toppen.....

IMG_2124.JPG

Så dessa charmiga sammetsfåtöljer med fransar. SÅ fint! Jag funderar på om jag rent av skulle börja samla på dem. En fåtölj från varje hotellvistelse typ. Vilken fin samling det skulle bli! 

IMG_2125.JPG
IMG_2137.JPG

Hotellfrukost smakar alltid bra. Ännu bättre i denna vackra miljö, med guldbrokig tapet och stoppade stolar med nitar. Detaljerna. Helheten. Det är det som gör hela skillnaden.

Jag kan inte låta bli att fundera över bla Anders Zorn och Bruno Liljefors när jag äter min frukost nere i restaurangen. Här, på Hotel Eggers, bildade de Konstnärsförbundet 1886. ( Gubbarna var trötta på den konservativa Konstakademin i Stockholm.)

Var i huset satt de? Hur var de klädda? Hur gick snacket mellan dem och de andra kända konstnärer som kallat till detta möte. 

Man kan bara spekulera och fantisera. Platser som dessa väcker min lust till just det:) 


IMG_2143.JPG

TACK Hotel Eggers för en härlig vistelse hos er! För supersköna sängar och förstklassigt bemötande av er fina personal! Vi ses snart igen....

Välfärd och fattigdom

IMG_8381.JPG

Jag älskar färkombon i dessa två bilder. Mustiga nyanser som passar såhär på hösten. (Jag tog bilderna på vår senaste vistelse på Hotel Eggers och idag är vi på väg tillbaka. Både maken & jag skall jobba i Götet några dagar)Jag har fortfarande inte bestämt vilka färger jag vill ha på övervåningen där hemma, kanske dessa? I samband med att vi renoverade toan och sovrummet uppe så behöver vi även göra ngt åt ”hallen”. Nya väggar står fortfarande kvar i sina spånkläder. Jag är väldigt sugen på tapet, men kan inte bestämma vilken i dagens tapethav. Förslag mottages....

IMG_8382.JPG

Jag kom liksom av mig ännu mer efter resan till Etiopien. När man upplevt fattigdom och elände på så nära håll så blir mycket här hemma trivialt. Vad spelar mina tapetval för roll när människor svälter några flygtimmar bort. När barn hålls som slavar och unga flickor tvingas att sälja sina kroppar.  Det är den där balansen som är så svår, och så viktig.

Att inte bara förfasas eller stanna vid att det är för många och stora problem. ”Vad spelar det för roll det lilla jag kan bidra med”

FullSizeRender.jpg

Det är precis den skillnaden jag såg under mina dagar i Addis Abeba. 

IMG_8121.JPG

När jag satt i frisörstolen och fick håret fixat av tjejer som levt hela sitt liv på gatan. Som blivit uppsökta av teamet på Bright Star och nu får en frisörutbildning, och där igenom en försörjning, så att de slipper prostituera sig.

IMG_8145.JPG

Ditt regelbundna bidrag hjälper Bright Star att hjälpa, genom Läkarmissionen. Har du blivit månadsgivare ännu? Här går du in annars och får dessutom en väldigt fin premie just nu! En 100-lapp varje månad känns förmodligen inte så mkt i plånboken för de flesta, det är liksom en avvarad lunch på stan. För ett gatubarn i Etiopien kan det vara skillnaden på liv och död.

Jag tänker att vi behöver påminna oss om hur makalöst bra vi har det här i Sverige! Att samtidigt som vi njuter av välfärden (vilket vi såklart ska) så kan vi göra livet lite drägligare för den som inget har. Helt fantastiskt att vi har den möjligheten serverad åt oss, genom en massa bra hjälporganisationer. Som tex Läkarmissionen. Ett klick bort kan du och jag förändra framtiden för utsatta människor!

Rachel 16 år.

IMG_7794.JPG

Jag möter henne på Deborah House. Hon är 16 år och vi kan kalla henne Rachel.

Hon utmärker sig bland de andra flickorna. Lite tillbakadragen men ändå väldigt öppen.Hon ser mig i ögonen och väjer inte med blicken, när vi hälsar på varandra. Ler mjukt.

IMG_7790.JPG

Rachel är föräldralös och som liten blev hon skickad till sin storasyster i Addis Abeba, för att gå i skolan.

Där börjar en mardröm som pågår under många år. Hennes syster är helt ovetande. Rachel blir sexuellt utnyttjad av sin systers man, varje dag under flera års tid. Han misshandlar henne svårt och när hon tillslut lyckas fly är hennes underliv helt förstört.

IMG_8105.JPG

Rachel flyr till en annan stad och får jobb på en restaurang. Hon är totalt nedbruten både psykiskt och fysiskt.

Hon är ett lätt byte för männen och snart är hon djupt inne i prostitution.

IMG_7791.JPG

Idag är Rachel en av de 13 flickor som går rehabiliteringsprogrammet på Deborah House. Här är hon trygg. Hon och hennes 12 ”medsystrar” har vuxna omkring sig dygnet runt och hon får proffesionellt hjälp med att bearbeta de trauman hon upplevt.

Hon får även medicinsk hjälp och man har opererat hennes underliv.

Vill du också vara med och stödja det arbete som räddat Rachel? För 100 kr/månaden kan du bli månadsgivare hos Läkarmissionen. En liten summa för oss, som gör enorm skillnad på plats! 

Bästa presentboxen som premie hos Läkarmissionen!

IMG_4940.JPG

Jag är så väldigt glad och stolt över den premie man får, när man blir månadsgivare hos Läkarmissionen just nu. Ett paket Fru Vintage 11-kaffe, tillsammans med kaffekoppen Laleh från keramikern Paula Lundberg. Paula har skänkt ett gäng av dessa fina koppar till förmån för LM:s arbete! Sicken tjej alltså!

IMG_4515.JPG

Paula driver bla sommarbutiken Kapellbacken strax utanför Uppsala. Där kan man fika och köpa hennes drömmiga keramik.

IMG_4479.JPG

Till första advent har hon special-öppet så passa på att kvista dit vetja! När du blivit månadsgivare och fått en Laleh-kopp som premie så kan du åka till Kapellbacken och köpa fler koppar. Perfekt ju!

Du hittar henne på Instagram på @paulalundberg

IMG_8168.JPG

Förresten. Det är konstigt att vara hemma i vardagen igen. Min tankar och mitt hjärta är kvar i Addis hos risbärarflickorna.  

IMG_8232.JPG
     

Bilden är lånad av Krickelin

Försöker skingra tankarna på annat.  

Fastnar bla inne hos Krickelin. Hennes blogg är alltid full av inspiration om högt och lågt. Idag kan man läsa en helt fantastisk intervju med My Feldt. Måste köpa hennes bok ”Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga”. Eller förresten, jag fyller ju år på torsdag. Måste önska mig!

När jag skriver det här kan jag låta tårarna, som bränt under ögonlocken vid flera tillfällen under denna omtumlande resa, rinna fritt.

IMG_8106.JPG

Jag gråter över Maselech som jag vet är på väg upp i bergen just nu, samtidigt som jag är tillbaka i värmen och tryggheten i mitt eget kök.

IMG_8105.JPG

Berättelserna om övergrepp och misshandel maler i huvudet.  

Den här resan till Etiopien har minst sagt varit omtumlande. Det är svårt att ta in att efter en flygresa, bara 7timmar bort, lever människor i en obeskrivlig misär.

IMG_8113.JPG

Jag låter tårarna rinna ner i håret på mitt barnbarn, som äter sin frukostmackan i mitt knä. Jag tänker på de små knyten av barn som vi körde förbi, sovandes på refuger mitt i trafiken i Addis.

IMG_8104.JPG

Jag återupplever ögonblicket, på centret för dem som lever på gatan, när jag möter blicken på de två pojkar som är där för allra första gången. Smutsiga och trasiga sitter de nära varandra, och äter risblandningen de bjuds på från samma tallrik.

De tittar storögt när Mengu, en av personalen, berättar för dem att det finns ett annat liv.  Att de kan få hjälp att komma ifrån gatan. Han översätter och förklarar för oss att de pratar om framtiden, om vad som kan hända dem om de fortsätter leva som de gör nu.

IMG_8084.JPG

Jag slås av värmen och omsorgen när Mengu pratar med pojkarna. Vi har sett på nära håll de här dagarna att hans, och övriga personalens, hjärta för dessa trasiga barn är genuin och äkta. Kanske för att flera av dem själva blivit räddade från prostitution och ett liv på gatan.

De tror verkligen på att varje individ kan få ett helt nytt. Att det inte är kört för någon.

Tårarna börjar rinna på en av dem, han har en skjorta som varit röd en gång, när Mengu förklarar att de är viktiga och värdefulla. Att de är värda ett annat liv.

IMG_8134.JPG

Det är inte omöjligt. Det GÅR att göra något åt det fruktansvärda och ogreppbara.

Den här resan har även stärkt den vetskap jag egentligen redan hade, innan jag åkte;

pengarna från Läkarmissionen når fram och gör enorm nytta.

IMG_8086.JPG

Du och jag kan inte vara på plats och jobba för en förändring, som personalen på Bright Star gör, men VI kan ge dem de ekonomiska förutsättningarna för att deras arbete kan fortsätta. Hjälpa dem att rädda fler.

Vill du vara med?

Det bästa du kan göra isåfall är att bli månadsgivare. Det hjälper Läkarmissionen att få en kontinuitet i sitt stöd till alla dessa livsförvandlande projekt.

IMG_8079.JPG

För visst är väl flickor som Maselech värda en hundralapp i månaden?

När du blir månadsgivare är du även med och ger föräldralösa barn i Syd Afrika ett hem, fattiga kvinnor i Burundi möjlighet till självförsörjning och stöd till Nobelpristagare Dr Dennis Mukwege i hans viktiga arbete för kvinnor och barn på Panzisjukhuset.

Hur bra!!? 

Dessutom startar Läkarmissionen och jag just en kampanj där du, som registrerar dig för att bli månadsgivare, får Fru Vintage 11-kaffe och en annan jättefin premie! Kolla in här!

TACK för att du vill vara med!

Alla bilder är tagna av Noah Agemo 

Risbärarflickorna.

IMG_8023.JPG

Det är svårt att blogga om fredagsbuketter, färgkoder eller nya veganrecept, när man sett en 9-årig slav i ögonen.

Det kommer med ett ansvar att åtminstone dela hennes berättelse. 

IMG_8014.JPG
IMG_8017.JPG

Idag har vi plockat kvistar och ris tillsammans, hon och jag, högt upp i Entotobergen. 

Jag måste gå iväg och svälja gråten flera gånger. Tårarna bränner i ögonen. Jag tänker på de 9-åringar som jag känner hemma i Sverige. Hur ofattbart orättvis världen är.

IMG_8016.JPG

En vanlig dag går Maselech och alla de andra risbärarflickorna hela den branta vägen upp i bergen. Vissa dagar 2 mil enkel väg.  I tunna, platta ”finskor” i skinnimitation eller plast.

Flickorna börjar sin vandring tidigt på morgonen, ofta redan vid 06-tiden.

När Maselech och de andra flickorna samlat tillräckligt med ris, löv och pinnar, lyfter de upp dessa enorma bördor på sina små ryggar. Dax att gå hela den långa vägen tillbaka.

IMG_8026.JPG

Jag provar själv att bära en risbörda. Jag ramlar flera gånger av tyngden. Jag behöver hjälp av två vuxna för att orka resa mig upp. 

Jag lyckas ta några vinglande steg framåt.

Risbärarflickorna bär samma tyngd upp till 2 mil. varje dag. 

IMG_8015.JPG

De fattiga familjerna på landsbygden luras att skicka iväg sina flickor till Addis Abeba, i tron att de skall få utbildning och jobb så att de kan skicka hem pengar familjen.

IMG_8001.JPG

Istället tvingas de att arbeta 7 dagar i veckan, under slavliknande förhållanden, helt utan lön eller ledighet. 

Vi får veta att när Maselech kommer tillbaka från bergen med sin risbörda, väntar hushållsarbete som ofta varar fram till midnatt. Hon städar, tvättar kläder , hämtar vatten och tar hand om familjens yngsta barn.

Dessa flickor lever i familjerna, till de män som lurat dem till Addis, under slavliknande förhållanden. Deras egna familjer har ingen aning om vad som händer med deras barn.

FullSizeRender.jpg

Men det finns hopp!

Genom Läkarmissionen får Maselech idag möjlighet att gå i skolan. Från lunch och framåt bli hon fri från sitt arbete några timmar och får gå till Entoto Freedom School.

IMG_8025.JPG

Här får hon, förutom undervisningen, ett mål mat och sjukvård. Men kanske framför allt- få träffa vuxna som möter henne med respekt!

Här kan du gå in och läsa mer och bidra till skolan, för fattiga barn, som Malesech går till. Varje krona är värdefull, eftersom föräldrarna inte själva har råd att betala för skolgången. Entoto Freedom School är dessa barns enda chans till utbildning och ett förändrat liv.

IMG_8024.JPG
  

Malesech berättar att hon vill bli lärare när hon blir stor. Och att hon längtar efter att få träffa sin familj igen. 

Alla bilder är tagna av Noah Agemo

Från ett destruktivt liv på gatan, till räddningen hos Deborah House.

IMG_2100.JPG

Det är svårt att föreställa sig vad man kommer uppleva i mötet med 13 unga tjejer, som levt en stor del av sitt liv som prostituerade på Addis Abebas gator.

Vi var nog alla lite nervösa och spända. 

IMG_7804.JPG

När vi klev innanför de höga ”murarna” av plåt (som finns där för att skydda flickorna) var den oron som bortblåst. Deborah House är en fridfull plats av lugn och ro. Du känner det direkt och det bekräftas i mötet med tjejerna. Även om de är lite blyga i början så fnissar de med varandra som vilka jämnåriga som helst.

IMG_2086.JPG

Deras väg hit är dock traumatisk och smärtsam. De har alla levt ett hårt och tufft liv där de tvingats att sälja sina kroppar till många män per dag.

Till Deborah House har de kommit för att personalen här sökt upp dem i deras misär på gatorna. Under lång tid besöker man dem dagligen, i deras destruktiva miljö, för att bygga förtroende och visa att man bryr sig. Så småningom berättar man för tjejerna att det finns hopp och möjlighet till ett annat liv. Att de kan få komma och genomgå en 1-årig rehabilitering på Deborah House och därigenom förbereda sig för ett annat, bättre liv.

IMG_2083.JPG

Tjejerna som får en plats på DH är mellan 16-35 år. Kriteriet är att de levt på gatan minst ett år och de vill förändra sitt liv. 

Personalen berättar att de första 2 månaderna får flickorna bara vila och återhämta sig. Det tar ett bra tag att få dem att varva ned efter år av ett väldigt hektiskt och destruktivt liv. 

Sedan börjar rehabiliteringsprogrammet som består av både gruppsamtal och enskilda samtal där de får proffesionellt hjälp att bearbeta allt de utsatts för. 

IMG_2095.JPG

Till vänster i bild ser vi Eled Admasu, föreståndare för Deborah House. Hon har själv levt flera år som prostituerad men är idag gift och har en liten 2-årig son. 

Det är inte svårt att se att Eled älskar dessa flickor, som om de vore hennes egna,och verkligen brinner för att hjälpa dem. Hon utstrålar en sådan värme och ett lugn som smittar av sig.

Hon berättar för oss att det såklart är tufft också. Många av tjejernas upplevelser är fruktansvärda och det kan vara svårt att våga tro på en förändring. (Jag kommer bla berätta för dig, här på bloggen framöver, om ”Rachel” vars situation såg totalt omöjlig ut, men som idag är en av dem som genomgår rehabilitering på Deborah House) Eled har dock arbetat med det här projektet i över 10 år och sett de mest ”hopplösa fall” resa sig, slutföra en utbildning och skaffa jobb. De flesta bildar även familjer och får egna barn.

IMG_2094.JPG

Deborah House sponsras av Läkarmissionen via den lokala organisationen  Bright Star.

Bright Star startades och leds av en man som heter Gizachew Ayka, som själv varit gatubarn. Han livsberättelse kräver dock ett eget inlägg framöver. 

När vi kom till Deborah House hade tjejerna förberett en traditionell kaffe-ceremoni med tvätt och rostning av bönor, som vi sedan stötte till pulver i en trämortel.

IMG_2098.JPG

Vi fick veta att i Etiopien dricker alla kaffe och att ceremonierna är en stor del av vardagen. Kring dem samlas familjer och hela byar och de kan pågå upp till flera timmar. Det gillar Fru Vintage såklart;) Hon som försöker föra in 11-kaffet igen, för att skapa paus i i den västerländska stressen.

IMG_2101.JPG
Man slås såklart rätt snabbt av att vi lever i en helt annan verklighet.

Ikväll skall vi uppleva den verklighet som dessa tjejer har lämnat bakom sig. Livet på gatan. Vi skall möta några av de tjejer som fortfarande lever kvar i denna misär, men som Deborah House jobbar för att hjälpa till ett nytt liv. 

IMG_2102.JPG
     Behöver jag nämna att detta är en minst sagt omtumlande resa. På så många sätt.

Jag är så tacksam att jag får göra den, därför att framför allt är det en resa av hopp. Det går att förändra. Steg för steg. Liv för liv. 

Framöver skall jag skriva mer om hur vi tillsammans kan agera aktivt. Tills dess- gå in och läs mer om alla de livsförvandlande projekt som Läkarmissionen stöder runt om i världen.

Och om hur du kan vara med och göra en skillnad redan idag.

Alla bilder är tagna av Noah Agemo.

 

IMG_7599.JPG

Vilken fantastisk dag! Strålande sol och krispig höstkyla. Man måste ju älska färgerna såhär års. SÅ vackert och njutbart!

IMG_7550.JPG

Njutbara är även våra pyttesmå äpplen i trädgården. Vi har 3 olika sorter och den här är helt klart godast i smaken. Söta som små godisar. Den större sorten gjorde jag just en paj av. Igen. Jag får liksom inte nog av äppelpaj och vispgrädde. Tur att det är den sockerfria varianten, med Dadlar och Mandelmjöl. Den måste ju rent av vara supernyttig......

IMG_7596.JPG

Annars går mina tankar mest till min resa med Läkarmissionen på måndag. Jag är väldigt förväntansfull, och otroligt hedrad, att få göra det här uppdraget tillsammans med dem.

Samtidigt känns det nervöst. Jag vet ju lite av vad vi skall se och det är inga lätta ”saker” . Men känslan av att göra något vettigt via min plattform tar över. Jag är så TACKSAM till er alla som hänger på Fru Vintage tillsammans med mig! Ni är så otroligt viktiga och jag är så glad för era kommentarer och hejarop. Tillsammans kan vi göra stor skillnad!

IMG_7597.JPG

I veckan har vi tillsammans bidragit med 5 andelar i ett projekt för att befria unga flickor från slaveri i Etiopien! Här kan du se vårt gåvobrevis från Läkarmissionen. Heja oss!

Det känns extra spännande att vi bla skall besöka just detta projekt nästa vecka. 

IMG_7598.JPG

Imorgon däremot, hoppas jag att vi ses på Walk For Freedom i Humlegården i Stockholm. Eller i Göteborg, Örebro och Jönköping. Du kan läsa mer om promenaden i mitt bildflöde på Instagram. På 400 platser, runt om i världen, kommer denna promenad gå av stapeln samtidigt. Allt för att tillsammans stå upp för alla människors rätt till frihet!

Greasy Spoon och veckans vintagefynd!

IMG_7553.JPG
IMG_7551.JPG

Började dagen med ett par kontorstimmar i sängen. Älskar möjligheten att smyga ner och hämta kaffebrickan och sedan sitta kvar i sängen efter frukost, och jobba av mejl och annat.

Sen drog jag till Greacy Spoon för lite brunch med dotter N. Inte ett dugg nyttigt, men väldigt GOTT med Bluberry Pancake och Pistage-mascarpone!

IMG_7555.JPG

Dessutom världens finaste handfat på toaletten. Det hade jag gärna haft här hemma.

Passade på att fixa lite grejer sedan, medan N var på möte. Bla köpte jag fingervantar och nya trosor till en insamling till tjejerna som går på Malmskillnadsgatan.

FullSizeRender.jpg

Jag ser så fram emot ”Walk for Freedom” (kolla in min Instagram för mer info) på lördag. Kl 13 ses vi i Humlegården för en tyst manifestation för alla människors rätt till frihet. Kom och häng med på årets viktigaste promenad vetja! Här kan du gå in och anmäla dig och läsa vart du kan hitta WFF om du inte bor i Stockholm.

IMG_7561.JPG

Slank in på Röda Korset och köpte finaste plåtbrickan med målade Ekollon. Riktigt gammal tror jag minsann. Sent 1800-tal trodde hon i kassan. Den kommer passa perfekt som frukostbricka och till att bära kaffekoppar på, ut till kaffehuset. 

IMG_7559.JPG

I veckan fyndade jag även superfina vintagehyllor på Love and Hope second hand i Märsta. De passade verkligen perfekt i studion/kontoret. Äntligen fick jag lite ordning på kaffepåsar, stämplar och silkespapper.

IMG_7562.JPG

Jag hade tänkt köpa gamla Ivarhyllor på SH och måla om dem. Men nu slapp jag det. Dessa var så fina i original.

IMG_7558.JPG
IMG_7557.JPG

Veckan hitills har även inneburit att Stina the little Queen blivit ”ryckt”. Visst blev hon fin.