Allra käraste syster

Well. Vi är inte tvillingar på riktigt, men vi hade iaf kunnat vara födda samma år, min älskade storasyster och jag. Det skiljer bara 11 månader mellan oss.... 

Jag har två småsystrar och en lillebror som jag älskar lika mkt. Men det blir ngt speciellt när man är så nära i ålder. 

Min fina Millan. Min bästa vän, näst efter min man;) Vi har verkligen hängt ihop som ler och långhalm genom hela livet. Hon står både mig och min Mackan väldigt nära. Från det vi var 13 år, hon 14, så har hon varit som en del av oss. En syster för oss båda och som en extra-mamma till våra tre barn.

Vilken gåva. 

Hon älskar odling, att löpträna och dricka sitt morgonkaffe i solen.

Hon skrattar som ingen annan och har ett omsorgshjärta av guld.

Utbildad Make Up-artist och nagelterapeut. Ett totalt ABBA-fan som älskar flärd och storstadspuls och var den som flyttade upp till Stockholm, från Varberg, först av oss. Sen kom M och jag efter.

Jag brukar säga att Millan, eller Camilla-Maria som hon egentligen heter, är en stor del i att M och jag har hållit ihop alla år.

Genom småbarnsåren med 3 små barn, varav ett med en medföd sjukdom, vilket inneburit många och långa sjukhusvistelser, har hon varit vårt stora och självklara stöd.  

Så många gånger hon tog hand om våra tre små och skickade iväg maken och mig på barnfria helger.

Ovärderligt.  Livsuppehållande.

Numera, eller ja, sedan 12 år typ, så bor hon på en liten gård på den Östergötska slätten.

Tillsammans med katten Aslan, sonen Matheo och maken Håkan....

..... i världens mysigaste hus.

Min allra käraste syster.

MITT KÖK

Det är alltid roligt att se sitt hem genom andras ögon. Här kommer några bilder av stylist Isabelle Olander och fotograf  Lina Eidenberg Adamo, som de tog här hemma för något år sedan. Vissa av dem publicerade i Drömhem och Träddgård häromsistens.... Visst är de fina!

Jag gillar den här hörnan av köket väldigt mycket. Kopphängaren och den inbyggda Reda-förvaringen bidrar till bistro-känslan som vi ville komma åt tkr jag. 

Betongbänkarna har maken gjutit och de ligger på underreden byggda av gamla vattenrör. Jag gillar känslan av hemtrevlig ”rörighet” och att det liksom inte är riktigt perfekt. Att vi kaklade från golv till tak bidrar också till mixen av industrikök och fransk bistro. Precis som den öppna förvaringen och stekpannorna i taket.

Snickarbänken, som fungerar som ”köksö” är vi verkligen nöjda med. Här kan någon (läs min man) stå och tillreda middagen medan någon annan (läs undertecknad) sitter bredvid på en av industristolarna och tar en kopp kaffe. Perfekt kombo.

Vi är förresten ute efter en ny matmöbel. Jag älskar de udda pinnstolarna i mix med Thonet från Bukowskis, men vi sitter ofta länge vid middagsbordet och skulle vilja ha något mer bekvämt. 

Dessutom är jag ständigt på jakt efter det perfekt matbordet. Minst 2 1/2 meter lång och i gammalt trä. Någon som har något att sälja eller tipsa om? 

Det vi har nu är ett ommålat ekbord som vi köpte för typ 15 år sedan. Det åker vidare till dottern och hennes familj när vi hittar ett ”nytt”. 

FRUKOSTDRÖMMAR

Dessa frukostbilder tog jag i Augusti förra året.

 Åh vad jag längtar efter att kunna toppa Chia-frukosten med Björnbär från min egen trädgård! 

En annan sak jag längtar efter är....regn. Det är MÅNGA år sedan jag kände av pollen, så det tog ett par dagar för mig att inse att jag inte blivit förkyld igen, utan allergisk. Usch. Nyser och nyser och nyser. Näsan rinner och det river i halsen.

Attans när man längtat så efter sol och häng i trädgården. Och att hänga ut tvätten på tork. 

Hörde just på morgon-nyheterna att det är en ovanligt stark pollennivå just nu, så även den som inte brukar vara allergisk känner av de höga halterna. Blir till att svänga förbi Apoteket tror jag minsann.

Annars står packa kaffe på schemat. Och att måla gäst-toan. Tror ändå jag skall göra som maken tyckte, måla klart hela toan med den färg vi har och se hur det blir. Kanske blanda i lite vitt om det fortfarande känns för mörkt. 

Ha en fin tisdag alla fina! 

10.000 luncher före valet.....

......det är vad Welcome Movement tagit initiativet till, med start genom en lanserings-fest förra veckan.

Welcome Movement är ett initiativ, startat av Emma och Tobias Rosman, stolt att kunna kalla dem vänner, och handlar kort och gott om att öka integrationen i Sverige, genom att få svenskar och nyanlända att ses över en lunch. I fredags morse var Emma med på Morgonnyheterna i Tv4 och berättade om den App som skall göra dessa möten möjliga. Här kan du se klippet.

SÅ OTROLIGT ENKELT OCH BRA!

Jag har laddat ned appen och ser fram emot att boka min allra första lunch. Gör det du med, så hjälps vi åt att genomföra 10.000 luncher före valet, men framför allt att sprida lite förståelse och värme i vårt land.

Tillsammans kan vi göra Sverige lite öppnare och vänligare!

kaffe och vitsippor på logen

I slutet på detta inlägg förekommer reklam om Fru Vintage 11-kaffe

En hästhage med Björkar och Vitsippor kan vara bland det vackraste som finns.

I morse tog jag kameran med mig och gick ut i den krispiga vårluften. Visst är det härligt att solen äntligen har börjar värma!

Faktum är att jag behöver inte gå många meter, från vårt hus, för att kliva in i närmsta skogsdunge. Vilken lisa för själen. Jag njuter verkligen av lyxen att ha naturen så nära inpå knuten.

Anledningen till att jag tog ett kliv ut i hästhagen denna fredag-morgon, var att jag skulle ta några kaffebilder på logen. Jag började plåta med mitt lilla Kastanjeträd från "Krukor och kaffe" som prydnad, men kom på att det ju finns massor av Vitsippor bara ett stenkast bort. "det skulle ju vara vårligt och fint med en liten Vitsipps-planta istället"

Farmors lilla tjocke-katt Doris kommer alltid springandes och vill bli kliad, så fort man visar sig i stallet. Så även denna gång. Jag tänkte att hon ju skulle passa fint in i den fridfulla kaffebilden.

Det tyckte inte hon.

Jag lyfte upp henne på pinnstolen flera gånger, men hon bara hoppade ned, innan jag hann fram med kameran...;) Haha!

Hon fattade inte alls vad jag var ute efter. 

Skam den som ger sig. Här hann jag minsann på sekunden, därav en lite suddig Doris......

.....innan hon skuttade ned igen.....

Så jag gick helt enkelt ut och plockade Vitsippor istället. 

Vitsippor och finkaffe. Inte kan man få en mycket bättre start på helgen. Här kan du klicka för att fixa kaffet! (jag har även färdig-malet för den som vill) Vitsipporna får du dessvärre plocka själv.

Hoppas att du får en fortsatt fredag!

KRUKOR OCH KAFFE

Idag åkte jag med maken in till stan. Han har flera byggprojekt som han jobbar med mitt inne i city, så det är perfekt att hoppa in i byggbilen med honom, och slippa åka pendel....;) Jag tog en promenad från Birgerjarlsgatan och passade såklart på att plåta lite vackra hus på vägen.

Mitt mål var Valhallavägen 53 och det lilla växthuscafee`t KRUKOR OCH KAFFE 

Ibland är det skönt att lämna kontoret och sätta sig någon annanstans med sin dator. Inte minst för att få lite inspiration.

Idag visste jag att jag hade några timmar med fakturering, offerter och ett gäng mejl så vad passar bättre än att sätta sig i ett litet kaffe-växthus!?

Alltså. Vilken makalöst bra idè. Krukor och kaffe. SÅ självklart ju!

Geniet bakom detta klock-rena koncept heter Filippa. Hon startade KRUKOR OCH KAFFE för ca 1 1/2 år sedan. Efter studier inom mode och hållbarhet på SU, bestämde hon sig för att starta eget. Mycket tack vare sin suportande sambo Magnus. "Utan honom, och hans stöd, hade jag aldrig vågat"

Jamen tänk att stå och plantera om blommor hela dagarna. Och servera lite kaffe där emellan.  Ha!

Det är MYCKET jobb att driva eget. Särskilt när man, som Filippa, gör allt själv.

Heja dig! Du har verkligen skapat en liten oas för oss andra att njuta av. 

Filippa berättar att det, förutom hårt arbete, har varit roligt att se hur folk hittat till KRUKOR OCH KAFFE. Från hela världen faktiskt. 

Tjejen som expedieras i bild, berättar att hon är turist från Polen. Hon hade KRUKOR OCH KAFFE som ett ”must Do” på sitt besök i Stockholm. Coolt ju! 

Själv kommer jag absolut att komma tillbaka. Bästa stället ju. Med ekologiskt kaffe och goda mackor & fikabröd. 

Dessutom perfekt att kunna köpa med sig lite nya, fräscha krukväxter hem. Vi ses framöver Filippa! 

En morgonpromenad genom stan

Började min Valborg med en morgonpromenad genom stan. Maken skulle in på jobb, så jag åkte med för att ta en fika med en vän under tiden. Bra uppdelning.

Det GÅR ju inte att låta bli att plåta alla vackra fasader när man går förbi. Gillar den här brända färgtonen. SÅ vackert.

Haha! Insåg att min "second breackie" på Kaffeverket gick i samma färgskala;) Chia-bowl med bakad banan och jordnötssmör. Mumma.

Med denna utsikt. Fasadglädje till kaffet.

Så härligt att se att det blommar även mitt i storstan.

GLAD 1 MAJ MINA VÄNNER!

skapa

Dagens ord, i min fotoutmaning på Instagram, är SKAPA. Det är något jag alltid gillat, och gjort, på ett eller annat sätt.

Under många år sydde jag VÄLDIGT mycket. Det började när vi fick våra barn och jag ville vara hemma med dem längre än föräldrapengen tillät.. För att dryga ut hushållskassan så sydde jag nästan alla barnens kläder själv.

När de blev större, och alla tre gick i skolan, började jag sälja barnkläder. Jag sydde allt i återanvända material, som vintagetyger och gamla jeans.

Ovanpå stallet inredde jag min egen sy-ateljè, där jag tillbringade många timmar per dag. Ett helt rum fyllt, från golv till tak, med tyger, mönster, fina band och dragkedjor. I mitten av ateljén hade jag ett gigantiskt rit-och tillskärningsbord där jag skapade mina kreationer. Jag älskade att hitta på egna kollektioner. Oftast använde jag olika grundmönster, som jag sedan ändrade om, och sydde på detaljer som gamla spetsar och knappar.

Mitt signum blev barnkläder i en mix av gamla flanellskjortor och jeans, som jag köpte i second hand-butiker.. Fint va!? Måste säga att jag fortfarande gillar stilen. Tyvärr är det få som kan leva på sitt hantverk. Det bar sig för dåligt för att fortsätta, samtidigt som jag tröttnade på sömnaden.

Det är numera flera år sedan jag slutade och lade ned mitt eget barn-klädesmärke. Alice, Ester, Edwin, Jonathan, Tindra, Liv och Novali har blivit stora sedan bilderna togs.

Nu för tiden blir det mer skapande i form av inredning och plåtningar. Kul det också.

"MAMMORNA BÄR VÄRLDEN"

För ganska precis 1 år sedan hade vi Baby-shower för vår äldsta dotter E.

Tillsammans med vänner och familj firade vi att E skulle bli mamma för första gången.

20 Juli föddes han så, 2 dagar innan hans mamma skulle fylla 25 år.  Jag blev mormor för första gången. STORT och alldeles alldeles underbart!

Visst hade det varit en hel del snack om att det var ont om förlossningsplatser. Oron fanns där att behöva sätta sig i bilen och åka till något annat län. 

Dock var vi hyfsat trygga med att E skulle få den hjälp hon behövde när det väl gällde. 

Allt gick bra! Lille A är helt underbar och har blivit morfars och hela familjens självklara centrum.  

Det här är en bild från Nkinga sjukhuset i Tanzania. 

Detta är också en berättelse om en mormor och en mamma. Kvinnan tv, med gul tröja, är mormor till knytet th.

Främst i bild är också hon en nyförlöst kvinna. Hon åker hem utan barn. Hon hann inte fram till sjukhuset i tid.

Nkinga är ett utav alla de arbeten som Läkarmissionen stöder. Bilden är tagen för någon månad sedan, när Lotta Gray/ Vimmelmamman var på besök på sjukhuset, som en av ambassadörerna för Läkarmissionen.

Mycket utav de arbete som Läkarmissionen är med och stöder runt om i världen kretsar kring kvinnor och mammor;

"Man kan säga att mammor finns med i alla Läkarmissionens projekt. Ofta som en tydlig målgrupp när det gäller till exempel säkra förlossningar eller självförsörjningsprogram. Men även projekt som handlar om att borra brunnar eller plantera träd påverkar mammornas liv, eftersom kvinnorna ansvarar för att hämta vatten och ved.

Att satsa på mammor är att satsa på framtiden och genom Läkarmissionen kan du vara med och bidra till långsiktiga utvecklingsprojekt och ge mammor mandat och möjligheter att driva en positiv förändring"

På MORSDAG den 27:e MAJ arrangerar Läkarmissionen, tillsammans med kanal 5, MAMMA-GALAN;

"Det här är en kväll där världens mammor står i centrum. Där vi får möta det magiska och underbara med moderskapet, men också mödrars utsatthet i stora delar av världen. Vi kommer att se kämpande mammor, lyckliga mammor, mammor som saknar hopp och mammor där livet har vänt till det bättre.

Under galan kommer Det stora mammapriset att utses, populära artister att uppträda och vi får följa mammor i Tanzania, Sydafrika och Bangladesh i dokumentära inslag. Under kvällen kommer svenska folket ha möjlighet att bli månadsgivare – och därmed stötta Läkarmissionens långsiktiga arbete att förändra framtiden för mammor i världen!"

SÅ BRA!!! Galan kommer att ledas av Pernilla Wahlgren och Sofia Wistam. Här kan du läsa mer om en tv-kväll du inte får missa. En chans att vara med och göra skillnad, för medsystrar runt om i världen!

LINNE

Jag älskar att sova i linnelakan. Svalt på sommaren och värmande på vintern.

I början ”dammar” det väldigt. Det blir fullt med ludd på golvet och det ser ut som att man inte städat på decennier. Det beror på att linne är ett ”levande” material och släpper ifrån sig växtfibrer.

Det här kan man bl.a. läsa om lin på Naturvårdsverkets hemsida;

”Linne är ett material som har använts ända sedan stenåldern, och lin är ett av våra mest naturliga och äldsta textilfiber. Materialet är slitstarkt och kan hålla många år om man sköter det på rätt sätt. Det är även en hållbar fiber eftersom miljöpåverkan är mindre jämfört med många andra textilier.

Lin kan odlas i regniga och svala klimat, och mängden skadedjur är liten. Till skillnad från bomull så klarar sig linet bättre utan bekämpningsmedel tack vare viss motståndskraft mot bland annat sjukdomar. Det krävs heller inte så mycket gödning och därför kan påverkan på miljön vid odling hållas låg”

Fibrerna i linet som används vid tillverkningen brukar vara 25–150 centimeter långa, vilket är ovanligt långt för tyger, men bara 12–16 mikrometer i diameter. Linne har hög vattenuppsugningsförmåga, vilket gör det särskilt lämpat till bla diskhanddukar. Det är dessutom smutsavvisande och behöver inte tvättas lika ofta som bomull.

Andra positiva egenskaper hos linne är att det inte gillas av nattfjärilar och ängrar samt att det krymper nästan inget vid tvätt.

Lin har både själ och historia. Linet är en av människans äldsta följeslagare, det finns väggmålningar som beskriver linodling för mer än 5.000 år sedan.

Lin eller det latinska namnet Linum usitatissimum, är en gröda som odlas för två olika ändamål; dels som en oljeväxt för framställning av frön för pressning till linoljan och dels som en spånadsväxt som efter rötning används för att tillverka det lingarn som används för att väva linnetyg.

Lin är slitstark fiber och sköter du dina lintextilier med varsamhet så kan du ha dem i många, många år och njuta av dem varje dag. Enklast tvättar du i 60 grader C och låter sedan tyget dropptorka. Sänk gärna varvtalet på centrifugeringen så sliter det mindre på fibrerna. Linne skall inte torktumlas.

HEM

Idag är temat, i min fotoutmaning på Instagram, HEM.

Jag funderar på vad det är som gör ett hem till ett hem. Vad är det som gör att man känner att det är hemtrevligt och mysigt när man kommer hem till någon?

Är det den svin-dyra soffan från Svenskt Tenn? Är det att allt matchar i rätt dova färgskala?

Är det det perfekta barnrummet med sänghimmel, pastell-tapeter och flagg-girlanger?

För många år sedan fick jag ett desperat telefon-samtal. Jag minns att jag befann mig på Stockholm Horse-show, på Globen, med vår äldsta dotter.

Kvinno-rösten i andra änden skrek rakt ut "han har lämnat mig!!!!!! ## har lämnat mig för en annan!!!!!! HJÄLP MIG, JAG VILL INTE LEVA"

Efter det följde en tid av dygnet-runt-"övervakning". Vi turades om att finnas hos vår älskade vän så att hon aldrig var ensam.

I början handlade det om att sitta hos henne i hennes mörklagda sovrum, stryka henne över kinden, med tårar som aldrig ville sluta rinna. Hålla henne i famnen när ångest-attackerna blev övermäktiga. Krama.

Det kunde ta en hel dag att få i henne ett glas juice. Allt var meningslöst.

Att få henne att vilja leva en minut till. För barnens skull. För sig själv.

Jag minns så väl en sak hon sa, när hon började hämta sig efter den första chocken. Något som har etsat sig fast och ekat i mig sedan dess;

"Vad spelar det för roll att jag får bo kvar i vår lyxvilla? Att jag inte behöver oroa mig för min och barnens ekonomi framöver. Allt jag vill är att få ha kvar min familj. Hel. Jag kan bo i en etta utan någonting, bara vi är tillsammans. Bara han kommer tillbaka. Det är ju VI som är vårt hem"

FRUKOST I EN ANTIK PISSOAR

Grekisk yoghurt med honung & hemgjord granola, med en söt Viol som dekoration, är kanske inget man tänker att man skall bli serverad i en 150 år gammal pissoar. 

Men det var precis vad som hände, en vacker aprilmorgon 2018.

Liten och oansenlig sticker den upp ur asfalten på 27 A Street Fitzrovia.

För över 150 år sedan byggdes denna lilla underjordiska skönhet......

........ och i över 50 år har den stått helt övergiven och tom.  Fram till 2013, då någon fick den geniala idéen att starta ett litet café nere i underjorden. 

Varför inte liksom. 

De känns sannerligen som entrén till en allmän-toalett, när man går den klinkerklädda trappan ner.....

Det mesta här nere är original. Som de vackra golven. 

Och de coola vattenbehållarna som sitter kvar på väggarna. 

Som avskiljare, mellan fika-platserna, finns den gamla pissoaren. Tänk att något så trivialt kan vara så vackert. En pissoar i viktoriansk stil. Jo jag tackar jag....

Frukosten var verkligen jättegod!

Innan vi gick tillbaka ut i den härliga vårsolen så skrev vi på klätterväggen. Ser ni vart? 

Sammanfattningsvis så var nog Attendant Fitzrovia det mest ovanliga och otippade ställe jag käkat frukost på. Dock väldigt trevligt! Och gott!

Undrar just vad det finns för udda ställen att starta cafè på i Stockholm....?

ÄLSKA

”Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont.  Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den”

PORSLIN

Jag inser att jag lagt upp en hel del bilder på porslin genom åren. Jag älskar det.  

Bakom dessa gamla pardörrar gömmer sig blandat porslin från Rörstrand, Gustavsberg, Hackefors och andra....

Jag gillar att blanda. Här är kopparna från Gustavsberg, specialutgåva för Berns salonger, och assietterna, också de från Gustavsberg, heter Salix. Allt inhandlat på Ala Carte Antikt på Östermalm i stockholm.

De här rosa/röda raringarna har jag köpt second-hand för några tior.

Tallrikarna är arvegods från mamma. 

Väldigt mycket frukostbilder inser jag också;) Kanske för att det är bästa målet på dagen.

Vardagsfrukosten blir ju så mycket trevligare när man dukar fint.

Här min älskade far från Gefle och koppen ör Rörstrand och heter Relief.

SOM jag ångrar att jag inte köpte det lilla grå/blå fatet, längst ned i bild. Varför liksom?? SÅ fint!

Åsså de rara små kaffekopparna från Hackefors, som jag ärvde av ”moster Astrid”. Farmor Emys syster. Hon ville att vi skulle kalla henne för ”motte Atti”, trots att vi var i skolåldern och pratade rent sedan många år. Haha! Hon var rolig hon. 

Hon jobbade på bank hela sitt liv och varenda gång vi träffade henne fick vi en banan och en nytryckt, alldeles slät femma. Ja, för under förra seklet fanns inga tråkiga femkronor, bara vackra sedlar....

Nu skall jag gå och käka god hotellfrukost. Bästa som finns. 

Ha en fin Onsdag! 

LONDON

Idag har yngsta dotter N och jag landat i London. Stannar till söndag morgon. 

Några dagar konferens, några dagar ledigt. 

Jag kör på med mitt tema fasader. Dels är det Ordet för min fotoutmaning idag, men även ett ständigt pågående då jag är ute och reser. Jag kan liksom inte sluta fascineras av dem. Plåta och fantisera.

Vad pågår innanför de där vackra fönstren? Vem bor där? Hur ser det ut? 

Lite som man kan fundera kring människor ibland. Vem finns egentligen bakom den där fasaden. Hur ser det ut ”där inne” . Vad döljer sig i de där vackra ögonen. Är de lika glada som munnen.

Trots att jag fortfarande är rätt hängig av min förkylning, så gick vi en hel del. Bästa sättet att ta sig fram tkr jag.

Man går i sin takt. Kan stanna när och hur länge man vill. Plåta. 

Japp! Det finns redan ett gäng fina londonhus i kameran. 

När jag började känna mig lite väl yr och kallsvettig så tog vi en Uber till tapas-restaurangen barrafina.

Vi hade blivit rekommenderade och jag skickar vidare. SÅ gott! 

Det går dock inte att boka, så våra vänner hade förvarnat om minst 1/2 Tim i kö. Vi kom dock i exakt rätt tid. Klev rakt in och fick platser direkt. 15 min senare hörde vi att väntetiden plötsligt var 45 min.... 

Vi beställde in ett gäng smårätter på ren gissning, innan N hade fått svar från våra vänner, på vad man ”borde äta”. ”Ni kan skippa Tortillan”. Ok, den hade vi redan beställt.....

Håller dock med. Den hade vi kunnat skippa. Resten var magiskt. 

På bilden ovan ser ni friterade Sardiner (det blev favoriten) och rödbet-sallad.  

 Älsk på den stökiga och avslappnade stämningen. Det kändes lite som att man hängde hemma i vännernas kök, och tittade på medan de lagade mat till festen.

Jag gillar det öppna, där man som gäst kan sitta och titta när rätterna lagas och läggs upp för servering.

Till efterrätt åt vi bl.a. vitvinskokt Päron (majgad va gott!) 

Resten av bilderna i min kamera just nu, består av hus och fasader;)

Så håll till godo...... 

Nu har vi gått upp för den här trappan till vårt hotellrum.

God natt! 

FASADER

Jag älskar vackra fasader......

....... dock bara på hus. Inte människor. 

ÖPPNA DÖRRAR

Jag går igenom gamla bilder och inser att många av dem är på dörrar. 

Det är något magiskt över just dörrar, som gör att jag inte kan låta bli att plåta. 

Min fantasi går igång direkt och jag börjar fantisera om vad som finns där bakom.

Som den här vackra lilla ingången till ett hus i en by i södra Frankrike.

Vem bor här? Eller är det en butik där inne? Man funderar ju på om någon bara dragit ned rullgardinen och gått på lunch. Eller om det är igenbommat sedan många år...... 

Eller den här.  Vad finns där bakom? Jag tänker mig att det är ett helt magasin med gamla vackra möbler. Eller kanske pågår det skumma affärer där inne. Det kan också vara ett hederligt cykelgarage....

Innanför den här vita, drömska ingången föreställer jag mig att det bor en gammal dam. I blommig blus och grått hår i mjuka lockar. Hon har vuxit upp här och levt hela sitt liv bakom det spröjsade fönstret.

Jag tror att hon stod bakom en gardin och kikade på mig medan jag tog bilden. 

”Dessa turister. Ta bilder på min gamla dörr” suckar hon medan hon stryker sin lilla hund över huvudet. Den som hon alltid har under armen. 

När vi kom fram till den här magiska dörren, i den lilla byn Neffies i Södra Frankrike, måste jag säga att det pirrade lite i magen. SÅ vacker! 

Innanför hittar man världens mysigaste och charmigaste B&B. La Belle Vue 

Den här vackra pardörrar sitter hemma hos min storasyster i Fornåsa. 

Så våra älskade gamla pardörrar här hemma. Som suttit i ett växthus, för många år sedan, och som blivit ett av mina signum på Instagram.

Jag älskar dem, och det faktum att så många spännande möjligheter har öppnats för mig, via er här på bloggen och på IG.

Allt tack vare att jag vågade kasta mig ut för några år sedan. Bli ”min egen” och öppna helt nya, okända dörrar..... 

ETTAN I VASASTAN ÄR HEMMET VI DRÖMMER OM JUST NU.....

Ja, så skriver Metro om vår son och svärdotters lägenhet, som är till salu. 

Visning på Rörstrandsgatan 31 A idag kl 18.

Här kan du se hela länken till reportaget. SÅ kul!

FAVORITPLATSEN

Jag älskar verkligen att resa!

Att få susa genom Italien med bil, som jag skrev om häromdagen.

Eller Frankrike för all del.

USA är en annan FAVORITPLATS. Älskar LA, där vi varit många gånger, och dit vi kommer åka ännu mer nu, när vår son Noah flyttar dit med sin Ida.

Och New York.

Att ränna runt där, i schyssta butiker, med lilltösen.

Las Vegas blev kanske inte FAVORITPLATSEN, men väldigt coolt ändå. Inte minst bilresan dit. Bucketlist.

En annan FAVORITPLATS, på lite närmre håll, är min älskade hemstad Varberg. Inte minst Kallis. Ingen sommar utan bastubad och våfflor där.

För jag ÄLSKAR ju havet. Kan inte sticka under stol med att jag saknar det väldigt väldigt mycket. Inte minst under sommaren såklart. Mälaren kan liksom inte konkurrera med det salta och oändliga. När vi flyttade upp från Västkusten till Stockholmsområdet så sa vi till varandra att "vi stannar väl ett par år". Nu har det gått.... 27...... ;)

Italien, Frankrike eller Los Angeles. Det spelar mindre roll.

Den sanna FAVORITPLATSEN är där du är. Min älskade livskamrat och kärlek.

Just nu råkar det vara på en hästgård norr om vår huvudstad. I ett gammalt Tingshus från 1700-talet. Men det kan vara precis var som helst. Min FAVORITPLATS är där vi är tillsammans. Alltid.

DOLDA RUM- MED ELSA BILLGREN och nordiska museèt

Man vet att det blir en rolig och annorlunda torsdag.....

 ......när man får börja den i en av Elsa Billgrens vackra vintage-brudklänningar.....

 ......klättra ut på Nordiska muséets tak.... (dock inte i spetsklänning:)

 ......känna på tornen....,

 ....och njuta av en helt fantastisk utsikt över Djurgården. 

.

Det hela började för några veckor sedan, med en trevlig inbjudan från vintage-drottningen her self- Elsa Billgren.

Vi startade morgonen i det sagolikt vackra Hazelius Bibliotek. Värt ett besök bara det kan jag intyga.

Nordiska Museét bjöd på fantastisk frukost! Som såklart måste förevigas.

Haha! ”Kameran måste få äta först” var det någon fyndig bloggare som myntade:)

Här finaste Emma Sundh med kameran i högsta hugg

Efter härligt frukostmingel tog personalen från museét till orda.

Det var dax att ta sig till ”de dolda rummen”. Mag-pirr. 

Som om spänningen inte redan var nog fick vi börja med att skriva på ett dokument om sekretess. Lova dyrt och heligt att inte avslöja vart i byggnaden dessa hemliga rum låg. Och hur vi gick för att ta oss dit. Promise.

Min grupp fick ta sig till det enorma porslins-magasinet.

Dröm.

Nordiska museets samlingar består av över 1,5 miljoner föremål. Takkronor, barnkoltar, dagböcker, bonader, harvar, fotografier, böcker, tidskrifter, frön, tapeter, gunghästar och till och med hela historiska miljöer.

Så dessa oändliga rader av vackert porslin är bara en bråkdel av alla samlingar. Ett tips är att gå in på det Digitala Museet om man är intresserad och gillar gamla grejer med historia.

Tur ändå att en är så hederligt uppfostrad. Bland alla tusentals porslinsdelar fanns MASSOR av våra gamla svenska, vackra märken. Bl.a. en hel drös av servisen som släkten började samla åt mig redan när jag var barn.

Eftersom den använts flitigt genom åren så är det inte så många kaffekoppar kvar numera. Jag hade därför inte tackat nej till att fylla på mitt porslinsskåp lite. Om man säger så. Men Nordiska Museet kan vara helt lugna. Jag skulle ALDRIG hitta tillbaka till de där hemliga gångarna.......

Efter denna historie-späckade rundvandring, bland soppterinner och vackra vaser, gick vi högt upp i byggnaden. Till museets alldeles egna fotostudio.

Där bjöds vi på bubbel och ännu mera godsaker. Verkligen lyxigt och fint ordnat på alla sätt!

Sedan var det dax för Elsas proffsiga session om vintage-kläder. Hur man ser att ett plagg verkligen är gammalt och äkta. Vi lärde oss att bokstavligt talat "syna sömmarna" och att kika på drakedjor och andra stäng-anordningar.

Väldigt givande och intressant och det "Instagrammades" hejvilt......

......och plåtades såklart ännu mer. Jag undrar just hur många tusen bilder vi knäppte tillsammans;)

Så glad att få träffa denna blå-blusade pingla igen. Alla skulle ha en Sofia på sina event. SÅ sprudlande och härlig! En riktig glädjespridare, som alltid är sig själv.

Här på väg ned från takåsarna.....

Som avslutning på ett fullspäckat och roligt frukost-event så var det så dax för den som ville gifta sig.

Gustav Broström styrde upp spetsarna och efter lite stök med knappar och dragkedjor fick vi till fina (?;) bröllopsbilder.

TACK Elsa Billgren och Nordiska Museet för en oförglömlig torsdag förmiddag! Vi lär få anledning att komma tillbaka. Både till bilder och museum.